Ett av de verktyg vi använder på DBK för att hjälpa våra patienter att stoppa destruktiva sexuella beteenden är en beskrivning på hur det går till när man utagerar. Det finns ett antal pedagogiska modeller för det vi kallar för Utagerandesystemet, men den vi på DBK tycker är ”mest träffande” för sexberoende och porrberoende beskrivs nedan (se även bild längst ner).
Utagerandesystemet har haft många namn genom åren, till exempel skuggan eller beroendepersonligheten. Oavsett namn har denna Dr. Jekyll och Mr. Hyde aspekt av sexberoende en viktig funktion - att organisera livet så det går att fortsätta engagera sig i utagerande beteenden. Utagerandesystemet är i grunden en överlevnadsstrategi. Systemet innehåller ett antal komponenter. Den är som två kugghjul som är låsta vid varandra (se bild nedan). De är ständigt i rörelse och ständigt interagerade. Genom att förstå de olika komponenterna i systemet och lära känna de olika delarna i sitt eget specifika system kan man bryta processen.
Utagerandesystemet innehåller alltså två delar. Det fundament som sexberoendet vilar på består av de kärnföreställningar, de dysfunktionella tankemönstren och försvaren som driver på systemet. Den innehåller också det slutgiltiga resultatet av utagerande, nämligen kontrollförlusten – den sexberoendes liv blir mer och mer ohanterlig.
Den destruktiva spiralen är den delen av systemet som hålls i gång när man är aktiv i sina utagerandebeteenden. Den innehåller de triggers som fångar en person som är aktiv i sitt sexberoende på en daglig basis. Nästa fas i utagerandesystemet är när man börjar fantisera om sina specifika sexuella beteenden. Fantasi fasen leder till att man börjar ägna sig åt de båda allmänna och specifika ritualer som varje sexberoende person ägnar sig åt. Ju mer man ritualiserar desto mer sannolikt att man kommer att börja utagera. Efter det att man utagerat kommer den sexberoende in i en fas som handlar om att vara avtrubbad där man gör det man behöver göra för att distansera sig från sina utagerandebeteenden. Denna fas ”luckras upp” förr eller senare och i slutändan upplever den sexberoende ångest, skuld, skam över det man gjort. Ångesten, skulden och skammen är hemskt att bära så antingen triggas de igång igen och så upprepas den destruktiva spiralen, eller så kan de inte längre undvika att få kontakt med sina kärnföreställningar genom upplevelsen av hur maktlösa de är inför sitt beroende och hur ohanterlig deras liv är. Ohanterligheten ger ännu mer näring till kärnföreställningarna och de dysfunktionella tankemönstren, vilket leder till att man triggas igång igen för att upprepa samma mönster som beskrivs här. Och så klart ännu mer ångest, förtvivlan, skam och depression. Den sexberoende sitter fast i beroendesystemet - sitter fast i beroendets kugghjul som snurrar på och snurrar på…
Vanliga kärnföreställningar:
”Jag är i grunden dålig. Jag är ovärdig.”
En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ger sig själv budskap som går ut på att han eller hon inte duger - att man saknar egenvärde och därför ständigt måste bevisa att man duger via handlingar som ska rendera omgivningens bekräftelse. Brist på självkänsla är en förutsättning för sexberoendets utveckling.
”Ingen kan älska mig som jag är.”
En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende ger sig själv budskapet att han eller hon måste spela ett spel, gå in i olika roller, vara någon man egentligen inte är. Alternativet är att helt avstå från relationer med andra människor. Rädsla är en viktig näringskälla för sexberoende.
”Om jag måste lita på att andra förser mig så kommer jag aldrig att få det jag behöver”
När det gäller egna behov ger en person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende sig själv budskap att han eller hon bara kan tillgodose dessa genom ren tur, genom att manipulera andra eller genom pengar och makt. Brist på tillit är en viktig näringskälla för tvångsmässig sexuellt beteende.
“Sex är mitt viktigaste behov.”
En person som lider av tvångsmässig sexuellt beteende egna budskap till sig själv är att hen är i konstant behov av sex, att behovet är omättligt och att hen är den enda människan som behöver så mycket sex. Tvångsmässig sexuellt beteende innebär oförmåga att se andra möjligheter att tillgodose sina behov än genom sex. Utanförskapet – tron att man är annorlunda - rättfärdigar utagerandebeteendena.
