Recept för hur man bakar en sexberoende

”Svenska folket vet inte vad de inte vet” var det någon som skrev till mig för ett tag sedan. De orden tackar jag för. För mig var det någonting som jag verkligen känner igen från mitt arbete. Jag har länge undrat över varför man i Sverige inte tar till vara all den forskning, kunskap, metodik och de behandlingsstrategier som finns och funnits i till exempel USA och Canada, med tanke på att de i dessa länder har c:a 40 års erfarenhet av att arbeta med sexberoende.

Nedan artikel beskriver en liten del av denna kunskap – om än på ett litet annorlunda sätt. Det som beskrivs i artikeln är saker som vi VET. Inte saker som jag tror, eller misstänker, etc. Den främsta källan till denna kunskap är IITAP (International Institute for Trauma and Addiction Professionals) i USA. IITAP är den i särklass ledande utbildningsverksamhet i världen för behandling av sexberoende och det vi kallar för anhörigtrauma. DBK har länge haft samarbete med IITAP.

Ingen föds som sexberoende, eller CSBD om man så vill. De skapas. Sexberoendets ingredienser slängs i en stor skål, rörs om, hälls i en panna och bakas som en kaka. Nedan har vi presenterat det beprövade receptet för att laga till en sexberoende.

 Ingredienser

 • En liten människa – båda killar och tjejer duger

• En eller flera otillgängliga, instabila och/eller inkonsekventa föräldrar

• Försummelse (emotionell och/eller fysisk)

• Övergrepp (emotionell, fysisk och/eller sexuell)

• Ångest och stress i hemmet (ekonomiska problem, slagsmål, att flytta runt mycket, kroniska och/eller allvarliga fysiska besvär, otrohet, etc.)

• En nypa osäker genetik (som visar sig i en familjehistoria av beroende eller psykisk sjukdom)

• En mycket stor klick "tala aldrig om våra problem"

• En katalysator. Om det hade varit bröd vi höll på att baka skulle det vara jäst. I den här rätten är det ångest och stress.  

 Förberedelse

 • Blanda ingredienserna i en stor skål (eller ett förvirrande, stressfylld miljö) och ställ åt sidan tills den lilla människan expanderar (det här är vad katalysatorn är till för) till ett frånkopplat, olyckligt barn med låg självkänsla.

• Skjut in det frånkopplade, olyckliga barnet med låg självkänsla i en smord, mjölad och dysfunktionell skola och social miljö.

• Värm i livets tryckkokare tills barnet börjar tvångsmässigt dricka, knarka, använda porr eller ägna sig åt andra utagerandebeteenden.

• Låt det olyckliga barnet anta att allt är deras fel.

• Inled inte en öppen dialog eller ge insikt i problem som barnet eller familjen kan ha.

• Övervaka inte och ge inte vägledning om att hantera livets svårigheter.

• Krydda efter smak med generösa portioner av "Om vi låtsas att det inte finns kanske det försvinner"; "Sopa under mattan"; "Ge skulden till någon som vågar påpeka problemet"; eller någon annan form av dysfunktion i ditt skafferi.

 Servera

• Öppna ytterdörren och släpp lös denna oförberedda, oroliga, osäkra personen i världen. Om grannarna tittar, agera som om allt är helt OK, tack så mycket för att du frågar, gå nu iväg och lämna oss ifred.

 Om du undrar så är det här receptet för beroende vetenskapligt verifierat. Faktum är att enorma mängder forskning bekräftar att problematisk genetik i kombination med en dysfunktionell uppväxt och olika former av tidiga trauman avsevärt ökar risken för alla typer av beroende. Nedan beskrivs de miljöer som gynnar utveckling av sexberoende.

Kroniskt otrogna män, empati och relationsläkning

På senare tid har vi fått in förfrågningar från båda män och kvinnor som läst mina artiklar på Linkedin. Flera av frågorna handlar om empati.

”Vad är empati? Är det att tycka synd om någon? Eller är det någonting utöver det?” Eller; ”Varför förstår inte min man vad han gjort mot mig?” 

När det gäller kroniskt otrogna män - alltså män som lider av sexberoende eller tvångsmässigt sexuellt beteende om du så vill (CSBD) – är oftast definitionen av empati en intellektuell övning snarare än en övning att vara inkännande.     

Det förekommer ofta att de partners till kroniskt otrogna män som kontaktar oss på DBK tror att deras män lider av narcissistisk personlighetsstörning. Detta oftast just på grund av bristen på empati. Men så är det ju inte, enligt min erfarenhet. Detta betyder så klart inte att sexberoende män inte har problem med självcentrering och t.o.m. narcissistiska drag eller narcissism. Beroende i sig är självcentrerat och egoistiskt – oavsett vad man är beroende av. Men hur ska man kunna fortsätta agera ut i otrohetsaffärer och samtidigt känna empati för sin partner, om definitionen av empati är förmågan att uppleva och förstå känslor hos andra kännande varelser? Detta om något visar ju hur kraftigt männen sitter fast i beroendet – hur de är fångade i tvånget. Sexberoende personer beter sig nämligen ofta som att de saknar förmåga till empati. Detta betyder inte att de gör det; det betyder att de väljer att inte bry sig om det om och när de upplever det. Detta är särskilt uppenbart med sexberoende personer som är i en parrelation. De har inte för avsikt att skada sina partners genom att vara otrogna, de väljer helt enkelt att ignorera alla empatikval som kan dyka upp. Om de aktiverade sin empatiska förmåga i relation till sina partners skulle de inte kunna vara otrogna. De skulle helt enkelt tänka på hur deras beteende kommer att få sin partner att må och sedan skulle de dra sig ur. Men i stunden skjuter de tankarna åt sidan och gör det de vill. Resonemanget (om man kan kalla det för resonemang) är då att ”Jag kommer att kunna hantera det sen…”

 Intressant nog verkar det som att kvinnor tenderar att vara mer empatiska än män. Om en kvinnas bästa vän har diagnostiserats med en dödlig sjukdom kommer den icke-sjuka kvinnan att känna samma känslomässiga ångest som sin vän. För det är så kvinnor är kopplade. Män, å andra sidan, tenderar att hoppa över känslorna och börja leta efter en lösning. Och ja, detta är en generalisering. Det finns många undantag från detta. Men generellt sett är kvinnor bättre på empati än män. Och i stort sett alla är bättre på empati än sexberoende män.

Om du är en sexberoende man kanske du undrar hur man utvecklar empati? Intellektuellt inser du förmodligen att ditt beteende som aktiv sexberoende skadade din partner djupt. Du kanske också inser att om du till fullo kunde förstå den smärtan så skulle du kunna använda den förståelsen för att hjälpa din partner att läkas. Åtminstone skulle din förståelse för känslan av ditt svek – att uppleva och känna den smärtan tillsammans med din partner – göra det betydligt lättare att förstå och ha tålamod med hens känslomässiga berg-och-dalbana. Men hur kan du kliva in i din partners skor och uppleva din partners känslomässiga reaktioner?

 Först och främst behöver du lyssna. Och detta inte bara med dina öron utan lyssna med ditt sinne och ditt hjärta. Försök att identifiera din partners känslor när du lyssnar. Om du har svårt att identifiera vad din svikna partner tänker och känner, var inte rädd att fråga. Se bara din partner i ögonen och säg:

 "Det jag hörde dig säga är A, B och C, och jag tror att du kanske känner X, Y och Z. Är det så? Om inte, snälla hjälp mig att förstå för jag vill verkligen kunna känna det här tillsammans med dig.”

