Fem Chockerande Sanningar om Sexberoende som Förändrar Allt

Ämnen som sex- och porrberoende är ofta omgärdade av missförstånd, moraliska domar och en tystnad som föds ur skam. Vi tenderar att se beteendet som ett tecken på dålig karaktär, en brist på viljestyrka eller ett moraliskt snedsteg. Men tänk om vi har förstått det helt fel? Tänk om det inte handlar om moral, utan om neurobiologi?

Modern hjärnforskning och årtionden av klinisk erfarenhet ger oss idag en helt ny, och kanske överraskande, bild av vad beroende egentligen är. Det är en bild som flyttar fokus från skuld till vetenskap, från skam till ett behov av läkning. Denna artikel kommer att avslöja fem av de mest omvälvande insikterna från experter på området – sanningar som kan förändra allt vi trodde att vi visste.

 De 5 Insikterna

 1.    Det är en Hjärnsjukdom, Inte en Moralisk Svaghet Den vanligaste missuppfattningen är att sexberoende handlar om dålig karaktär eller en perversitet som kan kontrolleras med viljestyrka. Sanningen, som bekräftas av modern hjärnforskning, är att vi talar om en dokumenterad hjärnsjukdom. Konceptet om den "kidnappade hjärnan" är centralt. Beroendeframkallande beteenden kapar hjärnans belöningssystem och orsakar en onaturlig frisättning av signalsubstansen dopamin i Accumbenskärnan, hjärnans belöningscentrum.

2.    Vid upprepad exponering ansamlas ett protein vid namn Delta FosB, vilket leder till permanenta, strukturella förändringar i hjärnans nervbanor. Hjärnan blir fysiskt omformad, och ett tvångsmässigt behov av att upprepa beteendet uppstår. Detta förklarar varför viljestyrka ensam är otillräckligt; det är inte en kamp mot en dålig vana, utan mot en förändrad hjärnbiologi. Denna insikt kan vara djupt befriande. Den ersätter den tunga bördan av moraliskt misslyckande med förståelsen för en medicinsk utmaning som kräver vård, inte fördömande.

 3.    American Society for Addiction Medicine (ASAM) ger en definition som understryker detta:

”Sexberoende är en primär, kronisk sjukdom i hjärnans belönings – och motivationssystem, i minnet, och i tillhörande nervbanor. Dysfunktion i dessa nervbanor visar sig genom karakteristiska biologiska, psykologiska, sociala och andliga konsekvenser. Detta återspeglas i en individs patologiska strävan efter belöning och/eller lindring genom att använda specifika sexuella beteenden. Sexberoende kännetecknas dels av oförmåga att konsekvent avstå från dessa beteenden och dels försämrad förmåga att kontrollera beteendena. Sexberoende kännetecknas också av begär efter de sexuella beteendena och minskad förmåga att erkänna och acceptera betydande problem pga. sina beteenden och konsekvenserna av beteendena i sina relationer, liksom allmänna dysfunktionella reaktioner i livet.” Liksom andra kroniska sjukdomar innebär sexberoende ofta cykler av återfall och remission (tillbakadragande). Utan behandling eller engagemang i tillfrisknande är sexberoende progressiv och kan resultera i invaliditet eller för tidig död. 

4.    Denna kapade hjärnbiologi förklarar varför viljestyrka inte räcker. Men den väcker också en ny, avgörande fråga: vad är det som den drabbade så desperat söker lindring ifrån? Svaret är den andra chockerande sanningen: det handlar inte om sex.

5.    I Grunden Handlar Det Inte om Sex, Utan om Flykt Den vanligaste missuppfattningen är att sexberoende drivs av en omättlig sexlust. Sanningen är raka motsatsen och förändrar allt: beteendet är inte en jakt på njutning, utan en desperat flykt från smärta. Det tvångsmässiga sexuella beteendet fungerar som en mekanism för emotionell självreglering – en form av självmedicinering för att hantera outhärdlig inre oro, stress, ångest och andra smärtsamma känslor.

 6.    Precis som en alkoholist använder alkohol för att döva sina känslor, använder den sexberoende specifika sexuella beteenden för att få tillfällig tröst och lättnad.

 7.    Denna insikt är avgörande eftersom den skapar en djupare empati. Den visar att vägen till läkning inte bara handlar om att undertrycka ett beteende, utan om att lära sig att identifiera, förstå och hantera sina känslor på ett hälsosamt sätt. Att förstå beteendet som en flykt från smärta är nyckeln till empati. Men denna flykt är inte slumpmässig; den följer en förutsägbar och självförstärkande process som håller den drabbade fången.

 8.    Beroendet Följer en Förutsägbar, Destruktiv Spiral Processen som leder fram till ett utagerande är inte slumpmässig. Experter använder en pedagogisk modell som kallas "Utagerandesystemet" för att beskriva den självförstärkande cykel som håller beroendet vid liv. Systemet kan liknas vid två kugghjul som är låsta i varandra och ständigt i rörelse: ett inre hjul av smärtsamma kärnföreställningar, och ett yttre hjul – den destruktiva spiralen – som snurrar igång för att fly från smärtan. Spiralen består av sex faser:

 ◦ 1. Triggers: En intern känsla (som ensamhet eller stress) eller en extern händelse (en plats, en bild) som skapar ett begär.

    ◦ 2. Fantasi: Individen vänder sig till sexuella fantasier som en första flyktmekanism. Avgörande är att fantasin enbart fokuserar på de positiva aspekterna och ignorerar de negativa konsekvenserna.

    ◦ 3. Ritualisering: Fantasin övergår till handling. Specifika rutiner inleds (som att logga in på datorn) och personen går in i en transliknande "bubbla", avskärmad från verkligheten.

