Surrogatmaken – Tar en förälder hyresfritt utrymme i ditt huvud?

Insnärjning eller föräldrainsnärjning är en företeelse som visar sig bland de män som söker hjälp för tvångsmässig sexuellt beteende (sex -eller porrberoende). Tidigare kallades fenomenet för känslomässig eller dold incest. Föräldrainsnärjning är den alltför överdrivna intima och dunkelt sexualiserade känslomässiga utnyttjandet och gränslöst kränkande av ett barn av en förälder. Med föräldrainsnärjning överordnas förälderns behov framför barnets behov. I motsats till uppenbara sexuella övergrepp (faktisk sexuell kontakt) överskrids inte fysiska gränser. I stället används barnet för att uppfylla förälderns narcissistiska känslomässiga behov. I grund och botten är barnets behov subsumerat förälderns behov.

Att upptäcka och förstå föräldrainsnärjning

Johan - en 34-årig gift trebarnspappa och hans 32-åriga fru Yvonne kom till DBK för en bedömning (fingerade namn). Det visade sig att Yvonne hade avslöjat Johans hemliga porranvändning tre gånger. En gång för fem år sedan och en gång för ett år sedan. Senaste gången var för tre veckor sedan. Varje gång hade han lovat att det var sista gången. Lång historia kort – båda började i behandling månaden efter bedömningssamtalet.    

Efter c: a ett år i sin anhöriggrupp började Yvonne beskriva hur deras relation var från början. Hon sa att ända sedan de flyttade ihop och deras samboförhållande hade börjat, verkade Johan undan för undan alltmer avlägsen och otillgänglig. Ibland tog hon själv på sig skulden för detta och undrade vad hon gjorde för fel - "Det känns som att jag är helt ensam i det här förhållandet. Han spenderar mer tid med sin nalle än med mig. Och varje gång hans mamma kommer på besök känner jag mig ensam och utanför. Det är som att de båda går in i en bubbla. Jag känner mig inte välkommen i mitt eget hem! Hon behöver bara ringa så kan han tillbringa hela dagen med att hjälpa henne.”    

Johan verkade genuint bekymrad över att Yvonnes behov inte uppfylldes. Men han verkade förvirrad över vad dessa behov var och exakt hur han kunde möta dem. Han sa också: "Ibland känner jag att hon vill ha för mycket av mig. Jag känner mig kvävd" Nu efter ett års behandling har Johan blivit medveten om hans känslomässiga distansering och intimitetsundvikande beteende. Under par behandlingen kom det även fram att Johan var genuint förvirrad över vad en hälsosam relationell anknytning är.

Johan beskrev sin barndom som en bra sådan. "Det var inte alls galet eller kränkande, som för vissa människor i gruppen." Men som vi alla vet härrör barndomstrauman inte alltid från det uppenbara. Så var fallet med Johan. Och efter ytterligare samtal avslöjade vi flera djupa problem, framför allt en insnärjd relation med sin mor. Det här problemet blev uppenbar efter att jag bad honom beskriva sin koppling till sin mamma. Han sa:

”Som barn tillbringade jag mer tid med henne än med någon annan. Jag hjälpte henne att välja ut sina kläder för dagen, tröstade henne med hennes missnöje med min pappa och tillbringade tid med henne när hon var ensam. Min pappa jobbade mycket, och när han var hemma höll han sig mest för sig själv, så jag tror att hon liksom använde mig som en utfyllnad. Hon tog mig ut från skolan ibland, bara för att äta lunch med henne eller kanske se en film. Det var jättebra, men det var också lite konstigt. Och det störde mig att hon skulle sitta för nära mig och vilja hålla min hand. Sedan, när jag blev äldre, kommenterade hon min kropp, och ibland gick hon in på mitt rum när jag bytte kläder eller hade just duschat. Det gjorde mig obekväm. Men totalt sett var vi väldigt nära. Det är vi fortfarande.”

När vi utforskade denna relationsdynamik blev det tydligt att Johans mor, i sin fars fysiska och känslomässiga frånvaro, förvandlade Johan till sin surrogatmake. Tyvärr ägnade Johan mycket mer tid åt att möta hennes behov än vad hon tillbringade med att möta hans behov, vilket skapade en insnärjd eller hemlig incestuös relation.

Liksom de flesta insnärjda män gick Johan genom livet med lite eller ingen aning om det faktum att hans mamma hade använt honom (och fortsatte att använda honom) för att möta hennes behov av känslomässig intimitet. Han hade ingen aning om hur det hade påverkat och fortsatte att påverka honom. Faktum är att han till en början motsatte sig tanken på att hans mammas beteende var en form av övergrepp.

När vi tittade djupare på hans tidigare och nuvarande relationer började han dock förstå att den dysfunktionella relationen som hans mamma tvingade på honom var en primär drivkraft för hans intimitetsproblem i vuxenlivet. Och en underliggande faktor i utveckling av hans tvångsmässiga sexuellt beteende för att kunna fly. Med tiden kunde han se att han var präglad till att möta mammas behov, vilket skapade känslan av att vara kvävd, vilket i sin tur skapade ett behov av att fly relationen med Yvonne genom att använda porr.

Konsekvenserna av föräldrainsnärjning

Även om insnärjda relationer inte involverar uppenbara sexuella övergrepp, tenderar barnet att uppleva den som ”obekväm” eller ”äcklig”. Johans mamma som sitter för nära och vill hålla hans hand, och senare går in till honom medan han byter om eller duschar, är exempel.

Föga överraskande reagerar barn som är insnärjda på olika sätt som incestöverlevare och upplever ett eller vanligtvis flera av följande symtom som vuxna:

o   Emotionell och fysisk distansering i relation till sina partners som vuxen

o   Känslomässigt eskapistiska beteenden (porr i Johans fall).

o   Depression, ångest och liknande skadliga känslotillstånd

o   Varma och kalla relationer (romantisk, vänskap, arbetsplats, etc.)

o   Närhetsundvikande beteende, en slags kärleksallergi.

o   Kompartmentalisering när det gäller kärlek, familj, och sex.

Behandlingsstrategi

Även om konsekvenserna är omfattande och skadliga förblir ofta föräldrainsnärjning okänd i terapimiljöer eftersom det är lätt att missa. Och även när den identifieras kan den avfärdas eller nedvärderas. I grund och botten kan både terapeuten och klienten tro att om det inte finns någon fysisk sexuell kontakt har ingen skada skett. Men som vi ser i fallet med Johan kunde dock ingenting vara längre från sanningen.

 Observera att om personen söker hjälp för beroende eller tvångsmässiga beteenden är det alltid det tvångsmässiga som är det primära problemet och som behöver behandlas först. Min erfarenhet är att de vanligaste uttryck för tvångsmässighet relaterad till föräldrainsnärjning är porrberoende, eller alkohol eller andra kemiska droger, eller shoppingberoende.