 För att hjälpa dig i denna process föreslår vi på DBK att du letar efter följande tankar och känslor hos din partner:

•  Rädsla för ytterligare förluster och övergivenhet.

• Skam (att känna sig ovärdig kärlek, som om otroheten på något sätt är deras fel och de förtjänade det och kan aldrig förvänta sig något bättre av dig eller någon annan).

• Tvivel på sig själv (rädsla för att vilken riktning de än väljer så kommer den att vara fel).

• Ångest (den ständiga rädslan att någonting dåligt lurar runt hörnet).

• Oro för framtiden relaterat till ekonomi, separation/skilsmässa, vård av barnen, osv.

• Påträngande och tvångsmässiga tankar, fantasier och mentala bilder av otrohet.

När du arbetar för att utveckla empati, förvänta dig inte att få det rätt direkt. Att tyda en annan persons tankar och känslor är inte lätt, och du kommer inte att lära dig hur man gör över en natt. Ibland kan du behöva säga saker som: "Jag upplever att du känner lite ångest just nu. Är det så? Och om det är det, kan du förklara vad du är orolig över? Jag vill verkligen förstå vad du känner." Den goda nyheten är att även när dina försök till empati inte är i mål, kommer din partner sannolikt att uppskatta den ansträngning du gör.

Om du själv eller någon du känner ägnar sig åt otrohetsaffärer till den grad att det kan anses som kroniskt eller tvångsmässigt be den personen höra av sig till oss för en bedömning och eventuellt behandling!

Telefon: 070-965 43 48

Mejl:info@dbksverige.se

Del 1: Utagerandesystemet

Ett av de verktyg vi använder på DBK för att hjälpa våra patienter att stoppa destruktiva sexuella beteenden är en beskrivning på hur det går till när man utagerar. Det finns ett antal pedagogiska modeller för det vi kallar för Utagerandesystemet, men den vi på DBK tycker är ”mest träffande” för sexberoende och porrberoende beskrivs nedan (se även bild längst ner).

 Utagerandesystemet har haft många namn genom åren, till exempel skuggan eller beroendepersonligheten. Oavsett namn har denna Dr. Jekyll och Mr. Hyde aspekt av sexberoende en viktig funktion - att organisera livet så det går att fortsätta engagera sig i utagerande beteenden. Utagerandesystemet är i grunden en överlevnadsstrategi. Systemet innehåller ett antal komponenter. Den är som två kugghjul som är låsta vid varandra (se bild nedan). De är ständigt i rörelse och ständigt interagerade. Genom att förstå de olika komponenterna i systemet och lära känna de olika delarna i sitt eget specifika system kan man bryta processen.

Utagerandesystemet innehåller alltså två delar. Det fundament som sexberoendet vilar på består av de kärnföreställningar, de dysfunktionella tankemönstren och försvaren som driver på systemet. Den innehåller också det slutgiltiga resultatet av utagerande, nämligen kontrollförlusten – den sexberoendes liv blir mer och mer ohanterlig.

Den destruktiva spiralen är den delen av systemet som hålls i gång när man är aktiv i sina utagerandebeteenden. Den innehåller de triggers som fångar en person som är aktiv i sitt sexberoende på en daglig basis. Nästa fas i utagerandesystemet är när man börjar fantisera om sina specifika sexuella beteenden. Fantasi fasen leder till att man börjar ägna sig åt de båda allmänna och specifika ritualer som varje sexberoende person ägnar sig åt. Ju mer man ritualiserar desto mer sannolikt att man kommer att börja utagera. Efter det att man utagerat kommer den sexberoende in i en fas som handlar om att vara avtrubbad där man gör det man behöver göra för att distansera sig från sina utagerandebeteenden. Denna fas ”luckras upp” förr eller senare och i slutändan upplever den sexberoende ångest, skuld, skam över det man gjort. Ångesten, skulden och skammen är hemskt att bära så antingen triggas de igång igen och så upprepas den destruktiva spiralen, eller så kan de inte längre undvika att få kontakt med sina kärnföreställningar genom upplevelsen av hur maktlösa de är inför sitt beroende och hur ohanterlig deras liv är. Ohanterligheten ger ännu mer näring till kärnföreställningarna och de dysfunktionella tankemönstren, vilket leder till att man triggas igång igen för att upprepa samma mönster som beskrivs här. Och så klart ännu mer ångest, förtvivlan, skam och depression. Den sexberoende sitter fast i beroendesystemet - sitter fast i beroendets kugghjul som snurrar på och snurrar på…

 Vanliga kärnföreställningar:

”Jag är i grunden dålig. Jag är ovärdig.” 

                                                                                   En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ger sig själv budskap som går ut på att han eller hon inte duger - att man saknar egenvärde och därför ständigt måste bevisa att man duger via handlingar som ska rendera omgivningens bekräftelse. Brist på självkänsla är en förutsättning för sexberoendets utveckling.

”Ingen kan älska mig som jag är.”  

                                                                                                 En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ger sig själv budskapet att han eller hon måste spela ett spel, gå in i olika roller, vara någon man egentligen inte är. Alternativet är att helt avstå från relationer med andra människor. Rädsla är en viktig näringskälla för sexberoende.

”Om jag måste lita på att andra förser mig så kommer jag aldrig att få det jag behöver”

                                                                                                                                            När det gäller egna behov ger en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende sig själv budskap att han eller hon bara kan tillgodose dessa genom ren tur, genom att manipulera andra eller genom pengar och makt. Brist på tillit är en viktig näringskälla för tvångsmässig sexuellt beteende.

  “Sex är mitt viktigaste behov.”   

                                                                                                       En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende egna budskap till sig själv är att hen är i konstant behov av sex, att behovet är omättligt och att hen är den enda människan som behöver så mycket sex. Tvångsmässig sexuellt beteende innebär oförmåga att se andra möjligheter att tillgodose sina behov än genom sex. Utanförskapet – tron att man är annorlunda - rättfärdigar utagerandebeteendena.

 Dysfunktionella tankemönster och försvar                                                          

De dysfunktionella budskap en sexberoende ger sig själv och de försvaren som skyddar beroendet bygger delvis på det man fått med sig utifrån det familjesystem man vuxit upp i och delvis på det den sexberoende lärt sig under tiden som aktiv i sina utagerandebeteenden. De dysfunktionella tankemönstren används för att överleva eller klara sig ur jobbiga situationer eller för att rättfärdiga utagerandebeteenden. De fungerar kortsiktigt för att hjälpa den sexberoende att ”klara sig” för stunden – men inte i det långa loppet. Den långsiktiga riktningen i tillfrisknande är att börja leva i stället för att bara överleva.

 De verktyg DBK i fas 3 i vår behandling innebär en djupare riktning för den sexberoende genom att komma tillrätta med de kärnföreställningar som driver på sina dysfunktionella tankemönster och försvar som till slut ger näring till att kunna agera ut.

En intressant aspekt av beroende är att de flesta personer som har tvångsmässig sexuellt beteende inte tror att de har några problem. De kan tänka – ”Visst, om någon annan ägnade sig åt samma beteende som jag skulle den personen kanske få problem, men det är annorlunda för mig eftersom...” Detta är ett försvar som kallas för förnekelse.