    ◦ 4. Utagerande: Det faktiska sexuella beteendet genomförs. Vid det här laget är förmågan att välja att avstå oftast helt förlorad.

    ◦ 5. Distansering/Avtrubbning: Efteråt försöker personen undvika den känslomässiga smärtan genom försvarsmekanismer som förnekelse eller rationalisering.

    ◦ 6. Förtvivlan (Skam/Ångest/Depression): Försvaren rämnar och individen drabbas av överväldigande skam, ångest och depression. Dessa smärtsamma känslor blir i sin tur nya triggers, och spiralen startar om.

 9.    Denna destruktiva spiral kan snurra i åratal, men i den digitala tidsåldern har den fått en kraftfull accelerator som saknar motstycke i historien.

 10. Nätporr är "Sexberoendets Kokain" Användningen av internet för sexuella ändamål, ofta kallat cybersex, är det snabbast växande området inom sexberoende; över 70% av de som söker hjälp idag har ett problematiskt sexuellt beteende på nätet. Den direkta analogin som experter använder är slående: cybersex kallas för "sexberoendets kokain".

 11. Liknelsen är inte en överdrift utan en neurokemisk realitet. Internets unika egenskaper – dess omedelbara tillgänglighet, totala anonymitet och oändliga utbud – fungerar som en kraftfull accelerator för beroendeprocessen. Det obegränsade utbudet av nya "partners" online leder till en extrem dopaminutsöndring som snabbt desensibiliserar hjärnan, kräver alltmer extremt material för samma effekt och cementerar de beroendeframkallande nervbanorna i en rasande takt.

 12. I vår digitala tidsålder står vi inför en unik utmaning. Den mest potenta och lättillgängliga "drogen" är bara ett klick bort, dygnet runt, vilket skapar en beroendemiljö som saknar motstycke i historien.

 13. För Partnern är Lögnerna det Verkliga Traumat När ett sexberoende uppdagas i en relation drabbas partnern av vad som kallas "Anhörigtrauma". Det är en djup och ofta förödande skada som kan ge symptom som liknar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det verkliga traumat ligger i sveket, lögnerna och den totala förlusten av trygghet och verklighetsuppfattning som uppstår när ens världsbild raseras. Den moderna definitionen av otrohet fångar kärnan i denna smärta:

 14. Det är insikten om ett dubbelliv, om att den person man litade på mest har dolt en avgörande del av sig själv, som orsakar de djupaste såren. Detta trauma är inte abstrakt; det manifesterar sig i konkreta och smärtsamma beteenden. Två vanliga varningstecken är:

    ◦ Tankemässig upptagenhet: Partnern agerar ständigt 'detektiv' och blir besatt av den beroendes beteende, letar efter ledtrådar och kan inte sluta tänka på det.

    ◦ Maskopi: Partnern börjar hålla beroendet hemligt och täcker upp för den beroende utåt, och blir därmed en omedveten möjliggörare som dras in i beroendets mörker.

 15. Därför måste läkning för ett par gå bortom att den beroende bara slutar med sitt beteende. Processen måste innefatta en gemensam ansträngning för att bearbeta sveket och mödosamt återuppbygga en ny grund av total och proaktiv ärlighet.

 Sammanfattning och Avslutande Fråga

 Att se sexberoende genom en vetenskaplig lins visar att det är en djupt komplex sjukdom, rotad i hjärnans biologi, psykologisk smärta och djupt mänskliga överlevnadsstrategier. Det handlar inte om dålig moral, utan om en kapad hjärna som använder en destruktiv strategi för att hantera ett inre lidande.

Att förstå dessa sanningar är det första, avgörande steget mot medkänsla, både för den som kämpar och för de anhöriga som drabbas. Det öppnar dörren till effektiv hjälp och verklig, hållbar läkning.

När vi förstår den komplexa verkligheten bakom beroendet, hur förändrar det vårt sätt att se på både oss själva och de som kämpar i vår närhet?

Vad vi missförstår om sexberoende: Fyra insikter från terapirummet

Sexberoende. Ordet framkallar omedelbart bilder från kvällstidningsrubriker och dramatiska filmscener: en skandal, ett svek, ett liv i spillror. Denna bild, även om den inte är helt felaktig, är sällan hela sanningen. Den är en förenkling av ett komplext mänskligt tillstånd som ofta är djupt missförstått.

Bakom stereotyperna döljer sig en verklighet som är betydligt mer nyanserad och paradoxal. För att verkligen förstå vad sexberoende är – och inte är – måste vi blicka bortom det sensationella och lyssna till insikterna från ett av Sveriges ledande behandlingsprogram för sexberoende. Denna artikel kommer att presentera fyra centrala insikter som utmanar de vanligaste föreställningarna om sexberoende och belyser vägen mot verklig förståelse och läkning.

Takeaway 1: Den officiella diagnosen är överraskande självmotsägande

Nyligen introducerade Världshälsoorganisationen (WHO) en officiell diagnos: "Compulsive Sexual Behaviour Disorder" (CSBD), eller "tvångsmässig sexuell beteendestörning". Detta var ett stort steg för att erkänna problemet, men klassificeringen skapade samtidigt en rad motsägelser som experter på området fortfarande brottas med.

Den centrala, motstridiga punkten är att diagnosen landar i ett ingenmansland. Den innehåller två huvudsakliga dilemman:

• Den klassas som en impulskontrollstörning, men ett av huvudkriterierna är att personen får "lite eller ingen tillfredsställelse" av beteendet. Detta motsäger den grundläggande idén om en impulskontrollstörning, där man impulsivt upprepar något som upplevs som njutbart eller givande.