 När föräldrainsnärjning identifieras bör effektiv behandling fokusera på följande, förutsatt en längre tids avhållsamhet från eventuella tvångsmässiga beteenden:  

• Identifiera insnärjningens individuella natur och genomgripande karaktär.

• Identifiera och sörja otillfredsställda barndomsbehov.

• Identifiera den aktuella effekten av insnärjningen, särskilt som det relaterar till personens anknytningsstil.

• Hjälpa klienten att skapa, implementera och upprätthålla hälsosamma gränser i              relation till den insnärjande föräldern.

• Arbeta mot äkta relationell intimitet med en partner samtidigt som man identifierar och hittar interventioner mot rädslor för insnärjning, närhet och intimitet.

  I de verksamheter som jag är involverad i – DBK Sverige och Cybersex Detox – ser vi tvångsmässig sexuellt beteende (sex -eller porrberoende) som det primära problemet. Vårt resonemang är bl.a. att om man inte utvecklar strategier för att hantera återfallsprocesser är risken stor att man kommer att börja agera ut när man bearbetar ursprungstrauman. I Johans fall använde han porr för att fly känslan av att vara ”inträngd i ett hörn”, och samtidigt som ett sätt att kunna lämna relationen. Det är ju utagerande som är lösningen på problem… Bland annat är det därför vi har traumabearbetning i sista fasen, dvs. i fas 3 i vårt behandlingsprogram. 

 Erik Sundby

 Om du vill lära dig mer om föräldrainsnärjning finns det tre utmärkta böcker i ämnet: Silently Seduced av Dr. Ken Adams; When He’s Married to Mom av Dr. Ken Adams; och The Emotional Incest Syndrome av Dr. Patricia Love.

Beroendeinteraktion

Även om vi som arbetar professionellt med tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11 6C72) gör en bedömning kring förekomsten av sjukdomen innan människor påbörjar behandling fortsätter informationsinhämtning upp till 4 månader under själva behandlingen (vi använder bedömningsverktyg som har utvecklats på Sexual Recovery Institute i Los Angeles och av IITAP - International Institute for Trauma and Addiction Professionals i USA). Anledningen att utredning fortsätter är en jättefin och helt naturligt försvar som kallas för förnekelse som hjälper oss att inte se skogen för alla träd. Den klickar in när hjärnan riskerar att bli överhettad. Det tar helt enkelt ett tag innan hjälpsökande individer samlar tillräckligt med mod och framför allt tillit för att våga bryta igenom förnekelsen och se sanningen om sig själv i vitögat (Jag brukar säga att antingen har man kontakt med 1:a steget som en existentiell position innan man söker hjälp, eller också når man dit som en del av behandlingen).

För att kunna göra relevanta behandlingsplaneringar under den första tiden i behandlingen har jag under årens lopp utvecklat en modell som utgår från att beroendesjukdomen kan finnas i 3 områden. Dessa är:

1.     Substansberoende (alkohol och andra droger)

2.     Beteendemässiga -eller processberoende (spel, arbete, träning)

3.     Närings -och njutningsberoende (sex, mat)

En anledning till att jag valt att lägga tvångsmässig sexuellt beteende (eller sexberoende) i samma område som matberoende är för att båda är naturliga behov som löper amok eller går överstyr. Det finns också ett antal likheter i behandlingsmetodik när det gäller tvångsmässig sexuellt beteende och matberoende. De som arbetar med matberoende gör mat planer, vi som arbetar med tvångsmässig sexuellt beteende gör tillfrisknande kartor och sexuella utvecklingsplaner. Alla människor har behov av att äta, och alla människor har en sexdrift – oavsett hur eller om man väljer att uttrycka den. Och det kan vara lika skadligt att inte uttrycka sin sexualitet som att förlora sig själv och bli fångad i tvånget.  

Ser man beroendesjukdomen utifrån ovan aspekt ger det ett mycket mer holistiskt perspektiv på vad beroende egentligen innebär, och vi kan också se tydligt hur olika uttryck för beroende kan interagera med varandra, vilket ju är viktig information för att kunna tillfriskna. Vi som arbetar med beroende kan också göra en mer relevant behandlingsplan vid bedömning av människors behov av insatser eller lämpliga åtgärder med hänsyn tagen till beroendeinteraktion.

Observera att man kan även ha problematiska beteenden i andra områden än den man primärt sökte hjälp för utan att det nödvändigtvis handlar om att man är beroende.

Människor som söker hjälp för tvångsmässig sexuellt beteende i Sverige söker hjälp för olika s.k.beteendetyper. Dr. Patrick Carnes m.fl. i USA utvecklade en modell på 10 beteendetyper i sin bok Out of the Shadows. För c: a 4 år sedan gjordes nya undersökningar genom att intervjua hjälpsökande individer där man kom fram till 20 beteendetyper. Den största skillnaden mellan de båda berodde på de sexuella aktiviteterna som finns via internet som eskalerat markant de senaste åren. Jag ska inte nämna alla beteendetyper här (den som är intresserad får gärna höra av sig), utan nämna några exempel på de 4 vanligaste som människor söker hjälp för på DBK Sverige och genom Cybersex Detox.  

Idag är den beteendetypen som många söker hjälp för porrberoende. Detta är en beteendetyp som kallas för Beteendetyp 2: Voyeuristisk sex. Voyeurism betyder ju att titta på. Voyeuristisk sex handlar om att försätta sig i ett dissocierat tillstånd – en slags bortkopplad trans. Allt som oftast hänger den ihop med Beteendetyp 1: Fantasisex som har samma funktion. Fantasisex handlar om att fantisera om sex under dygnets timmar. Objektifiering är en stor del av detta. De sexuella fantasierna upplev som påträngande och tvångsmässiga. Observera att det är sällan människor söker hjälp för ett specifikt beteende, utan oftast finns 2 till 3 olika beteendetyper.

Båda porrberoende och fantasisex används för att bedöva smärtsamma känslor som rädsla, ilska, ensamhet, övergivenhet, otrygghet.

Om man tittar på det beteendemässiga området (område 2) handlar det oftast om problem i relationer eller att vara sociala. För den som lider av tvångsmässig sexuellt beteende är båda beteendetyperna isolerande sexuella aktiviteter. Allt som oftast har porrberoende personer och de som är tvångsmässiga när det gäller sexuella fantasier en otrygg undvikande anknytning. Om det finns kemiska substanser med är det oftast fråga om dämpande, bortkopplande kemikalier som alkohol, hasch. Man har också en tendens till antingen problematiska beteenden i relation till mat eller socker eller att man utvecklat matberoende som ett uttryck för beroendeinteraktion.  