Dysfunktionella tankemönster och försvar
De dysfunktionella budskap en sexberoende ger sig själv och de försvaren som skyddar beroendet bygger delvis på det man fått med sig utifrån det familjesystem man vuxit upp i och delvis på det den sexberoende lärt sig under tiden som aktiv i sina utagerandebeteenden. De dysfunktionella tankemönstren används för att överleva eller klara sig ur jobbiga situationer eller för att rättfärdiga utagerandebeteenden. De fungerar kortsiktigt för att hjälpa den sexberoende att ”klara sig” för stunden – men inte i det långa loppet. Den långsiktiga riktningen i tillfrisknande är att börja leva i stället för att bara överleva.
De verktyg DBK i fas 3 i vår behandling innebär en djupare riktning för den sexberoende genom att komma tillrätta med de kärnföreställningar som driver på sina dysfunktionella tankemönster och försvar som till slut ger näring till att kunna agera ut.
En intressant aspekt av beroende är att de flesta personer som har tvångsmässig sexuellt beteende inte tror att de har några problem. De kan tänka – ”Visst, om någon annan ägnade sig åt samma beteende som jag skulle den personen kanske få problem, men det är annorlunda för mig eftersom...” Detta är ett försvar som kallas för förnekelse.
Generellt sett är förnekelse en serie interna lögner och bedrägerier som manifesteras externt. Med andra ord så ljuger en sexberoende person för sig själv först och sedan för andra. Detta med att ljuga för sig själv är viktig för att kunna fortsätta agera ut. Utagerandebeteenden får näring genom att man förför sig själv att tro på lögnerna och försvaren. Genom de dysfunktionella tankemönstren och försvaren verkar deras utagerandebeteenden vara helt rimliga för dem i deras besatthet. Samtidigt baseras de på en ostadig grund av egentillverkad ”sanning”. Utomstående kan lätt demontera detta korthus, medan den tvångsmässigt besatta beroendepersonen kan inte (eller vill inte). De försvarar gång på gång sin tillverkade sanning (lögnerna och självbedrägerierna) tills deras värld faller sönder i den ena krisen efter den andra. Och även då ger de inte upp lätt…
Försvaren tar sig flera olika former, varav de vanligaste är listade nedan. Var och en med ett illustrativt uttalande av saker vi hör relativt ofta av hjälpsökande personer.
• Anklaga andra/Externalisering: ”Min partner har gått upp jättemycket i vikt sedan vi gifte oss, och jag tycker det är oattraktivt”.
• Berättigande: ”Jag arbetar hårt och försörjer min familj, så jag förtjänar att ha lite kul”.
• Rättfärdigande: ”Om jag var i ett förhållande skulle jag ha sex hela tiden, så varför kan jag inte vara sexuell hela tiden när jag är singel?”
• Minimering: ”Allt jag gör är att snorta lite kokain när jag har sex. Det är inte som att jag använder amfetamin eller injicerar.”
• Rationalisering: ”Alla tittar på porr och leker med dejting-appar. Det är bara livet i den moderna världen.”
• Offermentalitet: ”Alla vill ha så mycket av mig. Jag känner mig bara överväldigad och utlämnad till alla människor i mitt liv. Och min enda lättnad, den enda gången jag känner att jag har kontroll, är när jag använder porr.”
Kärnföreställningarna och de jobbiga känslor som finns i relation till dessa leder till de dysfunktionella tankemönster och försvar som gör det möjligt att gå in i Den destruktiva spiralen.
Del 2: Den destruktiva spiralen
När de flesta människor tänker på någon som är beroende ser de framför sig en person som är "aktiv" – dvs. att den personen faktiskt dricker alkohol eller är drogad eller ägnar sig åt ett beroendeframkallande beteende (som spel, porranvändning, etc.). Men om vi vill förstå beroende till fullo behöver vi också titta på händelseförloppet före och efter den faktiska upplevelsen när de använder sin drog. När vi gör detta med hänsyn tagen till de bakomliggande dysfunktionella tankemönster, de känslor och negativa kärnföreställningar som driver på utagerandebeteenden ser vi att beroende inte är en händelse som upprepar sig; snarare är det en nedåtgående spiralrörelse där individen snurrar från en fas till nästa med lite eller ingen förståelse för vad som händer. Och med få möjligheter att kliva av karusellen.
Men det finns tillfällen då den beroende kan känna igen upprepningarna i sin situation och göra någonting åt det. För en sexberoende är det en process som börjar med medvetenhet om den destruktiva spiralen.