• Den kallas "tvångsmässig" (compulsive), men WHO:s kriterier nämner inte med ett ord emotionell reglering – det vill säga, att beteendet används för att hantera eller fly från smärtsamma känslor. Detta är en central och definierande egenskap vid all tvångsmässighet.

Varför är denna akademiska debatt viktig? För att den har stått i vägen för att utveckla effektiva behandlingsmetoder. Genom att istället klassificera tillståndet som ett ”beroende” skulle motsägelserna lösas. Det skulle också ge fri tillgång till en hel arsenal av beprövade verktyg från andra beroendesjukdomar: evidensbaserad behandlingsmetodik, förklaringsmodeller och självhjälpsgrupper för långvarigt tillfrisknande. Trots den nya diagnosen fortsätter dock debatten.

”Men oavsett detta, och trots diagnosen CSBD är det många ”proffs” i Sverige som fortfarande påstår att sexberoende inte alls existerar, oavsett vad man kallar det.”

Takeaway 2: Det destruktiva beteendet följer en förutsägbar, sexstegsspiral

Ett av de mest kraftfulla verktygen för att förstå sexberoende är modellen "Utagerandesystemet". Den visar att ett beroende sällan är en enskild, impulsiv handling, utan en förutsägbar och repetitiv process – en nedåtgående spiral som följer sex tydliga faser.

1. Triggers: Allt börjar med en katalysator. Det kan vara en inre känsla som ensamhet, stress eller tristess, eller en yttre trigger som en specifik plats, person eller bild.

2. Fantasi: När en trigger aktiveras flyr personen in i en mental värld av sexuella fantasier. I denna fas fokuserar man enbart på den förväntade njutningen och glömmer helt bort de negativa konsekvenserna.

3. Ritualisering: Fantasin övergår till konkret handling. Personen börjar utföra specifika ritualer som leder närmare utagerandet, som att logga in på en viss webbplats eller besöka en specifik plats. Personen går in i en slags ”bubbla” eller trans, och det är ofta här mycket av den eftersökta eskapistiska och neurokemiska känslan av att vara ”hög” uppnås.

4. Utagerande: Själva den sexuella handlingen utförs.

5. Distansering/Avtrubbning: Direkt efteråt försöker personen känslomässigt koppla bort från vad som just hänt. Detta sker ofta genom rationalisering, förnekelse eller att skylla på andra.

6. Förtvivlan: När försvarsmekanismerna bleknar slår verkligheten till med full kraft. Skam, ångest, skuld och depression väller in. Dessa smärtsamma känslor blir i sin tur de exakta triggers som startar om hela spiralen, vilket gör cykeln så fruktansvärt svår att bryta.

Den djupaste insikten här är att kampen ofta förloras långt före det faktiska utagerandet. Mycket av den eskapistiska "rusningen" och den neurokemiska belöningen upplevs redan i fantasi- och ritualiseringsfasen. Det är också där en intervention har störst chans att lyckas.

”Tänk på sexberoendet som ett stort stenblock på toppen av en kulle: Det är mycket lättare att stoppa stenblocket från att nå botten om du fångar den direkt när den börjar rulla.”

Takeaway 3: Partnerns trauma kan spegla beroendet

Ett av de mest tragiska, men viktiga, perspektiven är att sexberoende inte är en individuell sjukdom. Det är en sjukdom som infekterar hela relationen och skapar ett djupt trauma hos partnern. Denna process, ibland kallad "Förlust av Jaget", leder till att partnern utvecklar egna, dysfunktionella överlevnadsstrategier som på ett kusligt sätt speglar den beroendes beteende.

Statistiken från klinisk erfarenhet är talande och visar hur partnern omedvetet dras in i beroendets system:

• Maskopi: Två tredjedelar av partners höll den beroendes handlingar hemliga, och mer än hälften medgav att de aktivt skydde över beteendet för omvärlden.

• Tankemässig upptagenhet: Hela 58 % agerade som detektiver i ett desperat försök att avslöja sanningen, vilket gör den beroendes beteende till ett centralt fokus i deras eget liv.

• Överdrivet ansvarstagande: En överväldigande majoritet, tre fjärdedelar, skyllde problemen i relationen på sig själva.

Detta visar att beroendet tvingar in partnern i ett system av hemligheter, kontroll och besatthet. Många upplever en konstant "känslomässig berg-och-dalbana" där livet präglas av kris, medan andra reagerar med "sexuell reaktivitet" och stänger av sina egna behov helt. Man förlorar kontakten med sina egna värderingar, behov och sin egen moraliska kompass i ett försök att överleva en kaotisk och oförutsägbar tillvaro.

”59 % uppgav att de handlade emot sina egna värderingar, sin moraliska kompasser och det de trodde på.”

Takeaway 4: Att läka en relation handlar inte om att förlåta och glömma – det är en strukturerad återuppbyggnad

När ett sexberoende avslöjas i en relation är den omedelbara instinkten ofta att försöka laga det som är trasigt genom samtal, löften och förlåtelse. Men för denna typ av djupa svek räcker det inte. Läkning, enligt den beprövade modellen "Parprocessen", är inte en snabb eller romantisk lösning, utan en serie av medvetna, sekventiella steg som måste tas i en strikt ordning.

Den mest överraskande och avgörande regeln är att båda parter först måste fokusera på sin individuella läkning. Den beroende måste arbeta med sitt tillfrisknande, och partnern måste få verktyg att hantera sitt trauma. Försök att läka relationen innan detta är gjort är nästan alltid dömt att misslyckas.