Om vi tar näst största beteendetyp som män söker hjälp för i Sverige är det Beteendetyp 3: Förförelse och erövring. Förförelse och erövring handlar om att “jaga” och förföra. Upphetsning får näring genom att erövra och ha en känsla av makt och kontroll. Den avtar efter samlag eller när man hittat ett nytt objekt. Den här beteendetypen handlar om lindring, om att få bekräftelse och en känsla av makt och kontroll. Om man tittar på beteendenivå har de oftast problem med shopping eller träning. Om det finns kemiska substanser med så är det oftast centralstimulerande kemikalier som amfetamin, kokain eller poppers.

Nästa exempel utgår från Beteendetyp 5: Sexköp – att köpa sexuella tjänster. Människor som köper sexuella tjänster gör om sex till en handelsvara. En affärstransaktion. Det handlar om stressreducering utan att behöva vara nära eller sårbar. Att byta intimitet mot intensitet. Om man tittar på det beteendemässiga området här så finns det statistik som beskriver att 15% av de som köper sex kan också vara spelberoende (IITAP), eller ha en relation till pengar som handlar om makt och kontroll.

Mitt sista exempel på Beroendeinteraktion är följande:

Det händer ibland att vi får höra talas om sexuella skandaler i olika medier där människors användning av sex gett dem och andra allvarliga negativa konsekvenser. De riskerar sitt välbefinnande, sin integritet, och till och med sina liv. Det finns många exempel på detta, men den jag vill ta upp här är den om Jared Fogle (den sk “Subway Guy” i USA), som dömdes till över 15 års fängelse för sexuella övergrepp mot minderåriga 2015. Anledningen till att jag tar upp just detta ärende i detta sammanhang är därför att han, som ett led i att rätten skulle bestämma relevanta rättsliga följder träffade en rättsmedicinsk psykiatriker. Denna läkare trodde att Jared Fogles besatthet av att träna för att hålla vikten kunde kopplas till det han kallade för hypersexuell störning. Denna nyhet mötes av mycket ilska hos allmänheten, som uppfattade att det som psykiatrikern sa var ett sätt att ursäkta mannens dåliga beteenden.

Man kan fråga sig vad som pågår hos en person som engagerar sig i sådana aktiviteter utan att tänka på eller ta hänsyn till de negativa konsekvenserna av sina sexuella beteenden – negativt inte bara för offren, utan även för honom själv.

I det här fallet handlar det om ett uttryck för närings -och njutningsberoende, dvs. beteendetyp 10: Sexuella övergrepp och förmodligen träningsberoende. Fogle var inte vansinnig - därav 15 års fängelse. Däremot hade han en patologisk strävan efter belöning eller lättnad med hjälp av 2 olika beteenden.  

Idag pratar man om hjärnans plasticitet - hjärnans förmåga att ständigt utvecklas och anpassa sig efter nyheter. Detta slåss ur spel och ersätts av det slaveri eller tvångsmässighet som finns i beroendet. Resultatet kan vara oförutsägbar men riskfyllt, och till och med dödlig.

Här följer ytterligare exempel på hur olika beroenden kan samverka med varandra på olika sätt och av olika anledningar:

o   En beroende kan tjäna till att mildra, lindra eller hjälpa personen att undvika abstinenssymptom från ett annat beroende. Nikotin, till exempel, används ofta av dem som är alkoholberoende och som inte dricker.

o   Olika beroenden kan alternera och växla fram och tillbaka i ett systematiskt mönster och kan ersätta varandra. Ett exempel är när den beroende växlar mellan spel, alkohol och sex i en sekvens.

o   En beroende kan användas för att sänka hämningarna för att kunna engagera sig i ett annat beroendebeteende, som att använda alkohol som "flytande mod" för att agera ut sexuellt. Det heter ju att - ”Supa skallen av sig.” Det första som rycker är hjärnans förmåga att tänka rationellt. 

o   En beroende kan användas för att maskera en annan, som när någon bara agerar ut sexuellt när de dricker. Detta kan leda till att individen tror att problemet är alkohol och inte sexlivet.

o   Olika beroenden kan också smälta samman för att få en häftigare intensitet. Ibland kombinerar en person olika beroenden för att få en mer potent effekt än vad de skulle få om de använde varje beroende separat. Till exempel, vissa kombinerar sex och kokain och har oförmåga att engagera sig i den ena utan att den andra finns med.

o   Ett beroendebeteende - som att göra de ritualer som ingår i porrberoende kan också fungera som en ritualistisk introduktion för ett annat beroende, som att röka hasch t. ex.

o   Ett beroendebeteende kan användas för att medicinera mot skammen eller ångesten orsakad av ett annat beroende.

När beroendeinteraktion finns med finns också en ökad risk för återfall. Om alla olika beroenden eller problembeteenden inte behandlas ökar sannolikheten för återfall exponentiellt. Grundregeln är:

Det mest primära först!

Om till exempel substansberoende finns med behöver den behandlas först - så länge man tillför kroppen kemiska droger kan man inte tillfriskna från de andra uttrycken för beroende.

Intensitet, spänningssökande, och risktagning finns alla med i beroendesjukdomen. Men också bedövning och isolering. De är båda en källa till och en konsekvens av beroendebeteenden.

Oavsett vad en person har för tvångsmässiga beteenden är resultatet detsamma:

Sjukhus, bårhus, eller fängelsehus.

Erik Sundby

Sexuell nykterhet –

Vad innebär ordet nykterhet för en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende?

För en alkoholist innebär ordet nykterhet att inte dricka alkohol. För en spelberoende innebär nykterhet att man inte agerar ut i spelande. Men hur definieras nykterhet när det är frågan om ett naturligt behov som sex som löper amok och går överstyr – som leder till utveckling av tvångsmässiga beteenden? Skulle nykterhet för en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende (ICD-11 6C72) innebära att man inte har sex? Givetvis inte. Lika lite som nykterhet från matberoende skulle innebära att avhålla sig från att äta. Så hur definieras nykterhet i detta sammanhang?

Låt oss först titta på vad tvångsmässig sexuellt beteende inte är:

Det handlar egentligen inte om sex. Det handlar om flykt. Det är viktigt att förstå att personer som lider av tvångsmässig sexuellt beteende använder sexuell fantasi och specifika sexuella beteenden för att undvika att känna obehag – stress, ångest, ensamhet, depression, skam, tristess och liknande. Ofta tillbringar de timmar (eller till och med dagar) i ett förhöjt tillstånd av intensiv sexuell fantasi och jakt. Detta tillstånd kallas ibland för “bubblan”. Det är detta transliknande tillstånd, snarare än att faktiskt engagera sig i sex, som ger den eskapistiska tillståndet att vara "hög".  

Tvångsmässig sexuellt beteende handlar inte heller i första hand om kvantitet, det handlar inte om mängden sex. I de verksamheter jag är ansvarig för (DBK Sverige och Cybersex Detox) kvantifierar vi alltså inte de sexuella beteendena som hjälpsökande personer ägnar sig åt. Vi säger till exempel inte att ”Sex en gång om dagen är OK - men inte fyra gånger”. Det handlar alltså inte i första hand om hur ofta man ägnar sig åt en specifik sexuellt beteende, utan vi ser sex utifrån livskvalitet och välbefinnande. Vi använder också WHO:s vanligaste definition av hälsa i våra verksamheter.