Fas ett: Triggers
Triggers är de katalysatorer som skapar begär att engagera sig i sina utagerandebeteenden. Triggers kan vara interna (ensamhet, tristess, ångest, stress) eller externa (människor, platser, bilder, händelser). När triggers inte hanteras på ett hälsosamt sätt – dvs. försvinner via en hälsosam, icke-beroendeframkallande intervention eller motkraft - så glider cykeln framåt till steg två.
Fas två: Fantasi
När de utlöses vänder sig den sexberoende till sin primära initiala coping-mekanism som är sexuella fantasier. De börjar tänka på hur mycket de gillade tidigare utagerandebeteenden och hur mycket de skulle njuta av det igen, antingen just nu eller inom en snar framtid. Fantasierna innehåller inte minnen av dåliga upplevelser eller oönskade negativa konsekvenser. Man spelar inte filmen till slutet.
Fas tre: Ritualisering
Ritualisering är där fantasin rör sig mot verkligheten. Den substansberoende ringer sin ”kran” för att handla droger. Den sexberoende loggar in på datorn och går till sin favorit eskortsajt, etc. Denna del av spiralen är också känt som att gå in i bubblan eller transen, eftersom den sexberoende tappar kontakt med verkligheten. I den här fasen av den destruktiva spiralen får den sexberoende mycket av den eskapistiska neurokemiska känslan av att vara hög som personen söker. Den sexberoende är på väg in i ett verkligt utagerandebeteende.
Fas fyra: Utagerande
De flesta icke-beroende tror att den här fasen - snarare än steg två och tre - är målet för beroendet eftersom det är här som en substansberoende person faktiskt använder droger eller en sexberoende ägnar sig åt sin specifika sexuella utagerandebeteende. Emellertid kan den utökade fantasidrivna flykten och dissociationen i fas två och tre vara lika om inte mer tilltalande. Syftet med att utagera är trots allt känslomässig flykt och det är lika närvarande i steg två och tre som i steg fyra.
Fas fem: distansering/avtrubbning
Efter att en sexberoende engagerat sig i sitt utagerandebeteende försöker de distansera sig känslomässigt från det de just gjort. I grund och botten är deras tänkande nu fokuserat på "skadekontroll", och de engagerar sig i olika former av förnekande - att skylla på någon annan, att rättfärdiga och/eller att rationalisera, etc. De gör detta i ett försök att skydda sig från fas sex i den destruktiva spiralen.
Fas sex: förtvivlan (skam/ångest/depression)
Med tiden bleknar avståndstagandet och/eller avtrubbandet och försvaren blir mindre effektiva. Och när de blir det börjar den sexberoende känna skam och ånger över sitt hemliga liv eller situationerna det har skapat i deras liv. Det som förvärrar känslorna av ångest och depression är det faktum att de känner sig maktlösa över sitt beroende. Och – den verklighet och de känslor de försökte fly från i fas ett återvänder. Så nu känner de samma känslomässiga obehag som de kände förut, plus maktlösheten över sitt beroende och eventuella nya konsekvenser som beroendet medför. Med detta snurrar steg sex den självförevigande spiralen tillbaka till fas ett.
När kan vi intervenera?
Den destruktiva spiralen avbryts bäst i den tidiga delen av fas ett, när triggers först dyker upp. Om en sexberoende lär sig känna igen triggers har den personen en chans att engagera sig i motsatta handlingar som stoppar utagerandebeteendet innan det verkligen börjar. Tänk på sexberoendet som ett stort stenblock på toppen av en kulle: Det är mycket lättare att stoppa stenblocket från att nå botten om du fångar det direkt när det börjar rulla. Efter att det byggts upp rörelsefart nedåt i backen finns det dessvärre inte mycket du kan göra.
Generellt sett är det möjligt för en sexberoende person att stoppa cykeln av utagerande i fas ett och till och med under fantasi - och ritualiseringsfaserna. Men att göra det blir allt svårare. Ju längre ner i backen stenen rullar desto mer sannolikt är det att den sexberoende faktiskt engagerar sig i sina specifika sexuella utagerandebeteenden.
På DBK lär vi sexberoende personer att stoppa utagerandebeteenden. Om du eller någon du bryr dig om sitter fast i sex- eller porrberoende finns hjälp att få. DBK Sverige har bedrivit behandling för sexberoende, porrberoende och anhörigtrauma och par i tjugo år. Ring gärna för en bedömning! 070-965 43 48 eller mejla till: info@dbksverige.se