Först när båda står på en stabilare individuell grund kan det gemensamma arbetet börja. Och det sker inte genom informella samtal, utan genom ett formellt och strukturerat "terapeutiskt avslöjande". Detta är en icke-förhandlingsbar process där alla hemligheter, i skriftlig form och med terapeutisk vägledning, läggs på bordet. Först därefter kan paret påbörja en noggrann analys av relationens tidigare styrkor och svagheter, för att sedan fatta ett medvetet och välgrundat beslut om man ska stanna tillsammans eller gå skilda vägar.

Detta utmanar den romantiska idén om att "kärleken övervinner allt" genom ren vilja. Istället krävs en nästan ingenjörsmässig strategi för att först riva den gamla, lögnbaserade grunden och sedan, om båda väljer det, bygga en helt ny grund baserad på total ärlighet och sanning.

”När det gäller parrelationer där sexberoende eller porrberoende avslöjats är läkning en process som kräver tid, delaktighet och samarbete”

Avslutning: Från överlevnad till ett nytt sätt att leva

Att förstå den självmotsägande diagnosen, den förutsägbara spiralen av utagerande, partnerns speglade trauma och den strukturerade vägen till läkning är att se sexberoende för vad det verkligen är: en komplex sjukdom som kräver en lika komplex och genomtänkt lösning. En djupare förståelse är det första, avgörande steget mot verklig förändring – både för den som lider av beroendet och för de som älskar dem.

Detta lämnar oss med en sista, tankeväckande fråga: Om sanning och struktur är nycklarna till att återuppbygga en raserad relation, vad säger det om grunden vi bygger alla våra relationer på från första början?

Sexberoende är inte en skandal – det är ett folkhälsoproblem (Copy)

I den senaste tidens diskussion om sexberoende har fokus hamnat på fel aspekter. Istället för att belysa ett växande samhällsproblem har debatten koncentrerats kring enskilda individer och spekulativa resonemang. Detta bidrar till att tusentals drabbade personer och deras familjer tystnar av skam och därmed avstår från att söka den hjälp de behöver.

När medier väljer att framställa sexberoende som ett spektakel får det allvarliga konsekvenser. Skamkänslorna förstärks, och människor som redan kämpar i hemlighet upplever en ökad isolering. Även deras närstående, såsom partners och barn, drabbas och får svårare att samtala om sin situation.

Vi som arbetar med dessa individer i terapirum möter en verklighet som skiljer sig markant från den bild som ofta framställs i medier. Vi träffar både män och kvinnor som förlorat kontrollen över sitt beteende, vilket leder till negativa konsekvenser för relationer, ekonomi och i vissa fall även arbetsliv. Vi ser partners som brottas med känslor av svek, sorg och otillräcklighet.

Sexberoende är inte ett moraliskt problem. Det är ett beroende – likt alkohol- eller spelberoende. Precis som vid andra beroenden krävs strukturerad behandling, ökad kunskap och samhälleligt stöd. Att bagatellisera eller sensationalisera problematiken riskerar att försvåra situationen ytterligare och gör att fler individer undviker att söka hjälp.

Forskning och klinisk erfarenhet visar att ett stort antal personer i USA - mellan 3 till 5 procent av befolkningen enligt IITAP (internationell Institute for Trauma and Addiction Professionals) har problem som kan klassificeras som sexberoende. Med tanke på likheterna i våra länder skulle det innebära att hundratusentals människor i Sverige är direkt eller indirekt drabbade.

Detta är inte en fråga om uppmärksamhet. Det är en fråga om folkhälsa. Samhället behöver hantera sexberoende på samma sätt som andra beroenden – med kunskap, empati och utan skam. Det är avgörande att agera nu för att förhindra att ännu fler människor fastnar i tystnad och ensamhet.

Vår uppmaning till medier, beslutsfattare och allmänhet är tydlig: Sluta framställa sexberoende som en skandal. Erkänn det som ett utbrett och behandlingsbart beroende. Först då kan fler våga söka hjälp och få det stöd de behöver.

/Erik Sundby

Sexberoende är inte en skandal – det är ett folkhälsoproblem

I den senaste tidens diskussion om sexberoende har fokus hamnat på fel aspekter. Istället för att belysa ett växande samhällsproblem har debatten koncentrerats kring enskilda individer och spekulativa resonemang. Detta bidrar till att tusentals drabbade personer och deras familjer tystnar av skam och därmed avstår från att söka den hjälp de behöver.

När medier väljer att framställa sexberoende som ett spektakel får det allvarliga konsekvenser. Skamkänslorna förstärks, och människor som redan kämpar i hemlighet upplever en ökad isolering. Även deras närstående, såsom partners och barn, drabbas och får svårare att samtala om sin situation.

Vi som arbetar med dessa individer i terapirum möter en verklighet som skiljer sig markant från den bild som ofta framställs i medier. Vi träffar både män och kvinnor som förlorat kontrollen över sitt beteende, vilket leder till negativa konsekvenser för relationer, ekonomi och i vissa fall även arbetsliv. Vi ser partners som brottas med känslor av svek, sorg och otillräcklighet.

Sexberoende är inte ett moraliskt problem. Det är ett beroende – likt alkohol- eller spelberoende. Precis som vid andra beroenden krävs strukturerad behandling, ökad kunskap och samhälleligt stöd. Att bagatellisera eller sensationalisera problematiken riskerar att försvåra situationen ytterligare och gör att fler individer undviker att söka hjälp.

Forskning och klinisk erfarenhet visar att ett stort antal personer i USA - mellan 3 till 5 parcent av befolkningen enligt IITAP (internationell Institute for Trauma and Addiction Professionals) har problem som kan klassificeras som sexberoende. Med tanke på likheterna i våra länder skulle det innebära att hundratusentals människor i Sverige är direkt eller indirekt drabbade.