Ett exempel: om en tonårskille onanerar flera gånger per dig behöver det inte betyda att han har ett problem med onani. Men om samma tonåring onanerar till porr via nätet flera gånger om dagen därför att han känner sig ensam, så underblåser detta bara känslan av ensamhet. Om han använder porr via nätet som en isolerande sexuell aktivitet så löser den här killen inte problemet med ensamhet. Det han gör är att ge ännu mer näring till ensamheten, till sin isolering och förmodligen också till sin känsla av utanförskapet. Om personen dessutom missar skola eller arbetet därför att han är upptagen med porranvändning - eller upptagen med att återhämta sig från en period av frosseri i porr - då har han även börjat få negativa konsekvenser av sitt sexuella beteende som i sin tur påverkar hans välmående eller livskvalitet. Tvånget är ett faktum när killen förlorat sin förmåga att styra över om han ska engagera sig i beteendet eller inte.

I den här killens liv innebär detta att det han gör för att medicinera bort känslan av ensamhet leder bara till att han blir ännu mer ensam och isolerad och att han utvecklar problem i andra områden i livet pga. sitt porranvändande.

Tvångsmässig sexuellt beteende handlar mycket om konsekvenserna av de sexuella beteendena. De olika typer av beteenden som personer som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ägnar sig åt skapar antingen problem i livet, eller underblåser och ger näring till problem som de redan har.

(I en senare artikel kommer jag att informera om de olika s.k. beteendetyper som människor söker hjälp för världen över)

”Sexuell nykterhet är ett sinnestillstånd” (Erik Sundby)

Att inte agera ut i sina specifika sexuella beteenden är ju en viktig faktor för att uppnå nykterhet. Men jag påstår att nykterhet och att avstå från sina utagerande är inte samma sak. Inte om man använder den definition av ordet nykterhet som finns i de flesta ordböcker. En faktor att ta hänsyn till när man ska definiera ordet nykterhet är dessutom att alla som har diagnosen tvångsmässig sexuellt beteende pendlar mellan att agera ut sexuellt och att kontrollera sina utagerande. Kontrollfasen kallar vi för att ”gå på vita knogar”. Är man nykter när man går på vita knogar? Processmässigt bryts kontrollfasen successivt ner och så kommer en ny utagerande fas - tills man upplever tillräckligt med skam, skuld och ångest och börjar kontrollera sina sexuella beteenden igen. Hur detta pendlande mellan kontroll och utagerande ser ut är individuellt.

Vi som arbetar på DBK eller Cybersex Detox har märkt att det finns en bulimisk/anorektisk pendlande när det gäller tvångsmässig sexuellt beteende som är mer eller mindre tydlig beroende på vilka specifika sexuella beteenden personer ägnar sig åt. Allmänt sett har till exempel många porrberoende personer en tydlig bulimisk/anorektisk relation till porr. De kan frossa i porr under flera dagar för att sedan få avsmak för allt sexuellt.

Även om var och en själv definierar det vi kallar för sina inre ringen beteenden eller bottenlinjebeteenden – de specifika sexuella beteenden som antingen skapar problem i livet, eller som underblåser problem som man redan har – är definitionen av ordet nykterhet någonting som är utöver och större än att avstå från dessa beteenden. Enligt ordboken innebär ordet nykterhet att vara sansad; att vara realistisk; att inte förvänta sig att någonting magiskt kommer att hända och förbättra sin situation. Att ha balans mellan känslor och tankar.

Personligen tror jag att ordet nykterhet hänger väldigt mycket ihop med ett annat ord – nämligen autonomi. Personlig autonomi är förmågan eller förverkligandet av förmågan att styra sig själv. Det är en egenskap som innebär att själv kunna och vilja bestämma över egna handlingar samt att kunna tänka och känna självständigt utan att falla undan av rädsla att inte vara andra till lags. Ett exempel på att vara nykter är att inte gå från impuls till handling, utan gå från impuls till reflektion för att sedan handla.

Tvångsmässig sexuellt beteende får näring i den splittring som skapas av ytterligheterna mellan det hemliga livet – som har sina rötter i skam, och det officiella livet – som har sina rötter i en falsk självbild.

 Erik Sundby

Beroendepersonligheten föds ur skam

Skam är kanske en av de vanligaste känslorna bakom beroendesjukdomen. Vi människor kan ta åt oss skam i tidig ålder och från många olika källor. Föräldrar, syskon och barndomskamrater kan skam belägga - ibland utan att ens veta om det. En del religiösa institutioner är också hårt kritiska och fördömande. Barn är försvarslösa att motstå skam eftersom de är inprogrammerade att acceptera allt som en vuxen säger till dem som sant. Om vi ​​får veta att vi är dåliga, dumma, otillräckliga, fula eller något annat som ingjuter en kärna av självtvivel, accepterar vi det som sanningen. Dessa föreställningar kvarstår i vårt undermedvetna långt efter att vi vuxit upp, och även om vi ibland medvetet motbevisar de negativa budskapen med affirmationer (som till exempel; ”Jag duger som jag är"), kvarstår rester av skam även hos den mest medvetna personen.

 När vi blir mobbade; eller gjorts narr av; eller stöter på misslyckanden aktiveras de gamla skamkänslorna. Budskapen är detsamma, oavsett om de har sitt ursprung hos våra föräldrar, lärare, kamrater, kyrkan, tidningar, tv eller Internet - ”Jag är fel”. Människor reagerar på olika sätt när det gäller dessa mörka följeslagare, dessa störande föreställningar om sig själv. Vissa gör uppror - även om det oftast inte löser den underliggande övertygelsen och de relaterade känslorna. Vissa drar sig undan och gömmer sig och skapar hemligheter som de ägnar mycket psykisk energi åt. Andra dövar helt enkelt smärtan genom användning av sinnesförändrande droger eller beteenden. Ingen av dessa destruktiva överlevnadsstrategier befriar oss effektivt från skam; de tjänar bara till att driva oss djupare in i problematiska beteenden och vidga klyftan mellan vårt medvetna vuxna jag och det skadade inre barnet som finns kvar inom oss.

 Skam är kraftfullt när det gäller att skapa beroendeframkallande mönster och samtidigt är det en drivkraft för dessa mönsters fortsatta utveckling. Den underliggande slutsatsen i skam är, "Jag är fel" och "Världen får inte veta vem jag egentligen är. Då skulle de avslöja mig som en bluff. De skulle se att jag är fel." Dessa övertygelser eller kärnföreställningar antas från en tidig ålder när en aspekt av oss själva uppfattades som fel och oacceptabel. Barn har ofta inget annat sätt att ta itu med dessa känslor än att antingen begrava eller koppla bort dem. Alltså, från en mycket tidig ålder och bokstavligen driven av att få överleva, lär sig de som är mycket sårbara för skam att skapa ett "falskt jag" för det offentliga livet tillsammans med en privat och hemlig inre värld. Beroendepersonligheten är därmed född.