Generellt sett är förnekelse en serie interna lögner och bedrägerier som manifesteras externt. Med andra ord så ljuger en sexberoende person för sig själv först och sedan för andra. Detta med att ljuga för sig själv är viktig för att kunna fortsätta agera ut. Utagerandebeteenden får näring genom att man förför sig själv att tro på lögnerna och försvaren. Genom de dysfunktionella tankemönstren och försvaren verkar deras utagerandebeteenden vara helt rimliga för dem i deras besatthet. Samtidigt baseras de på en ostadig grund av egentillverkad ”sanning”.  Utomstående kan lätt demontera detta korthus, medan den tvångsmässigt besatta beroendepersonen kan inte (eller vill inte). De försvarar gång på gång sin tillverkade sanning (lögnerna och självbedrägerierna) tills deras värld faller sönder i den ena krisen efter den andra. Och även då ger de inte upp lätt…

 Försvaren tar sig flera olika former, varav de vanligaste är listade nedan. Var och en med ett illustrativt uttalande av saker vi hör relativt ofta av hjälpsökande personer.

• Anklaga andra/Externalisering: ”Min partner har gått upp jättemycket i vikt sedan vi gifte oss, och jag tycker det är oattraktivt”.

• Berättigande: ”Jag arbetar hårt och försörjer min familj, så jag förtjänar att ha lite kul”.

• Rättfärdigande: ”Om jag var i ett förhållande skulle jag ha sex hela tiden, så varför kan jag inte vara sexuell hela tiden när jag är singel?”

• Minimering: ”Allt jag gör är att snorta lite kokain när jag har sex. Det är inte som att jag använder amfetamin eller injicerar.”

• Rationalisering: ”Alla tittar på porr och leker med dejting-appar. Det är bara livet i den moderna världen.”

• Offermentalitet: ”Alla vill ha så mycket av mig. Jag känner mig bara överväldigad och utlämnad till alla människor i mitt liv. Och min enda lättnad, den enda gången jag känner att jag har kontroll, är när jag använder porr.”

Kärnföreställningarna och de jobbiga känslor som finns i relation till dessa leder till de dysfunktionella tankemönster och försvar som gör det möjligt att gå in i Den destruktiva spiralen. 

 Del 2: Den destruktiva spiralen

 När de flesta människor tänker på någon som är beroende ser de framför sig en person som är "aktiv" – dvs. att den personen faktiskt dricker alkohol eller är drogad eller ägnar sig åt ett beroendeframkallande beteende (som spel, porranvändning, etc.). Men om vi vill förstå beroende till fullo behöver vi också titta på händelseförloppet före och efter den faktiska upplevelsen när de använder sin drog. När vi gör detta med hänsyn tagen till de bakomliggande dysfunktionella tankemönster, de känslor och negativa kärnföreställningar som driver på utagerandebeteenden ser vi att beroende inte är en händelse som upprepar sig; snarare är det en nedåtgående spiralrörelse där individen snurrar från en fas till nästa med lite eller ingen förståelse för vad som händer. Och med få möjligheter att kliva av karusellen.

 Men det finns tillfällen då den beroende kan känna igen upprepningarna i sin situation och göra någonting åt det. För en sexberoende är det en process som börjar med medvetenhet om den destruktiva spiralen.

 Fas ett: Triggers

Triggers är de katalysatorer som skapar begär att engagera sig i sina utagerandebeteenden. Triggers kan vara interna (ensamhet, tristess, ångest, stress) eller externa (människor, platser, bilder, händelser). När triggers inte hanteras på ett hälsosamt sätt – dvs. försvinner via en hälsosam, icke-beroendeframkallande intervention eller motkraft - så glider cykeln framåt till steg två.

 Fas två: Fantasi

När de utlöses vänder sig den sexberoende till sin primära initiala coping-mekanism som är sexuella fantasier. De börjar tänka på hur mycket de gillade tidigare utagerandebeteenden och hur mycket de skulle njuta av det igen, antingen just nu eller inom en snar framtid. Fantasierna innehåller inte minnen av dåliga upplevelser eller oönskade negativa konsekvenser. Man spelar inte filmen till slutet.

 Fas tre: Ritualisering

Ritualisering är där fantasin rör sig mot verkligheten. Den substansberoende ringer sin ”kran” för att handla droger. Den sexberoende loggar in på datorn och går till sin favorit eskortsajt, etc. Denna del av spiralen är också känt som att gå in i bubblan eller transen, eftersom den sexberoende tappar kontakt med verkligheten. I den här fasen av den destruktiva spiralen får den sexberoende mycket av den eskapistiska neurokemiska känslan av att vara hög som personen söker. Den sexberoende är på väg in i ett verkligt utagerandebeteende.

 Fas fyra: Utagerande

De flesta icke-beroende tror att den här fasen - snarare än steg två och tre - är målet för beroendet eftersom det är här som en substansberoende person faktiskt använder droger eller en sexberoende ägnar sig åt sin specifika sexuella utagerandebeteende. Emellertid kan den utökade fantasidrivna flykten och dissociationen i fas två och tre vara lika om inte mer tilltalande. Syftet med att utagera är trots allt känslomässig flykt och det är lika närvarande i steg två och tre som i steg fyra.

 Fas fem: distansering/avtrubbning 

Efter att en sexberoende engagerat sig i sitt utagerandebeteende försöker de distansera sig känslomässigt från det de just gjort. I grund och botten är deras tänkande nu fokuserat på "skadekontroll", och de engagerar sig i olika former av förnekande - att skylla på någon annan, att rättfärdiga och/eller att rationalisera, etc. De gör detta i ett försök att skydda sig från fas sex i den destruktiva spiralen.

 Fas sex: förtvivlan (skam/ångest/depression)

Med tiden bleknar avståndstagandet och/eller avtrubbandet och försvaren blir mindre effektiva. Och när de blir det börjar den sexberoende känna skam och ånger över sitt hemliga liv eller situationerna det har skapat i deras liv. Det som förvärrar känslorna av ångest och depression är det faktum att de känner sig maktlösa över sitt beroende. Och – den verklighet och de känslor de försökte fly från i fas ett återvänder. Så nu känner de samma känslomässiga obehag som de kände förut, plus maktlösheten över sitt beroende och eventuella nya konsekvenser som beroendet medför. Med detta snurrar steg sex den självförevigande spiralen tillbaka till fas ett.

När kan vi intervenera?

Den destruktiva spiralen avbryts bäst i den tidiga delen av fas ett, när triggers först dyker upp. Om en sexberoende lär sig känna igen triggers har den personen en chans att engagera sig i motsatta handlingar som stoppar utagerandebeteendet innan det verkligen börjar. Tänk på sexberoendet som ett stort stenblock på toppen av en kulle: Det är mycket lättare att stoppa stenblocket från att nå botten om du fångar det direkt när det börjar rulla. Efter att det byggts upp rörelsefart nedåt i backen finns det dessvärre inte mycket du kan göra.

 Generellt sett är det möjligt för en sexberoende person att stoppa cykeln av utagerande i fas ett och till och med under fantasi - och ritualiseringsfaserna. Men att göra det blir allt svårare. Ju längre ner i backen stenen rullar desto mer sannolikt är det att den sexberoende faktiskt engagerar sig i sina specifika sexuella utagerandebeteenden.