Detta är inte en fråga om uppmärksamhet. Det är en fråga om folkhälsa. Samhället behöver hantera sexberoende på samma sätt som andra beroenden – med kunskap, empati och utan skam. Det är avgörande att agera nu för att förhindra att ännu fler människor fastnar i tystnad och ensamhet.

Vår uppmaning till medier, beslutsfattare och allmänhet är tydlig: Sluta framställa sexberoende som en skandal. Erkänn det som ett utbrett och behandlingsbart beroende. Först då kan fler våga söka hjälp och få det stöd de behöver.

/Erik Sundby

Sexberoende – En Strukturerad Genomgång

Vad är sexberoende eller tvångsmässig sexuellt beteende?

Sexberoende, eller tvångsmässigt sexuellt beteende, är ett tillstånd eller sjukdom där en person inte kan kontrollera eller hantera vissa aspekter av sitt sexliv. Det är inte enbart en fråga om skuld eller ångest för att ha brutit mot egna moraliska värderingar – diagnosen ställs utifrån specifika kriterier som liknar de för andra beroenden. Sexberoende kan såväl orsaka nya problem som förvärra redan existerande svårigheter i livet. Trots negativa konsekvenser fortsätter den drabbade med sina beteenden.

Kan sex verkligen utvecklas till ett beroende?

Ja, det kan det. Först och främst är det viktigt att förstå vad beroendesjukdomen är. Att ha grundläggande kunskap om det kan hjälpa dig att jämföra sexberoende med andra typer av beroende som du kanske är mer bekanta med, som alkoholism eller annan drogberoende. Nyckeln till förståelse för den kontrollförlust som finns hos en beroendeperson är konceptet om den “kidnappade hjärnan”. Människor som är beroende har på ett avgörande sätt kopplat om sina hjärnor så att de ägnar sig åt beteenden även när de egentligen behöver göra någonting helt annat (t.ex. använder alkohol eller andra droger, spelar spel, eller ägnar sig åt specifika sexuella beteenden). De senaste årens vetenskapliga genombrott och modern teknik vid granskning av t.ex. hjärnfunktioner hjälper oss att förstå biologin bakom beroendesjukdomen.

Tidigare trodde man att det bara var möjligt att utveckla beroende relaterat till kemiska substanser som man tillförde hjärnan för att få framför allt dopaminutsöndring. Det fanns väldigt tydliga likhetstecken mellan kemiska substanser och beroende och tyvärr är det fortfarande idag många som arbetar med beroende som håller sig till denna väldigt snäva ståndpunkten. Men under tidens gång har vi mer och mer förstått att det är möjligt att utveckla beroende relaterad till olika beteenden också. Beroendesjukdomen kan ta olika vägar, uttrycka sig på olika sätt. Ett exempel är spelberoende, som idag behandlas som ett beroende i Sverige men som för bara några år sedan “inte fanns”.

Sexberoende handlar egentligen inte om sex utan om flykt, precis som vilken drog som helst. Vi som är sexberoende har lärt oss att förlita oss på våra specifika sexuella beteenden för att få tröst, lindring från smärta och inre oro eller lättnad från stress, i motsats till att använda sex som en självbekräftande livsbejakande källa till fysiskt nöje - en hyllning till livet. Det fungerar på samma sätt som när en alkoholist använder alkohol eller en narkoman använder andra droger (märk väl att detta INTE innebär att bara för att en person mår bra eller känner sig euforisk efter sex så skulle det innebära att hen är sexberoende!).

Under de år som jag arbetat med beroende (sedan 1982) tycker jag att jag märkt att det i själva verket finns tre områden där beroende kan utvecklas. Jag menar att dessa områden är:

1. Substansberoende (alkohol och andra droger)

2. Beteendemässiga - eller processberoende (spel, arbete, träning)

3. Närings- och njutningsberoende (sex, mat)

Ser man beroendesjukdomen utifrån den här aspekten ger det en mycket bredare perspektiv på vad droganvändning egentligen innebär, och vi kan också se tydligt hur olika droger kan interagera med varandra, vilket är viktig information för att kunna tillfriskna. Vi som arbetar med beroende kan också göra en mer relevant behandlingsplan vid bedömning av människors behov av insatser eller lämpliga åtgärder när det gäller behandling med hänsyn tagen till beroendeinteraktion (se nästa delartikel, som handlar bl.a. om hur olika beroenden kan samverka med varandra på olika sätt).

Oavsett i vilket område beroendesjukdomen finns aktiverar den exakt samma nervceller eller neuroner som har att göra med belöning. Dessutom är det fler och fler forskare som visar att alla beroendeframkallande kemiska substanser, beteenden och aktiviteter eller upplevelser leder till en ackumulering av Delta FosB, ett protein som i sin tur bl.a. kan aktivera gener som har att göra med beroendesjukdomen. Och alla droger eller beteenden som potentiellt kan orsaka beroende delar en viktig mekanism: höjning av dopamin i accumbenskärnan (även kallat belöningscentret. Den del av hjärnan som bl.a. har att göra med utveckling av beroendesjukdomen).

Kriterier för sexberoende

Kontrollförlust: Personen ägnar sig åt vissa sexuella beteenden i större omfattning eller under längre tid än vad som var avsett från början.

Tvångsmässiga beteenden: Ett mönster av okontrollerade sexuella handlingar som upprepas över tid.

Ansträngningar att sluta: Upprepade och specifika misslyckade försök att upphöra med ett eller flera sexuella beteenden.