Avslutningsvis en parentes: Detta i motsats till liknande men distinkt annorlunda känslor som skuld. Skam säger, "Det är något fel på mig…", och på grund av detta så ”...måste jag dölja delar av mig själv, annars blir jag övergiven och avvisad." Skuldkänslor säger däremot - "Jag gjorde något fel och jag mår dåligt av det", och "vad kan jag göra för att fixa det och inte göra om det?" Skuld känns som något vi inte förtjänar, medan skam känns som något vi absolut förtjänar. Skuld kan få oss att rodna och skratta åt oss själva för något vi gjorde medan vi kan känna tröst med vetskapen om att vi inte är de enda som har gjort det. Skam får oss dock att känna oss isolerade, ensamma och unikt olyckliga – inte som alla andra.

En hemsk historia…

För några år sedan gjorde en forskare vid namn Jim Faust ett experiment med råttor.

Det kanske inte är nyhet att levande råttor inte gillar lukten av döda råttor? De försöker förstås undvika det. Men Faust hittade på ett sätt att ändra på denna instinktiva beteende. Faust satte unga ”jungfruhanar” i burar med honor som hade besprutats med en vätska som luktade som döda, ruttnande råttor. Det visade sig att instinkten att para sig var mer kraftfull än instinkten att undvika lukten av död och råttorna parade sig ändå.

När de unga hanarna hade lärt sig att associera sex med lukten av död satte Faust dem i burar med träbitar indränkta i samma lukt av död och förruttnelse, varpå det visade sig att de jämt skulle leka med de illaluktande träbitarna som om de var indränkta i någonting riktigt fint.

Om du undrar hur råttor kan ”utbildas” att gå emot en så kraftfull naturlig instinkt som att undvika lukten av död, är svaret dopamin. Eftersom dopamin frigörs under sex, kopplade råttornas hjärnor samman nöjet i dopaminfrisättningen med den ruttna lukten av död.

Låter ganska grovt, eller hur? Alla däggdjur har ett belöningssystem i sina hjärnor. Dessa råttors preferenser blev omkopplade i deras hjärna. Det är samma process som porranvändarnas hjärnor går igenom när de tittar på porr via internet. Mer än ofta blir bilderna deras hjärnor kopplar upp sig till för att få sexuell upphetsning mer och mer extrema. Detta kallas för toleransökning och är vanlig i alla typer av beroende, oavsett vilket uttryck beroendet tar – från kokain till porr till spel eller till socker…

Vår största sexorgan ligger mellan öronen

Hjärnan är det stället där vi verkligen upplever intimitet, glädje, kärlek och tillfredsställelse. Men det är också där vi skapar negativa känslor, dåliga vanor, destruktiva beteenden och där tvångsmässig sexuellt beteende kan utvecklas.

Tvångsmässig porranvändning är ett utmärkt exempel. Det borde vara självklart att kunna formulera, uttrycka och handla utifrån följande:                                                               

”Porren orsakar problem i mitt liv så från och med nu kommer jag inte att använda det längre!”

När allt kommer omkring – när du rör en het platta på spisen säger din hjärna:

”Aj! Jag brände mig! Detta kommer jag aldrig att upprepa!”

Du kommer säkert att oavsiktligt bränna dig i framtiden, men du kommer inte avsiktligt att lägga handen på en het platta igen.    

 Om skuld, skam och andra negativa känslor följer i spåren efter porranvändning och pga. detta så lovar en person sig själv att inte använda det igen, borde det då inte vara tillräckligt för att de inte kommer att söka sig tillbaka till porren - veckor, dagar eller timmar senare? Svaret är dessvärre inte självklart ”Ja”.

Till skillnad från den heta plattan är porr spännande. Det kan helt och hållet fånga en persons uppmärksamhet. Det distraherar dig från andra tankar, och genom orgasm levererar den dessutom en stark dos av eufori. Enkelt förklarat säger hjärnan:

”Jag använde porr. Jag onanerade. Det kändes bra. Jag kommer att göra det igen framöver. Jag behöver verkligen det här.”

Och lite senare:

”Jag är inte säker på att jag får tillräckligt av det jag behöver (det känns som det fattas någonting). Vad sägs om lite mer?”

Blanda in ångest och spänningen i att använda det förbjudna; rädslan för att bli påkommen och tryggheten i det hemliga livet; och hjärnan lär sig ännu snabbare under dessa intensiva utlopp att knyta an till porren. Med varje upprepning får hjärnan kraftfulla sprutor av signalsubstanser och hormoner som garanterar framtida begär efter samma stimuli – dvs. mer porr, hetare porr, intensivare porr, och häftigare porr.

Intressant nog har våra hjärnor den rätta tanken, dvs. att föra våra gener vidare. Men processen har kapats och lämnat en känsla av missnöje och längtan. Anledningen är att vi skapades mer för att uppleva följande:

”Jag tycker min partner är attraktiv på många sätt. När vi knyter an till varandra fångar det min fullständiga uppmärksamhet. När vi berör varandra känner jag mig upphetsad, jag är föremål för omtanke, jag känner mig älskad och njuter av en andlig koppling. Jag känner inte bara en fysisk rush utan också ett djupt band tillsammans med min partner och sexuell tillfredsställelse. Den här personen är en del av mig. Låt oss göra det igen snart.”

Människor är utformade för att ha med sig sin själ och sin kropp – ja, hela sitt Jag – i sex.

6 jobbiga frågeställningar vid otrohet

Följande artikel innehåller information om vad som händer med en partner som utsatts för svek och otrohet. Artikeln ger också råd om hur man bör agera utifrån specifika frågeställningar. Den information som finns i artikeln bygger på DBK Sveriges inarbetade behandlingsprogram för par – vår s.k. ”Parprocess”- och de verktyg vi använder för att läka skadorna som uppstått i parrelationer pga. kronisk otrohet.  

 Att överleva det svek som finns i otrohet är inte lätt och utifrån ditt brustna hjärta ställer du dig själv många olika frågor om ditt förhållande, din otrogna partner och om vad och hur du ska göra. 

 Naturligtvis är det en mardrömsupplevelse att få reda på att sin förment monogame partner svikit dig. Oftast är hemligheterna, lögnerna och den psykiska misshandeln kring otrohet mer upprörande än det faktiska beteendet eftersom du helt plötsligt får reda på att den person som du kanske trott allra mest på har förrått dig. Otrohet förstör tilliten och den förrådda partnern sugs in i en känslomässig och psykisk tornado. 

 Förutom humörsvängningar kan reaktionerna innebära - 

✓    Att du förvandlas till Sherlock Holmes – undersöker telefoner, bankkortsräkningar, plånböcker, datorer, etc.