På DBK lär vi sexberoende personer att stoppa utagerandebeteenden. Om du eller någon du bryr dig om sitter fast i sex- eller porrberoende finns hjälp att få. DBK Sverige har bedrivit behandling för sexberoende, porrberoende och anhörigtrauma och par i tjugo år. Ring gärna för en bedömning! 070-965 43 48 eller mejla till: info@dbksverige.se

Kan vi förändra vårt sexuella tändningsmönster?

Ett tändningsmönster är en "karta" i hjärnan över vad vi tycker är sexuellt tilltalande. Varje person har en unik och mycket individualiserat tändningsmönster eller mall som skapas av en mängd olika faktorer. Det mesta av vårt tändningsmönster bildas när vi är 4 till 6 år, även om vi ännu inte är sexuella då. Medan vi blir äldre kan olika komponenter läggas till (ordet avtäckas är mer korrekt) våra tändningsmönster. ”Avtäckningsprocessen” underlättas ofta av porr under tonåren. För många människor kan detta vara befriande. För andra kan det vara störande, skamfylld och ångestskapande.

När tändningsmönster blir problematiska

När vi upptäcker nya komponenter i våra tändningsmönster kan de hos en del människor bli destruktiva; skapa relationsproblem; problem på jobbet eller i skolan; ge näring till depression, skamkänslor och ångest. De kan skapa ekonomiska problem; juridiska problem mm.

 • De kan stelna till, ta över och utvecklas till en fixering och bli tvångsmässiga

• De kan bli ohälsosamma och maladaptiva

• De kan strida mot en persons egna värderingar

• De kan överskrida andras gränser

• De kan utvecklas till parafili (sexuella fixeringar eller fetischer som till den grad stör      oss i vardagen att de påverkar vårt liv negativt)

Kan vi "fixa" en problematisk aspekt av vårt tändningsmönster?

Med tiden kan vi lägga till komponenter i vårt tändningsmönster - eller mer exakt; vi kan avtäcka latenta och/eller förträngda komponenter - men vi kan inte eliminera komponenterna. Vi kan inte ”o-baka” en kaka så att säga. Vad vi kan göra är att välja att inte agera på komponenter som skapar problem i vårt liv, som ger näring till skam och ångest till exempel.

Vad händer när en del av en persons tändningsmönster utvecklas till en fixering, blir rigid och tvångsmässig? Vad händer när intensiteten hos vissa fantasier överskrider andra delar av tändningsmönstret till den grad att vi inte kan vara sexuella utan dessa fantasier? Finns det inget hopp när detta inträffar? Jo, lyckligtvis finns det.

Även om oönskade delar av ett tändningsmönster alltid kommer att vara en del av det mönstret, är det möjligt att gå bort från dessa beteenden. Detta kan uppnås genom att begränsa uppmärksamheten vi ger till dessa delar av tändningsmönstret. Detta betyder att vi inte kan tänka på eller onanera till fantasier om dessa beteenden (onani förstärker dessa fantasier och håller dem levande, i förgrunden). Vi kan inte heller använda porr som skildrar dessa beteenden, inte heller kan vi engagera oss i dem i verkligheten eller ens nudda vid att engagera oss.

Samtidigt behöver vi upptäcka eller återupptäcka hälsosammare komponenter av våra tändningsmönster. I grund och botten behöver vi komma ihåg de saker som tände oss innan våra fantasier eskalerade, och vi behöver återintegrera dessa i vårt sexuella och romantiska fantasiliv.

De goda nyheterna med att åter fokusera på mindre intensiva sexuella neurovägar är att de öppnar dörren till känslomässig intimitet och kontakt med våra partners. Något som går helt förlorat med ett eskalerat tändningsmönster – ett tändningsmönster som löper amok i intensitet. Många individer som jag har arbetat med genom åren säger till mig när de går framåt i sin läkningsprocess och tillfrisknande, att även om deras sexliv inte är i närheten av att vara så intensivt som det en gång var, så är det mycket roligare på grund av den känsla av anknytning, samhörighet och närvaro de upplever nu. De upptäcker att känslomässig intimitet med en kärleksfull partner är betydligt mer givande än någon kick de skulle kunna få från de mer skamfyllda delarna av deras tändningsmönster.

Källor: Dr. David Fawcett. Sex and Relationship Healing

            Dr. Robert Weiss LCSW, CSAT

            SASH – Society for the Advancement of Sexual Health

            IITAP – International Institute of Trauma and Addiction Professionals

Att sörja förlusten av sexberoendet

Upplevelsen av det man faktiskt förlorar genom att tillfriskna är oftast väldigt avlägsen när man väl når botten i tvångsmässig sexuellt beteende eller sexberoende. Förlusterna är allt som oftast långt borta på grund av den omedelbara lättnaden som uppstår när man bryter mönstren i beroendet. Men snart nog – oftast efter tre till fyra månader i behandlingen - inser den sexberoende att det finns mycket smärta, sorg och förluster under resan att tillfriskna. Det finns den laddade sorgen som kommer sig av att bli upptäckt eller få sitt hemliga liv avslöjat. De flesta som söker hjälp gör det inte därför att de är less på det liv de lever. Hos oss på DBK har 99% kommit till behandling genom att ha blivit avslöjad av sin partner.  

En tillfrisknande sexberoende behöver också möta smärtsamma problem som uppstått pga. själva sexberoendet, vilket ofta initierar en känsla av sorg. Ett exempel är att ta itu med alla de negativa konsekvenserna av sitt beroende som kommer fram både helt plötsligt i början och längre fram i processen.

Den sexberoende behöver även inse på djupet att själva tillfrisknandet i sig representerar förlusten av en mycket speciell relation (dvs. relationen till sexberoendet) som oftast är den primära relationen i deras liv. Även om sexberoendets copingstrategier var destruktiva hjälpte de samtidigt den sexberoende på olika sätt. Faktum är att genom att döva effekterna av underliggande trauma och jobbiga tankar och känslor kan sexberoendet faktiskt ha hjälpt den beroende att överleva ogynnsamma tidiga barndomsupplevelser. Naturligtvis är sexberoende i slutändan destruktivt och konsekvenserna många gånger överväldigande, men ändå innebär tillfrisknande slutet på en mycket lång dysfunktionell relation. En relation vars förlust initierar sorg.

Att bli upptäckt eller avslöjad kan hända flera gånger under loppet av ett aktivt sexberoende. Om man har en partner kan det ske genom ett långsamt droppande av det vi kallar för stapplande avslöjanden, eller genom en plötslig ström av jobbiga sanningar som innebär att partners får det kastat i ansiktet - och som smular sönder de många lögner som täckte över den sexberoendes sexuella utagerande. Oavsett hur det går till att bli avslöjad finns det en enorm smärta för både den sexberoende, partnern och andra nära och kära. En smärta som uppstår pga. förlusten av förtroende och tillit – en förlust som ibland inte går att reparera. Avslöjanden kan också innebära förlust av ställning i samhället eller status på jobbet. Var och en av dessa förluster behöver hanteras och sörjas.