Förlust av tid: Betydande mängd tid går åt till att ägna sig åt sexuella beteenden eller återhämta sig från dessa.

Tankemässig upptagenhet eller besatthet: Personen är ständigt upptagen eller besatt av specifika sexuella beteenden.

Oförmåga att uppfylla skyldigheter: Sexuella beteenden stör roller på jobbet, i skolan, med familjen eller vänner.

Fortsättning trots negativa konsekvenser: Personen försöker förgäves sluta, trots att de sexuella beteendena orsakar problem socialt, juridiskt, ekonomiskt eller fysiskt.

Eskalering: Ett behov av att intensifiera eller förlänga de sexuella aktiviteterna, eller ta större risker över tid.

Förluster: Värdefulla delar av livet, som hobbys, relationer och arbete, förloras eller offras till följd av beteendena.

Abstinens: Att sluta med de sexuella beteendena leder till stark nöd, ångest, rastlöshet, irritabilitet och/eller fysiskt obehag.

När kan behandling vara aktuell?

Det kan i regel vara aktuellt med behandling för sexberoende då dessa tre kriterier är uppfyllda: tvångsmässighet; att fortsätta trots negativa konsekvenser; samt tankemässig upptagenhet eller besatthet.

Ett förtydligande

Tankemässig upptagenhet och besatthet innebär att den drabbade är ofta ständigt upptagen av tankar på och/eller fantasier om sexuella aktiviteter, vilket påverkar andra viktiga livsområden negativt. Planering, fantiserande och sökande efter nya tillfällen att utagera blir till ett tvångsmässigt mönster som är svårt att bryta.

Ursprungsfamilj och psykologisk bakgrund

Ursprungsfamiljen för de flesta män som utvecklar sexberoende kännetecknas av hemligheter, dysfunktion och olika uttryck för beroendesjukdomen (i 87% av fallen). De sexuella gränserna är antingen extremt rigida eller praktiskt taget obefintliga.

En sexberoende mans far är oftast avlägsen och ouppnåelig och är ofta själv beroende (i 87% av fallen). Mamman överkompenserar detta genom att vara petig, kontrollerande och alltför beskyddande. Sexberoende mäns barndom präglas av att förtränga känslor. Den sexberoende lär sig att förneka känslorna därför att de har lite eller ingen betydelse för en eller båda föräldrarna (eller för de som är ansvariga för barnet). Den sexberoende lär sig undan för undan att vara eftergiven och att överanpassa sig till föräldrarnas krav och behov, allt eftersom personens känslomässiga ”needyness” stadigt växer. Behoven splittras och ger så småningom upphov till Dr. Jekyll och Mr. Hyde - dvs. beroendesystemet kontra det sanna Jaget.

I Patrick Carnes bok, “Don’t Call It Love”, 1991, beskriver han några av dessa konsekvenser:

·      40% av de som fanns med i hans undersökning hade upplevt förlust av partners,

medan 70% hade allvarliga problem i sina äktenskap eller partnerskapsrelationer.

·      27% hade förlorat karriärmöjligheter pga. sitt sexberoende.

·      72% hade haft självmordstankar eller fantiserat om självmord,

medan 17% hade haft allvarliga självmordsförsök.

·      68% hade exponerat sig för risken för att få HIV eller andra sexuellt överförbara sjukdomar.

·      58% ägnade sig åt sexuella beteenden där de riskerade rättsliga följder (allt från t ex blottning till våldtäkt).

·      40% av de som fanns med i hans undersökning hade varit tvungna att hantera oönskade graviditeter och

·      36% hade varit med om aborter.

Trots konsekvenserna är en sexberoende person ihärdig i sin jakt på destruktiva beteenden. Även om man förstår att konsekvenserna av sina handlingar kommer att vara smärtsamma eller ge dem allvarliga problem hindrar inte detta personen från att utagera. Den sexberoendes egenvilja tar över och attityden är allt som oftast: “Jag kommer att kunna hantera eller ta itu med konsekvenserna när de kommer”. Samtidigt har många en mer eller mindre ständig önskan om - eller t.o.m. försöker - begränsa sina specifika sexuella beteenden.

Vad vi vet idag

Idag kan vi säga att det som gynnar utvecklingen av sexberoende när det gäller ursprungsfamiljen:

·      87% av de hjälpsökande kommer från disengagerade/dissocierade familjesystem och att 77% kommer från rigida familjesystem

·      68% kommer från en familj som är båda rigid och disengagerad/dissocierad

·      87% av de hjälpsökande kommer från en familj där det finns beroende (det behöver inte vara just sexberoende)

·      När det gäller övergrepp/trauma:

·      97% av de hjälpsökande för sexberoende har känslomässiga trauman

·      81% har sexuella trauman

·      72% har fysiska trauman

Vi vet också att kombinationen av det familjesystem man växer upp i och de trauman man utsätts för skapar en slags katalytisk miljö med ångest och stress och att detta kan leda till utveckling av sexberoende som innebär bl.a.:

Kriterier för diagnos:

·      Tvångsmässighet 94%

·      Kontrollförlust 93%

·      Försök att sluta 88%

·      Tappa bort tiden 94%

·      Tidsmässig upptagenhet 77%

·      Oförmåga att uppfylla förpliktelser 87%

·      Fortsätta trots negativa konsekvenser 85%

·      Eskalering 74%

·      Förluster (arbete, sociala eller i relationer) 87%

·      Abstinens 98%

De 20 "Beteendetyperna"

I texten ovan har jag ofta använt uttrycket "specifika sexuella beteenden". Detta beror på att det statistiskt sett finns 20 olika så kallade "beteendetyper" som sexberoende personer söker hjälp för världen över, även om det kan finnas kulturella skillnader i hur dessa beteenden uttrycks. De flesta ägnar sig inte bara åt ett specifikt beteende, utan har oftast minst tre olika typer av beteenden, till exempel fantasier med konsekvenser, porranvändning och raggningsbeteende. Det är viktigt att notera att många av nedan angivna beteenden ingår i vanlig mänsklig sexualitet. Den sexberoende har dock "fastnat" i specifika mönster, och tillfrisknande handlar därför om att utveckla sin sexualitet.