✓    Att du blir besatt till den punkt att du förlorar fokus på vardagen och försummar det dagliga livet

✓     Att du får sömnbrist – antingen klarar du inte att somna eller så vaknar du ofta, eller så sover du för mycket

✓    Att du utvecklar depressiva drag eller depression

✓    Att du upplever ångest

✓    Att du isolerar dig socialt eller känslomässigt  

✓    Att du får vredesutbrott

✓    Att du ägnar dig åt olika sätt att undvika problemet - oftast genom att använda olika beteenden eller kemiska substanser för att bedöva sig

 Om du tvingas hantera en eller flera av ovanstående problem ska du inte tycka det är konstigt eller att du är ”annorlunda”. Det du upplever är helt normala svar på det trauma som otrohet och ett brustit hjärta för med sig. Båda du och ditt förhållande är i kris – utan egen förskyllan - och dina tankar, känslor och handlingar är en förväntad del av sorgeprocessen och läkningen. Du är i det vi på DBK kallar för anhörigtrauma. Troligtvis känner du dig förvirrad över det som händer, rädd för vad som kan hända nu och osäker på vad du ska göra.

 Här är sex frågeställningar som du förmodligen ställer dig själv och som handlar om att överleva otrohet och ett brustet hjärta (och förslag på hur du ska göra):

 1. "Ska jag stanna eller gå?"

Avvakta med den här frågeställningen tills dina känslor lugnat ned sig och dina tankar klarnat - såvida du inte redan planerade att avsluta relationen innan du upptäckte otroheten (eller otroheterna). På DBK rekommenderar vi vanligtvis en "avkylningsperiod” på minst sex månader, vilket ger dig och din partner en chans att tänka på vad ni vill, vad ni behöver och om ni kan läka förhållandet

 2. "Kan tilliten återställas?"

Svaret på denna fråga är – kanske. Om din partner förtjänar det. Och oavsett om det går eller inte så händer det inte så snabbt som ni båda två kanske hoppas på. I själva verket kommer du troligtvis att kämpa med att lita på din partner i 9 till 18 månader - och det är om otroheten upphör och din partner blir fullständigt ärlig både med dig och eventuellt andra i förekommande fall.

 3. "Bör jag sätta några gränser?"

ABSOLUT! Inga fler otrohetsaffärer till att börja med - de behöver upphöra! Och du kan göra det klart för din partner att sexuellt eller romantiskt beteende som involverar någon annan än dig - inklusive att använda porr, chatta på nätet, och/eller att ha profiler på dejtingsajter eller kontaktappar (även om de inte används) – är otrohet. Du bör också be om att hemligheter, lögner, att föra bakom ljuset, att ägna sig åt s.k. gaslighting – tokiggörande - och alla andra sätt att manipulera dig ska upphöra. Andra gränser som du behöver överväga inkluderar att din partner hör av sig regelbundet under dagen, att du får full insyn i ekonomin, att installera internet filter- och/eller övervakningsprogramvara på datorerna, plattor och nallar - och annat som kan hjälpa dig att känna dig trygg.

 4. "Var kan jag hitta stöd?"

Ja, du har ett brustit hjärta nu. Men vad du än gör, gå inte ut offentligt på sociala medier eller någon annanstans. Den typen av beteende kan i slutändan skada dig själv, din relation och kanske t.o.m. din familj (och inte bara den som svikit dig). Oavsett hur bra det känns för stunden. Det är mycket bättre att dela privat tillsammans med vänner och familjemedlemmar som lyssnar och ger stöd. Alltså de du kan prata med som inte dömer eller ger oönskad råd. Det är ännu bättre att ringa DBK och prata med en utbildad och kunnig anhörigterapeut, som kan lyssna och ge objektiv, opartisk feedback till förmån för din läkning.

 5. "Bör jag kräva att min partner ska berätta allt för mig?"

Om du vill veta vad som hänt är det rimligt att be om och få den informationen. På DBK är fullständiga terapeutiska avslöjanden integrerad i läkningsprocessen för par bl.a. vid kronisk otrohet. Detta som ett led i att återskapa tillit. Processen med fullständiga avslöjanden bör inte genomföras utan vägledning av erfarna terapeuter som förstår otrohetens natur och dess efterdyningar. DBK’s terapeuter kan vägleda dig och din partner genom denna process. 

 6. "Vad ska jag säga till barnen?"

Först och främst behöver du förstå att allt du säger nu inte kan tas tillbaka senare. Var därför försiktig när du pratar med dina barn. De behöver inte (alternativt vill förmodligen inte) höra grafiska detaljer eller alltför dömande ord. Vanligtvis är det bästa sättet att berätta för barnen om du och din partner sätter er ner tillsammans med era barn och berättar för dem att ni har problem, att ni arbetar med problemen och att ingenting av detta är deras fel. Om de har frågor - och det kommer de sannolikt att ha - kan ni svara på ett sätt som är lämpligt med tanke på deras ålder. Boka gärna in en tid på DBK om ni som par känner er osäkra på hur ni ska göra med detta. Våra erfarna terapeuter kan vägleda er i hur man gör i relation till barn och ungdomar. 

 Avslutningsvis så förstör otrohet tillit och gör att den svikna partnern spinner i väg i en känslomässig berg -och dalbana. Mitt i stormen är det svårt att veta hur man ska göra och inte göra. Man vill gärna reagera utifrån impuls. Gör inte det. Däremot är det så klart helt OK att reagera och sätta gränser – att inte agera direkt, utan fundera för att sedan agera. Gå från impuls till reflektion för att sedan handla, i stället för att gå från impuls till handling.     

Hemlighetsmakeri i nära relationer

Kan man fortsätta vara intim när tilliten trasats sönder?

För den som är otrogen kan otrohet vara spännande, förförisk och ge häftiga känslomässiga upplevelser. Den partner som blir förrådd kan dock känna förvirring, ilska, förtvivlan, smärta - och så klart lida av ett brustet hjärta. Alla nära relationer innebär ett pågående arbete. Kärlek är en färskvara. Men när ett par står inför konsekvenserna av otrohet kan utmaningen kännas oöverstiglig.

 En fråga som kan komma upp i parrelationer hos oss på DBK är skillnaden mellan hemlighetsmakeri och att ha ett privatliv. En partner anser till exempel att han eller hon förtjänar att ha lite privatliv, medan den andra tycker att detta är att vara hemlig. Vilket är vilket? Och hur kan vi veta skillnaden mellan de två? Hur kan vi navigera i detta?

 Ett hemligt liv är ett tillstånd som är fri från observation och störningar -

 När du till exempel lämnar en offentlig social tillställning och återvänder till privatlivet i ditt eget hem, kan personen som satt bredvid dig vid den offentliga tillställningen inte längre titta på, prata med, eller på annat sätt irritera dig. 