Den kanske svåraste förlusten som den sexberoende behöver möta är förlusten av sitt eskapistiska fantasiliv och den neurokemiska intensiteten som finns med i den. Det är avgörande för ett beroende som innehåller så pass mycket intensitet som sex -och/eller porrberoende att förstå denna förlust och verkligen lägga tid på att sörja den. Alltför många tillfrisknande sexberoende personer saboterar sitt eget tillfrisknande genom att inte ta itu med förlusten av intensiteten i sexberoendet som universalmedicin mot allt.

Det finns andra djupa förluster i tillfrisknandet som också behöver erkännas och uttryckas för att läkas. Ett led i tillfrisknande för många sexberoende personer är att de upptäcker att de under sina vuxna liv helt eller delvis har undvikit att ta tag i ouppklarade, oadresserade och oavslutade situationer, känslor och relationer som finns kvar på insidan och puttrar på som om de vore en tryckkokare som riskerar att explodera – eller som bara gör sig påminda och kräver att klaras upp.  Eftersom varje människa är unik så är varje sorgeprocess också unik. Ändå är ånger enligt min erfarenhet en del i sorgeprocessen hos de flesta sexberoende personer. I denna del av tillfrisknandeprocessen upplever sexberoende personer djup självanklagelse och en längtan efter att kunna gå tillbaka och reparera det som allt som oftast inte kan repareras. De reflekterar över brutna löften och missade möjligheter, och denna reflektion åtföljs ofta av en känsla av hopplöshet. Alla människor bygger luftslott, men det är bara den sexberoende som flyttar in i den. En del av tillfrisknande handlar om att kliva ner på marken, titta på hur man ställt till det båda för sig själv och andra – och städa upp efter sig.

Det kan också finnas livslånga hälsoeffekter som HIV eller HPV-infektion som kan påverka inte bara den sexberoende utan även partners. Det är tillrådligt för personer i tidig tillfrisknande att ta itu med de mest akuta problemen först och samtidigt lägga mindre akuta problem åt sidan; på så sätt kan de undvika att överväldiga sina bräckliga copingstrategier genom att försöka lösa allt på en gång. ”En sak i tagit och det viktigaste först” är inte bara ord i detta sammanhang.

Insikten om effekterna av de hälsoproblem som uppstått påverkar även känslan av egenvärde och många sexberoende personer upplever humörsvängningar, ångest, depression och i vissa fall posttraumatisk stress.

Många sexberoende personer beskriver att de alltid känt att de har ett hål inuti som de försöker fylla med tvångsmässiga sexuella beteenden. Denna signal om underliggande trauma blir oftast tydlig efter c:a sex till nio månader i behandling. Det innebär att den sexberoende behöver möta tomrummet inuti. Även om de sexuella beteendena aldrig fungerade annat än tillfälligt, kan insikten om att man nu måste möta detta tomrum kännas överväldigande. Nästan alla sexberoende personer har upplevt trauma i tidig ålder (98% enligt IITAP – international institute for trauma and addiction professionals ). Kanske för första gången behöver de nu ta itu med detta genom psykoterapi och traumaterapi.

Även om var och en av ovan nämnda delar i en process har validitet, är det viktigt att notera att sorg inte är en linjär process. Man tar sig inte genom de olika stadierna snyggt och prydligt från den ena till den andra. Det är mycket mer typiskt att studsa runt mellan olika stadier - ibland uttrycks alla inom loppet av en timme! Enligt min erfarenhet finns det inget rätt eller fel sätt att sörja. Det är en mycket personlig resa. Jag tror att det enda konsekventa målet är den som går mot acceptans, vilket till en början kan vara flyktigt.

Om du eller någon du bryr dig om kämpar med sex och/eller porrberoende finns hjälp tillgänglig. DBK Sverige erbjuder öppenvårdsbehandling, intensivvårdsbehandling och online behandling.

Vad är tolerans och eskalering?

I den senaste utgåvan av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) uppger American Psychiatric Association att substansbrukssyndrom (alkoholism och drogberoende) kan identifieras med 11 kriterier, varav två räcker för att fastställa diagnosen.

Vi som arbetar med tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11-6C72) eller sexberoende däremot baserar vår bedömning om förekomsten av detta på tre primära tecken eller kriterier:

1. Tankemässig upptagenhet eller besatthet av de specifika sexuella beteendena.

2. Förlust av förmågan att kontrollera de specifika sexuella beteendena, som allmänt visar sig genom flera misslyckade försök att upphöra med eller förminska förekomsten av de specifika sexuella beteendena.

3. Negativa konsekvenser kausalt relaterade till att ägna sig åt de specifika sexuella beteendena.

De näst vanligaste tecknen på sexberoende - och alla andra uttryck för beroende för den delen - är tolerans och eskalering.

• Tolerans: Tolerans uppstår när kroppen kräver allt större eller mer potenta doser för att få samma effekt av ett beroendeframkallande substans eller beteende.

• Eskalering: Eskalering uppstår när en person som till exempel ägnar sig åt ett beroendeframkallande sexuellt beteende som man utvecklat en tolerans till, ökar intensiteten genom att ägna sig åt häftigare eller mer potenta sexuella beteenden. När det gäller substansberoende handlar det oftast om att öka dosen eller ändra till en ”starkare” drog.

 Nästan varje beroendeperson kommer att uppleva åtminstone en viss grad av tolerans och eskalering oavsett vad man är beroende av.

Hur ser tolerans och eskalering ut?

Med substansberoende gör tolerans och eskalering att den beroende tar mer av en kemisk substans eller en starkare substans i ett försök att uppnå och bibehålla den önskade effekten. När det handlar om ett beroende kopplad till beteenden orsakar tolerans och eskalering att den beroende ägnar allt längre tid i beroendet eller ökar intensiteten i de beroendeframkallande beteendena. Med tiden, tack vare tolerans och eskalering, finner den beroende ofta att de använder substanser och engagerar sig i beteenden de aldrig förväntat sig eller velat göra tidigare.

Ett illustrativt exempel: tänk på heroinberoende. Ingen, och jag menar ingen, injicerar heroin direkt när de börjar använda droger. De börjar med alkohol eller hasch eller kanske receptbelagda mediciner. Allt eftersom tiden går ökar toleransen, och som svar eskalerar användningen. Kanske börjar de dricka eller röka gräs direkt när de vaknar på morgonen, eller så börjar de krossa och snorta de piller som de använder för att få snabbare effekt, etc. Så småningom ger inte ens dessa beteenden den önskade effekten, så de "upptäcker" tyngre droger och mer effektfulla sätt att inta dessa droger. Innan de vet ordet av, och ofta utan att någonsin ha fattat ett medvetet beslut om att göra det, har de en nål i armen.

Beteendeberoende eskalerar på liknande sätt. Låt oss använda porrberoende som ett exempel. Att ibland titta på och onanera till vanlig porr är för många människor den psykologiska motsvarigheten till att dricka några öl. Om användningen fortsätter, sätter dock toleransen in, och porranvändaren måste titta på mer porr eller mer intensiv porr för att skapa den önskade effekten. Snart tittar användaren på porr som skulle ha varit avtändande när de en gång i tiden började. En porrberoende kan också eskalera till andra online beteenden som webbcamsex; sexchatt; att ragga via olika appar. De kan till och med eskalera till beteenden i verkliga livet som strippklubbar, tillfällig sex, anonym sex, prostitution, otrohetsaffärer och liknande.