1.     Fantasi med konsekvenser: Detta beteende innehåller två komponenter. Den första komponenten handlar om att sexualisera olika situationer, människor och/eller objekt som normalt inte ses som sexuellt upphetsande, eller att i minnet återkalla tidigare sexuella aktiviteter. Den andra komponenten innebär att använda dessa fantasier som en medicin mot depressiva känslor eller känslor av hopplöshet.

2.     Porranvändning: Detta beteende handlar om att köpa eller på annat sätt skaffa och använda pornografi i olika former, såsom via nätet, porrtidningar, porrvideor, erotiska noveller och/eller anime. Porranvändning, tillsammans med fantasi, är de största områdena av problembeteenden som män söker hjälp för idag.

3.     Anonym sex genom nätverk: Detta beteende innebär att engagera sig i högrisksex med okända partners, ofta arrangerat via olika forum på nätet. Mötena sker sällan i en persons hem och äger oftast rum på offentliga platser.

4.     Gruppsex och "swingers": Detta beteende innebär att delta i sexuella aktiviteter med mer än en person eller att byta sexpartners. Det kan också inkludera att tillhöra en nudistklubb.

5.     Raggningsbeteenden: Detta beteende innebär att söka anonym sex på osäkra och/eller högriskplatser som barer, parker, offentliga toaletter, porrbutiker eller klubbar.

6.     Relationsberoende: En person som är relationsberoende är besatt av romantiska relationer och använder sex som ett sätt att starta ett nytt förhållande. De hoppar ständigt från ett intensivt förhållande till nästa.

7.     Förförelse och erövring: Detta beteende innebär att engagera sig i flera relationer och/eller sexuella förhållanden samtidigt, med syftet att erövra genom att förföra potentiella partners.

8.     Påträngande sex eller sexstöld: Detta beteende innebär att stöta emot, nuddar vid eller borsta upp mot intet ont anande offer, eller att föra in sex eller sexualiserad humor vid vanliga sociala samtal.

9.     Förnedring och dominans via nätet: Detta beteende innebär att titta på BDSM (bondage, disciplin, dominans, inlämning, sadism och masochism) utan att delta i det.

10. Utbyte av smärta: Detta beteende innebär att tro att ju mer fysisk smärta en person känner, desto mer sexuellt upphetsande upplever hen det.

11. Betala för sex, kommersiellt: Detta beteende innebär att byta sexuella tjänster för pengar, inklusive prostitution, telefonsex och sexuell massage.

12. Betala för sex, makt: Detta beteende innebär att använda ekonomisk makt över andra för att få sex, till exempel att tvinga sin partner eller anställda att ha en sexuell relation.

13. Telefonsex: Detta beteende innebär att engagera sig i telefonsex med andra och att söka efter personer som samtycker till att delta i telefonsex.

14. Voyeurism och hemligt intrång: Detta beteende innebär att titta på andra utan deras vetskap, till exempel genom fönstertittning eller besök på strippklubbar.

15. Exhibitionism: Detta beteende innebär att exponera sitt könsorgan, oavsett om det ses av andra eller inte, med syftet att uppnå sexuell upphetsning.

16. Exploaterande sex, tillit: Detta beteende innebär att utnyttja utsatta personers förtroende för att få sex, till exempel läkare eller terapeuter som sexuellt utnyttjar patienter.

17. Exploaterande sex, barn: Detta beteende innebär att utnyttja minderåriga sexuellt, inklusive att använda barnpornografi.

18. Droginteraktion: Detta beteende innebär att använda alkohol eller andra droger för att agera ut sexuellt, eller att sex inte är möjligt utan droger.

19. Objektsex: Detta beteende innebär att använda olika föremål, såsom vibratorer eller dildos, för att förhöja den sexuella upplevelsen.

20. Hemproducerad pornografi: Detta beteende innebär att skapa pornografi i olika former för sin egen stimulans.

Tyvärr finns mig veterligt ingen undersökning kring hur många som lider av sexberoende i Sverige. Däremot drabbar det 4 till 8% av befolkningen i USA. Siffran 4% kommer från IITAP (International Institute for Trauma and Addiction Professionals) och siffran 8% kommer från SASH (Society for the Advancement of Sexual Health) i New York.

I Sverige är att det 3 till 4 hjälpsökande män till varje hjälpsökande kvinna.

Parprocessen - ett program för läkning i parrelationer

Hej alla!

Med anledning av att vi fått in så många förfrågningar om vår Podd serie “Parprocessen - ett program för läkning i parrelationer” har vi publicerat den igen! Följ bara nedan länk:

https://soundcloud.com/user-148947036/sets/dbks-behandling-foer-par

För er som är nya här beskriver denna podd serie de behandlingsprinciper som ligger till grund för DBK Sveriges behandlingsprogram för par.

Akutlista för partners till sexberoende personer vid avslöjande:

saker du ska göra och inte göra!

De flesta som fått reda på eller själva avslöjat sin partners sexberoende känner sig förvirrade, bedövade, sårade, otrygga och oförmögna att fullt ut assimilera och acceptera det som upptäckts. Men oavsett sina känslomässiga reaktioner hoppas vi på DBK att följande lista över akuta saker att göra - och saker att INTE göra – kan vara till hjälp!