 I allmänhet innebär privatliv att man håller vissa saker privata genom att inrätta och upprätthålla gränser som är anpassade till en persons individuella behov och den personens värderingar och övertygelser. När någon tränger sig in i privatlivet kan man känna sig arg (och detta med all rätt) och vilja dra sig bort från den som sabbade hens privatliv.

Att hemlighålla däremot innebär att man aktivt och avsiktligt håller information dold från en eller flera personer. Att vara hemlig är ett tillstånd

 Om någon behåller hemligheter beror det på att man är rädd för vilken inverkan informationen kommer att ha om det blev känt, antingen när det gäller sig själv eller andra. Det som ofta ligger till grund för hemlighetsmakeri är rädsla för andra människors reaktioner och/eller repressalier. När dina hemligheter avslöjas kan du känna det som att du har tappat kontroll över den information som finns i hemligheten (eller hemligheterna) och hur andra svarar an på det. Således kan du vara rädd, ängslig, orolig och arg, och vill helst dra dig undan. 

 Med hjälp av ovanstående definitioner verkar skillnaden mellan att ha ett privatliv och att vara hemlig relativt tydligt, men så enkelt är det inte alltid:

Tänk på en man som upptäcker att hans partners syster är väldigt attraktiv. Han har ingen avsikt att någonsin agera på den attraktionen därför att han älskar och respekterar sin partner. Denna man kan reflektera över sin attraktion till sin svägerska privat. Hans fru kan dock anse det som en hemlighet. Som extern observatör är det svårt att säga om en åsikt är mer överensstämmande med verkligheten än den andra. Man kan fråga sig varför denna skillnad är viktig? Vi pratar bara semantik, eller? Nej, egentligen inte.

 Det finns en stor skillnad mellan att ha ett privatliv och ha hemligheter när det gäller graden eller arten av vilken dold information som kan påverka ett intimt förhållande om eller när den informationen blir känd. 

 Om en man i hemlighet läser sin partners damtidning när han sitter på toaletten och känner sig lite generad för att han tittar på en tidning som riktar sig till kvinnor, kan han hemlighålla detta faktum. Och om hans fru upptäcker det kommer deras förhållande förmodligen inte att påverkas på något bestående sätt - annat än att hon kanske retar honom för det, eller att hans val av tidning kanske påverkar hennes klädval. Detta är ett exempel på privatlivets integritet. Men om samma person skulle onanera medan han tittade på sin hustrus damtidning, skulle han kanske försöka hemlighålla detta. Om hans fru skulle få reda på det kan hon bli arg eller känna sig mindre attraktiv. Men hon kan också skratta åt det, om hon finner beteendet roligt. Hur som helst, det faktum att han inte berättar för henne för att hon kan bli arg eller sårad gör det här till ett exempel på att vara hemlig.

 Vad är otrohet?

 Detta leder direkt till det egentliga ämnet för denna artikel - otrohet. Efter att ha arbetat med beroende sedan 1982, och med sexberoende eller tvångsmässig sexuellt beteende (utifrån ICD-11) och andra intimitetsstörningar sedan 2002 tror jag att jag hört varje möjlig åsikt om otrohet. Längs min väg har jag lärt mig även att många människors försök att definiera otrohet är oftast mycket subjektiva försök, förutom när det gäller en sak som alltid funnits med: 

Otrohet är att svika den känsla av förtroende och tillit som finns i en förmodad monogam relation

 Otrohet innebär alltså att du behåller viktiga sexuella och/eller romantiska hemligheter för dig själv - och anledningen till att dessa hemligheter hålls gömda är allt som oftast rädsla.

 En annan sak jag lärt mig är att när det gäller de negativa effekterna av sex utanför en förment monogam relation, är det ingen skillnad mellan de sexuella aktiviteter som finns på nätet – t ex porr - eller när det gäller verklig sex med riktiga människor. Känslan av smärta och svek är densamma för den som är lurad. Som jag skrivit om så många gånger tidigare - det är inte den specifika sexuella handlingen som orsakar det mesta av den känslomässiga smärtan och de skador som uppstår i en förment monogam relation. Det är de ständiga lögnerna, den känslomässiga distansen och förlusten av tillit som gör det. Det är vetskapen om att man blivit förd bakom ljuset och ljugen för. 

 Här är ett exempel på både hemlighetsmakeri och otrohet:

 "Om jag berättar för min fru att jag laddade ner en dejting app på min nalle förra veckan och tittade på olika profiler i tre timmar igår kväll kan hon bli riktigt arg. Även om jag inte försökte träffa någon. Jag behåller nog detta för mig själv.” 

 Många människor som är i en åtagen och varaktig parrelation klarar av att övertala sig själva att hemligheter är samma sak som att ha ett privatliv:

”Under lunchrasten idag träffade jag en kille som jag chattat med på nätet. Men jag behöver inte berätta detta för min man därför att det är privat och skadar inte vår relation. Det han inte vet skadar ju inte.”

 ”När jag var bortrest i jobbet förra veckan gjorde jag av med tretusen kronor på en strippklubb. Men min fru behöver inte veta därför att pengarna kom från ett litet konto jag har och inte vårt gemensamma konto.”

 Båda dessa personer har övertygat sig själva om att de bara håller det privat – fast egentligen handlar det om att de hemlighåller det de gjort.

 Om du undrar om någonting du gjort är privat eller om det är en hemlighet kan du ställa dig själv en fråga: 

 Om personen jag håller denna information från visste hela sanningen, skulle hen bli skadad, känna sig sviken eller bli arg?

 Om svaret är ja - då håller du hemligheter. Porranvändning, att jaga prostituerade eller att besöka thaimassageställen för s.k. ”happy ending” är alla beteenden som människor hemlighåller för sina partners. På liknande sätt är beteenden som att snoka, följa efter sin partner utan deras vetskap, att på olika sätt avlyssna personen (det jag kallar för att ”ägna sig åt detektivarbete”), är också beteenden som många hemlighåller för sina partners De första exemplen på beteenden kan betraktas som olika slags sexuell otrohet, medan de andra exemplen är vanliga sätt att svara an på otrohet. Båda är exempel på hemlighetsmakeri.

 Det primära problemet med hemligheter i intima relationer är att de undergräver tillit. Och vi vet faktiskt att de hälsosammaste nära relationerna bygger just på ömsesidig tillit. Detta betyder inga hemligheter. Samtidigt innebär detta inte att du inte kan ha någon personlig integritet. Till exempel är mina lösenord på Facebook privata. Min sambo är helt välkommen att läsa igenom dessa sidor för att se vad jag lägger ut, men min inloggningsinformation är min sak. Det viktiga är att vi hade en dialog om våra sociala mediekonton och kom ömsesidigt överens om en gräns som överensstämmer med våra unika uppsättning värderingar som par, i stället för att en av oss helt enkelt bestämmer vad som är och inte är privat i vår relation. Naturligtvis innebär denna typ av ömsesidigt givande och emottagande mycket mer än åtkomst på Facebook. Alla aspekter av en relation ska öppet kunna diskuteras och debatteras, och diskussionerna och de ömsesidigt överenskomna gränserna som är ett resultat av detta förstärker snarare än försvagar parets intima band.