Om du eller någon du bryr dig om kämpar med tvångsmässig sexuellt beteende finns hjälp att få.

Ring 070-965 43 48 eller mejla info@dbksverige.se

Grunderna för behandling av tvångsmässigt sexuellt beteende (sexberoende)

På DBK använder vi samma grundläggande strategier och tekniker som finns när det gäller arbetet med alkoholism, drogberoende och ätstörningar. Tidiga behandlingsinsatser fokuserar på att begränsa eller upphöra med det problematiska beteendet, dvs. de sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet eller underblåser problem som man redan har. Att tillhandahålla en trygg miljö är därför ett av de viktigaste syften i denna tidiga fas. Efter det fokuserar vi på att bryta förnekelse, hantera krisen eller kriserna som drev personen till behandling och förhindra återfall. Nästan alla som lider av tvångsmässigt sexuellt beteende är i grunden traumatiserade sedan barndomen (98% enligt IITAP), men dedikerad traumaterapi sätts vanligtvis åt sidan i de tidiga faserna av behandlingen och inleds först efter att klienten etablerat en viss grad av det vi kallar för sexuell nykterhet, självkänsla och socialt stöd. På DBK handlar fas 3 om traumabearbetning. Vår behandling innehåller 4 faser:

1.     Startpunkten (att etablera dagliga tillfrisknande rutiner);

2.     Fas 1 (att bryta igenom förnekelse och andra försvar; beteendeförändringar);

3.     Fas 2 (återfallsprevention; paradigmskifte; affektreglering; närvaro och fokus); 

4.     Fas 3 (omstrukturering av livet; traumabearbetning; paradigmintegration).  

Det som gör DBK unik är att vi arbetar med evidensbaserade uppgifter eller hemläxor. Uppgifterna har specifika syften som innebär att de som går i behandling “öppnar nya dörrar” och har tillgång till optimalt tillfrisknande.  

Behandling för tvångsmässigt sexuellt beteende inkluderar vanligtvis både individualterapi och gruppterapi. Oftast riktade, beteendefokuserade modaliteter som kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi – i kombination med socialt lärande, ”biblioterapi”, stöd i 12-stegsgrupper (eller annat beroende fokuserat socialt stöd). Alternativa metoder som psykodrama, familjekonstellationer, konst- och rörelseterapier, träning, meditation och liknande är också användbara i specifika faser i behandlingen.

Som alltid är den första terapeutiska uppgiften för oss att utföra en grundlig bio-psyko-social bedömning. Denna utvärdering måste utforska varje aspekt av den hjälpsökandes liv, inklusive personens sexuella -och relationella historia. Dessutom bör hjälpsökande individer bedömas för andra problem såsom ekonomiska, familjemässiga, sociala, eller arbetsmässiga problem. Andra psykologiska problem bör undersökas inklusive (och kanske det viktigaste) beroendeinteraktion.

Nästan alltid räcker inte individuell terapi när man arbetar med tvångsmässigt sexuellt beteende eller sexberoende. För att förbli sexuellt nykter och tillfriskna även från de underliggande problemen behöver den sexberoende externt stöd. Gruppterapi specifikt inriktad på tvångsmässigt sexuellt beteende är oerhört hjälpsam i detta avseende. I allmänhet är det bäst att arbeta med 6 till 10 personer i gruppen - av samma kön. Gruppsammansättningen hjälper patienter att förstå att de inte är ensamma, vilket räcker långt för att minska skammen som driver på så mycket av deras tänkande och beteende. Gruppterapi är också en idealisk miljö för att konfrontera förnekelse och inkonsekvenser. Dessutom kan patienter prata om de interventioner eller motkrafter mot triggers och hälsosamma hanteringsmekanismer som fungerar och inte fungerar. Kanske viktigast av allt, de kan lära sig att ta emot hjälp, införliva användbara råd och det stöd som finns tillgängliga från många källor, särskilt från andra tillfrisknande personer.

Det är viktigt att förstå att varje person som lider av tvångsmässigt sexuellt beteende har en unik bakgrund och en specifik uppsättning sexuella eller sexuellt relaterade problembeteenden. Som sådan kräver varje individ ett tillvägagångssätt som är anpassat till hans eller hennes mycket individualiserade behov. Vissa personer kommer att klara sig bättre i individuell terapi, medan andra kommer att klara sig bättre i gruppmiljöer. Många kommer att behöva ett intensivt polikliniskt program för att tillfälligt skilja dem från de människor, platser och företeelser som utlöser deras tvångsmässiga sexuella beteende och för att få fart på deras program för tillfrisknande.

Återfallsläge

Återfall. Detta ord beskriver en företeelse som tar ifrån oss vår hårdvunna integritet och våra uttalade mål för tillfrisknande. Även om det inte är oundvikligt kan återfall förväntas för en betydande del av tillfrisknande sexberoende personer, särskilt tidigt i tillfrisknande. Som sagt, slippar och återfall är känslomässigt, psykologiskt och till och med fysiskt smärtsamma och ibland tragiskt nog till och med dödliga.

 Ett återfall kan tyckas komma från ingenstans, men så är det inte. Dess rötter ligger i mönster som länge funnits och ibland också varit uppenbara. På DBK beskriver vi detta som att vara i återfallsläge.

 Konstellationen av triggers och varningssignaler för återfallsläge varierar från individ till individ, men stress är en universell komponent. Att leva stressfritt är orealistiskt, men att hantera stress väl är möjligt.

 Även om nivåerna av stresstolerans kan variera mycket beroende på olika livshändelser, är det viktigt att känna till sin baslinje. När vi är under hög stress minskar vår förmåga att hantera våra reaktioner, vilket betyder att vi behöver röra oss närmare våra nätverk och våra forum för tillfrisknande. Det är viktigt att övervaka varje förändring i vår "normala" baslinje när det gäller stressnivån, vilket kan fungera som en tidig varningssignal för återfall.

 De flesta av oss är bekanta med våra egna vanligaste fysiska reaktioner på stress, och i återfallsläge kommer dessa att eskalera. Sömnen kan störas och aptiten (inklusive sexlust) kan fluktuera vilt. Spänningar kan fara genom kroppen vilket resulterar i stelhet och obehag. Andra stressreaktioner kan uppstå, till exempel andfåddhet, mag-tarmproblem, snabb puls, huvudvärk och till och med plötslig dåsighet.

De negativa känslorna i återfallsläge är också nästan gemensamma för alla sexberoende personer. Dessa inkluderar ångest, som kan ta formen av en generaliserad rädsla för vilken ingen specifik utlösande oro kan identifieras. Dessutom kan vår tolerans för irritation minska och vi kan börja reagera hårdare och med irritabilitet. Ett symtom på detta är när vi börjar upptäcka en massa idioter i vår omgivning. Depressiva symtom är också vanliga i detta tillstånd, med klassiska symtom som extrema störningar i humör, aptit eller sömn, samt en oförmåga att uppleva njutning när det gäller olika områden i livet. Just det sistnämnda är särskilt troligt under de första månaderna av tillfrisknande när dopaminsystemet håller på att läkas. I återfallsläge tenderar vi också att koppla bort från andra. Våra kontakter är avgörande för vår nykterhet eftersom de skapar det ansvarstagande som krävs för att leva i integritet. Till exempel, om vår mötesnärvaro på självhjälpsgrupper är sporadiska och folk slutar förvänta sig att vi går på mötena blir vi i samma takt mindre ansvariga för var vi befinner oss och vad vi gör, vilket skapar möjlighet till återfall.