 Tänk till exempel på det första exemplet som jag gav, där mannen dras till sin hustrus syster. Många par som upptäcker ett behov av att sätta en gräns i en liknande situation kommer förmodligen att komma överens om att det inte finns något behov av att dela information om en attraktion om man inte tänker agera på den. En partner kan säga: ”Om vi ​​går på bio och du tycker att en skådespelerska är riktigt het, kan du berätta för mig om det eller så kan du hålla informationen privat. Men om du har en het ny medarbetare på jobbet som flörtar med dig, då vill jag veta om det."

 Par kan till och med diskutera och komma överens om olika gränser för sexuella aktiviteter utanför deras relation. En del par kan till exempel välja att leva i en ”öppen relation” med gränser som oftast är specifika för just den parrelationen. En sådan överenskommelse kan vara att om någon har sex utanför förhållandet måste de berätta detta och t.o.m. ibland beskriva under vilka omständigheter det hände. Den enkla sanningen är att tydligt definierade avtal och gränser om ”acceptabel användning” av olika företeelser som porr, besök på strippklubbar, anonym sex, flirt och liknande kan fungera för en del par, så länge båda parter kan fullt ut delta i diskussioner om var gränserna går.

 Par kan också diskutera och komma överens om hur och vad de ska avslöja för varandra. Vissa par kan komma överens om att om en av dem har gjort något som kan uppröra den andra, så länge den skyldiga tar ansvar för det inträffade genom att berätta om det inom 24 timmar och inte upprepa beteendet, så kommer vad de än gjort att förlåtas. Den här typen av överenskommelse hjälper till att eliminera hemligheter och kan hjälpa till att bygga tillit. I huvudsak lär sig partners att ingen av dem är perfekt, men båda bryr sig tillräckligt mycket om varandra och deras intima band för att vara ärliga i stället för att behålla hemligheter. Och det är en kraftfull och mycket tröstande sak att veta.

 Att vara ärlig och känslomässigt sårbar i en parrelation är en form av både personlig integritet och integritet i parrelationen. Ibland tror människor att de bara har kränkt sin integritet om de ljuger rakt av. Men hemligheter är underlåtenhet att säga som det är, och detta är lika skadliga för relationer och en persons personlig integritet som de lögner man säger högt. Många människor förstår inte detta, eller kanske de bara är rädda för att erkänna det… Som sådan behåller de viktiga hemligheter i sina relationer, och de utvecklar aldrig riktigt den nivå av tillit och känslomässig intimitet de egentligen vill ha.

 Otrohet är att bryta löftet om att förbli trogen i relation till en partner, vare sig detta löfte gjordes som en del av äktenskapslöften eller vid intima samtal om överenskommelser mellan älskare. Även om det var otänkbart att bryta sådana bindningar vid tiden de gavs, är otrohet långt ifrån sällsynt. Och när det händer ställs man inför jobbiga frågor: Bör du stanna kvar? Kan tillit återskapas? Eller finns det inget annat val än att packa ihop sina saker och gå vidare?

Vad tror du är skillnaden hemlighetsmakeri kontra privatliv? Vad tycker du om hemlighetsmakeri i nära relationer? Är det OK?  

Nät porr

Liksom konst är porr en personlig smaksak. För en del människor är porr upphetsande och spännande att använda tillsammans med sin partner. Medan det för andra sätter fokus på utnyttjande av utsatta personer. En del människor påstår att porranvändning kan vara ett sätt att utöva vår yttrandefrihet. En anledning till att framför allt killar och män tänder på porr är att den ger oss ett falskt löfte om möjligheten till ohämmat sex.  Men oavsett detta finns frågan:

Är porren sexuellt befriande, eller är det en form av förtryck?

Kan det vara möjligt att en del av vår voyeuristiska attraktion till porren inte är som ett fönster för blomstrande sexualitet utan som en spegling av personligt trauma? Många porrstjärnor har sina egna mörka följeslagare som driver på dem. En del är offer för tidiga sexuella, fysiska eller känslomässiga övergrepp. Att agera i porr eller att använda det tvångsmässigt kan båda vara ett sätt att upprepa trauman i ett försök att rätta till vad som en gång gick snett.

Faktum är att prestationsaspekten hos de som agerar i till exempel porrfilmer påminner oss om att den sexualitet som finns i porren egentligen inte är riktig sex. Det är en låtsasvärld byggd på belysning, kameravinklar och könsbilder i extrem närbild. Ingen äkta förspel, inga känslor, ingen förkroppsligad koppling till en annan människa. Och eftersom vi aldrig ser ens ett sken av autentiskt sex mellan två kärleksfullt samtyckande vuxna individer, fortsätter porrens kulturella myter om kvinnor och män:

Kvinnor är utbytbara sexobjekt utan egna unika behov, och män har permanent stånd och omöjligt stora könsorgan.

Oavsett vad din inställning är till porr, är det viktigt att komma ihåg att de flesta människor inte ser ut som skådespelarna i porrscener. Var försiktig så att du inte jämställer dig själv och din partner med dessa bilder, eller fastnar i att frossa i bortkopplad och dissocierat syntetiskt sex.

Har du problem med att se skillnaden mellan pornografiskt sex och verklig sex i relation till en verklig människa? Eller har det gått så långt för dig att du inte ens är intresserad längre… Vad är skillnaden för dig med att ha sex i verkligheten och att ha sex i nät porrens låtsasvärld?

Att jaga porr på nätet är som att jaga fjärilar av papp…

På 1950-talet spelade två forskare vid namn Dr Nikolaas Tinbergen och Dr D. Magnus en spratt på fjärilar. Efter att ha räknat ut vilka märken på kvinnliga fjärilsvingar som var mest iögonfallande och lockande för sina fjärilskompisar, skapade de sina egna fjärilsvingar av kartong och målade dem för att se ut som superhäftiga honor. Mönstren på deras vingar baserades på vingarna hos normala fjärilar fast med mer spännande ”attribut” än det som någonsin skulle kunna finnas i naturen.

Och fjärilarna föll för det!

Även om verkliga kvinnliga fjärilar var närvarande och tillgängliga, försökte hanarna para sig med pappversionerna. De hade blivit lurade. De ignorerade de verkliga honorna och höll sig till att göra allt de kunde för att charma kopiorna i papp.

Allt är lögner I porr – från hur människor ser ut till hur och varför de har sex. I sin besatthet jagar porrberoende personer något som inte är verklig. Genom detta går de miste om faktiska, verkliga relationer och till slut klarar man inte längre att vara nära andra. Porrberoende är ensamhet.