Vi kan också börja koppla bort internt. Starka känslor av skam, självfördömande och till och med självhat kan utlösas, vilket resulterar i en önskan om att dissociera genom att fantisera eller bedöva. På så sätt tappar vi kontakten med våra mål, våra värderingar och oss själva.

 Slutligen är negativt tänkande ett kännetecken på återfallsläge. Detta kan vara uppenbart när vi ägnar oss åt kritiskt självprat som fyller våra hjärnor och påminner oss om gamla negativa kärnföreställningar. Sådant tänkande kan resultera i att vi behåller hemligheter, ibland för att undvika att bli dömda eller att skämmas, och ibland för att skapa förutsättningar för återfall. Hemligheter undergräver transparensen, vilket är avgörande för vår tillfrisknande och integritet. Vi kan också börja rationalisera som ett sätt att rättfärdiga dåliga beteenden, hävda att vi har fått en anhopning av problem eller speciella omständigheter som på något sätt gör återfall till ett rimligt val.

 Det är viktigt att komma ihåg att när vi är i detta tillstånd är det väldigt svårt att bryta sig ur bubblan och få ett objektivt perspektiv. Och det är precis då som vi behöver feedback från de människor som känner oss bäst. När vi är i återfallsläge kommer det förmodligen att vara uppenbart för de omkring oss innan vi själva inser det.

Två primära verktyg kan användas för att vi ska kunna övervaka oss själva när det gäller återfallsläge och för att fånga upp sig själv innan det går för långt och återfall är oundvikligt. Det första verktyget är självmedvetenhet, som inte enbart handlar om att vi observerar våra beteenden. Det inkluderar också en medvetenhet om vårt inre liv – förmågan att märka vad som händer känslomässigt och fysiskt och vidta åtgärder för att återskapa balans.

Det andra verktyget är att upprätthålla ett stabilt socialt nätverk. De negativa tankemönstren som är karakteristiska för återfallsläget kan undan för undan ta ifrån oss vår lyhördhet för vilka andra alternativ som finns annat än i slutändan återfalla. Social kontakt är avgörande för att motverka denna snedvridning. Vi behöver andra människor för att få feedback om vad de observerar hos oss - och vi behöver kunna höra det de säger och internalisera denna feedback. Även om det inte borde finnas skam i att ta ett återfall vill ju alla i tillfrisknande undvika det. Ju tidigare vi kan släppa vår stolthet och be om hjälp, desto bättre kommer vi att ha det.

På DBK hjälper vi våra patienter att hitta baslinjen när det gäller stress. Personlig Riskbenägenhets Index (PRI) är en av våra utmärkta verktyg för detta.

Mejla gärna info@dbksverige.se , eller ring 070-965 43 48 för information!

Vad kan ligga bakom våld i nära relationer?

Hur vanligt är det att relationsberoende och kärleksundvikande finns med när det gäller våld i nära relationer?

Att stanna kvar i en destruktiv relation, oavsett hur skadlig den är kan vara symtom på relationsberoende hos den ena och kärleksundvikande hos den andra.

Del 1: Vad innebär relationsberoende?

En person som är relationsberoende är någon som tvångsmässigt söker efter romantisk tillfredsställelse och som är ständigt tankemässigt upptagen eller besatt av att antingen bli kär eller av att vara kär - och som är lika oförmögen att stoppa sig själv som en drogberoendeperson är, när hen är sugen på sin drog.

Händer det att varje nytt förhållande du går in i så full av hopp visar sig vara en katastrof? Upplever du att du bara träffar partners som har problem? Partners som har ett beroende, som egentligen är ointresserade och distanserade, som har narcissistiska drag eller har en överlägsen attityd? Slutar det alltid med att du försöker rädda förhållandet och att de överger dig? Fortsätter du fråga dig själv om detta är kärlek eller om det är ett beroende? Har du tänkt på att dina problem kanske inte bara är ett resultat av dåliga val? Det är möjligt att det du upplever är relationsberoende.

Relationsberoende kännetecknas av en tankemässig upptagenhet eller besatthet av relationer med antingen kränkande; exploaterande; narcissistiska; våldsamma; farliga; avstängda och/eller beroende partners.

Relationsberoende personer återskapar undermedvetet övergivenhetssmärtan de upplevde i sin anknytning under barndomen. Deras relationer är traumatiska, fulla av smärtsamma svek, dramatiska konflikter och passionerade försoningar – men kan också vara förvånansvärt stabila – men bara därför att de fruktar att bli övergiven så till den grad att de inte klarar att avsluta ohälsosamma relationer.

De tror sig inte vara värda kärlek, utan nöjer sig med att vara behövd – eftersom det de fruktar mest är att bli just övergivna. De tar hand om andra och försummar ofta sina egna behov helt och hållet. De behöver andras godkännande för att känna sig kompletta. Nedan är en beskrivning av typiska beteenden.

 Typiska beteenden hos relationsberoende

Upprepar du eller har du någonsin upprepat följande beteenden:

1. Att välja partners som är känslomässigt otillgängliga, gifta, sociopatiska eller     personer som har en beroendeproblematik.

2. Att stanna hos dessa partners trots deras fysiska, psykiska och/eller sexuella övergrepp.

3. Att fortsätta att försöka kontrollera eller förändra sin partner för att relationen ska utvecklas till det bättre.

4. Att ständigt tänka på sin kärleksrelation och förvänta sig att deras partner ska förändras och göra så att livet blir perfekt.  

5. Att vara tillfreds över att stanna kvar i destruktiva relationer eftersom deras partner behöver dem.

6. Att ta hand om andra, men inte ta hand om sig själv

7. Att förlora sin identitet eller självkänsla om de överges av sin partner.

8. Att känna sig desperat och ensam när man inte är i ett förhållande.

9. Att stanna i destruktiva relationer pga. rädsla för att bli övergiven.

10. Att ge upp viktiga hobbys, vänskapsrelationer eller sporter som man inte delar med sin partner.

11. Att missa viktiga angelägenheter (inom familjen, på arbetet eller när det gäller något annat som varit av vikt) för att fixa en befintlig relation.

12. Oförmågan att njuta av nära relationer, trots att man vill.

13. Att ständigt kämpa för att upprätthålla den sexuella/romantiska intensiteten i sin nuvarande relation.  

14. Att använda sex, förförelse och manipulation för att haka på eller hålla fast vid en partner.

15. Att lova om och om igen att ge upp det giftiga förhållandet och fokusera på självomsorg, men inte genomföra detta.

16. Att låtsas intresse för aktiviteter man egentligen inte tycker om som ett sätt att behålla en befintlig partner.

Del 2: Vad innebär kärleksundvikande?

Den som är kärleksunvikande går in i ett förhållande bakom en fasad av charm och förförelse. Han (eller hon) mår fantastisk när han insuper den relationsberoendes beundran och idealisering. Den kärleksunvikande har oftast fått rollen som hjälte i sin ursprungsfamilj. Som barn var de tvungna att möta sina föräldrars behov för att få ett värde. De mår bra av att ta hand om andra mer behövande människor och de ser sig själva som bättre än andra. Eller så har de en insnärjd förhållande till sin mor (se artikel om insnärjning https://www.dbksverige.se/blogg/2023/6/17/surrogatmaken-tar-en-frlder-hyresfritt-utrymme-i-ditt-huvud.  

Den som är Kärleksunvikande är oftast medvetet rädd för intimitet och omedvetet rädd för att bli övergiven. De börjar känna sig kvävda av den som är relationsberoende (en traumareaktion). Undan för undan skapar de distans och söker intensitet utanför relationen genom att använda otrohetsaffärer, kemiska droger, aggressivitet, arbetsnarkomani, etc.

Relationen mellan den relationsberoende och den kärleksunvikande är full av dramatik och besatthet (t.ex. 100 sms om dagen). Det är två värmesökande missiler som träffas i en explosion av intensiv heta. En "giftig tango" utvecklas och när den relationsberoende äntligen upptäcker att deras partner egentligen inte är känslomässigt tillgängliga, drar de sig tillbaka från sin "drog" – sin fantasi eller luftslott om hur relationen är - och de upplever all den smärta som funnits där under ytan. Den olösta smärtan från sitt övergivna inre barn.

På DBK hjälper vi kärleksunvikande personer att arbeta igenom sitt barndomstrauma för att göra det möjligt för dem att bli intima i relationen och inte "springa" iväg. Vi hjälper relationsberoende personer att hela sitt inre barn och att sluta överge sig själva för andras kärlek och godkännande.

Erik Sundby

Upplever porrberoende personer abstinens när de slutar använda?

Det är allmänt känt att alkoholister och narkomaner upplever abstinens ibland när de slutar tvärt - delirium tremens, frossa, feber, sömnlöshet, nattliga svettningar, huvudvärk, illamående, diarré, takykardi (förhöjd hjärtfrekvens), högt blodtryck, depression, agitation, ångest, hallucinationer, irritabilitet och liknande. Abstinens från en del kemiska substanser är värre än abstinens från andra. Opiatberoende (inklusive heroinberoende) och alkoholism tenderar att ge de värsta fysiska symptomen. Ibland kan dessa symtom faktiskt vara livshotande om de inte hanteras medicinskt.

Vanligtvis titreras den beroende som hanterar svåra fysiska abstinenssymtom bort från sin huvuddrog, vilket innebär att de får en medicin som "hanterar" deras abstinens genom att tillfälligt ersätta den beroendeframkallande drogen, och sedan avvänjas de sakta men stadigt från den medicinen. Vanligtvis tar denna process allt från några dagar till några veckor. Till exempel får kroniska alkoholister ofta en stadigt minskande dos av bensodiazepiner under de första två veckorna om de är i ett behandlingsprogram, och opiatmissbrukare får ofta minskande doser av ett opiat som Subutex eller Metadon.

Men hur är det med porrberoende? Får porrberoende personer fysisk abstinens på samma sätt som t ex heroinister? Vanligtvis inte. Detta betyder dock inte att ett plötsligt uppehåll av beroendeframkallande sexuella fantasier och porranvändning inte leder till abstinenssymtom. Faktum är att det nästan alltid gör det i någon mån, vilket vanligtvis visar sig på ett eller flera av följande sätt:

• Irritabilitet, ångest, agitation, depression, etc. De flesta porrberoende personer upplever extrem känslomässigt obehag när de börjar avhållsamhet från porren. Och varför skulle de inte det? När allt kommer omkring har porren varit deras främsta sätt att hantera allt obehag – inklusive ganska vanligt förekommande känslotillstånd som tristess – i många år eller till och med årtionden. När porr tas bort har de inte längre det där enkla, lätt tillgängliga sättet att bedöva sig och fly. Och utan det måste de möta sina känslor. Detta kan vara en otroligt obekväm upplevelse.

• En önskan att "byta" till ett annat beroende. Många porrberoende som är nya i tillfrisknande kan ersätta (eller vilja ersätta) sin porranvändning med någon annan tvångsmässig eller beroendeframkallande (och därför bortkopplande) aktivitet. Till exempel kommer en porrberoende som plötsligt slutar använda att uppleva en flod av obekväma känslor. Utan porren för att hejda strömmen av obehag kan han eller hon vända sig till att dricka, droga, röka, äta, spela, spendera, eller något annat njutbart/eskapistisk kemiskt ämne eller beteende. Med en medveten om beroendeinteraktion är det otroligt viktigt att tillfrisknande porrberoende personer håller ett vakande öga på sina andra beteenden, särskilt under de första månaderna i tillfrisknandeprocessen.

• Ensamhet och en längtan efter kontakt. För de flesta porrberoende personer maskerar pornografin inte bara stressen i det dagliga livet och känslomässigt obehag utan även underliggande trauman som allt som oftast är relaterad till en längtan efter intimitet. Utan den ständiga distraktionen som de sexuella fantasierna och bildspråket i porren ger, kan dessa mörka följeslagare ur personens historia stiga upp till ytan och orsaka intensiva känslor av ensamhet, rädsla, isolering och hopplöshet. Dessa känslor är helt normala och förväntade.

Under det tidiga tillfrisknandet kan även den minsta irritationen kännas som ett stort problem. Utan deras primära coping-strategi har porrberoende personer en tendens att vara överkänsliga och överreagera. De blir arga på sig själva och andra, de gråter, de är rädda, de är ensamma, etc. Som sådana är de inte alltid roliga att vara tillsammans med. Detta är primära bevis på deras (mestadels känslomässiga snarare än fysiska) symtom på abstinens.

Omvänt upplever en del porrberoende personer motsatsen till abstinens under tidig tillfrisknande. Detta är känt som smekmånaden eller att ”gå på rosa moln”. Dessa lyckliga individer upptäcker att när de ger sig in på tillfrisknandets väg tappar de plötsligt all lust att använda porren. De är fascinerade av den insikt de utvecklar och glada över att äntligen ha hittat en lösning på sitt djupaste och mest hemliga problem.

Denna tillfälliga fas i tidig tillfrisknande är bra så länge den varar. Men porrberoende personer som glider på det rosa molnet bör vara medvetna om att deras lust att använda porr kommer att komma tillbaka, och den kan bli starkare än någonsin när den gör det. Om denna eventualitet inte förutses och interventioner förbereds, är det lätt att antingen återfalla eller att tro att något har gått snett i tillfrisknandeprocessen. I verkligheten finns det aldrig ett ”behov” av återfall, och inget har gått snett i tillfrisknandeprocessen. Det är beroendet som är listig, falsk, och stark. Att beroendesystemet (eller beroendepersonligheten) vill suga den porrberoende tillbaka är en normal del av läkningsprocessen. Den porrberoende upplever helt enkelt en form av sen abstinens.

Varje porrberoende som upplever abstinenssymptom bör prata om detta med en stödjande person som kan porrberoendesystemet. Oftast kommer denna person att vara en terapeut, en 12-stegssponsor eller en vän i tillfrisknande. Andra nära vänner och familjemedlemmar kan också vara till hjälp. Om abstinenssymptom är extrema (särskilt depression, dissociation och/eller ångest), bör en terapeut som är kunnig i de mekanismer som finns i porrberoende eller tvångsmässig sexuellt beteende utifrån ICD-11 konsulteras så snart som möjligt.

Erik Sundby