• Testa dig för könssjukdomar. Sexberoende personer slarvar med sex. Så fort du får veta att din partner varit otrogen (även om du tror att det bara är online), bör du testa dig för sexuellt överförbara sjukdomar.

• Lär dig allt du kan om sexberoende. Denna informationsinhämtningsprocess eller ”biblioterapi” hjälper dig att bättre förstå den sexberoende och att fatta hälsosammare beslut i framtiden.

• Skaffa hjälp för dig själv. Att hantera en partners sexberoende kräver en nivå av känslomässigt stöd som ligger bortom livserfarenheten för de flesta människor. Det bästa sättet att hantera detta är att söka hjälp från människor som förstår vad du går igenom – terapeuter, stödgrupper, familjemedlemmar och vänner som har hanterat liknande svek.  

• HA INTE oskyddat sex med din partner. Oavsett vad din sexberoende partner säger till dig, bör du absolut inte ha oskyddat sex förrän du känner dig säker på att din partner testat sig för sexuellt överförbara sjukdomar och inte heller varit otrogen under tiden eller efteråt.

• Ta reda på vad som gäller - dina rättigheter - även om ni planerar att fortsätta vara tillsammans. Att du planerar att stanna kvar i relationen betyder inte att du kommer att göra det. Du bör alltid ta reda på vad det är som gäller vid en potentiell separation, inklusive kännedom om eventuella ekonomiska problem, huslån eller andra egendomsproblem och föräldrafrågor om det finns barn.

• Gör inga långsiktiga eller livsavgörande beslut. Att fatta livsavgörande beslut när du är på höjden av din smärta, sorg och ilska är aldrig en bra idé. Detta inkluderar sådana livsavgörande beslut som att lämna relationen, ansöka om skilsmässa, sticka iväg med barnen, etc. Tumregeln vi använder på DBK är inga större förändringar under de första sex månaderna av läkningsprocessen.

• Använd INTE hot om olika konsekvenser om du inte har för avsikt att genomföra det. Om du t ex berättar för din partner att om hen fortsätter vara otrogen kommer du att lämna relationen, se då till att du verkligen gör det! Annars påverkas din trovärdighet och kanske t.o.m. din självkänsla.

Observera att det är så klart oftast bäst att inte hota alls, utan säg vad du känner men uttala inga hot som du kan ångra senare.

• Ta dina känslor och iakttagelser på allvar. Om du upplever att din partner ljuger för dig eller att hen är fortfarande otrogen, behöver du ta detta på allvar. Om du inte ser att din partner tar emot kontinuerlig hjälp för sitt sexberoende – t ex går i terapi eller behandling, deltar i 12-stegs- och/eller supportgrupper online eller off-line, lita inte på att saker och ting blir bättre.

• Ta INTE på dig skulden för din partners handlingar. Att ta ansvar för din partners beroende hjälper ingen. Och inget du gjorde eller inte gjorde orsakade sexberoendet eller att din partner utagerat. Det spelar ingen roll hur du har åldrats, hur mycket du har gått upp eller gått ner i vikt eller hur engagerad du är med barnen och/eller arbetet. Du är inte ansvarig för din partners utagerande beteende eller sexberoende. Att agera ut är ett beslut som den sexberoende tagit på egen hand. Dessutom är alla människor som har en allvarlig sjukdom ansvariga för att hitta korrekt hjälp för sin sjukdom. Punkt. Slut.

• Om du vill lösa saker i relationen kommer du att behöva gå i terapi tillsammans med din partner. Det är troligt att du vill ha en fullständig redovisning av din sexberoende partners beteende. Denna typ av avslöjande sker bäst i närvaro av DBK’s neutrala professionella terapeuter som kan detta med avslöjandeprocessen. Om avslöjandeprocessen går korrekt till – bl.a. att det finns en professionell terapeut närvarande för att hjälpa dig att bearbeta upplevelsen - minskar du risken för ytterligare skada på både dig och i din relation.

• Använd INTE sex för att lösa problemet. Att använda sex för att lindra känslomässig smärta är en form av ömsesidig förnekelse som förflyttar dig och din partner bort från läkningsprocessen. Detta även om sexuell intensitet kan kännas bra och intim i stunden. I relationer har hälsosam sex sin grund baserat på förtroende och tillit. Det är OK att vänta med sex tills förtroendet återställs.

• Stick INTE huvudet i sanden. Om du har en investering i ditt förhållande kan du inte undvika de svåra fakta om din partners pågående sexberoende. Att låtsas att problemet försvinner av sig själv är frestande, men ineffektivt. Du behöver ta itu med problemet direkt.

Är du partner till en sexberoende?

Hör av dig till en av våra anhörige terapeuter för vägledning och stöd: https://www.dbksverige.se/kontakt Eller ring: 070-965 43 48 om du behöver akut hjälp!

 Om du tror att din partner eller någon annan du bryr dig om kan vara sexberoende finns hjälp tillgänglig. Behandling för sexberoende finns på plats på DBK Sverige i Stockholm liksom online grupper för manliga och kvinnliga sexberoende personer och för partners och andra anhöriga.

Sexberoende och betingning

”Visuell känslighet är vanligtvis förhöjd hos män och verkar vara särskilt förhöjd för metamfetamin-, pornografi-, sex- och chemsex beroende personer”

Det finns två grundläggande begrepp som kan hjälpa dig att förstå hur olika triggers påverkar både utvecklingen av sexberoende och även tillfrisknandeprocessen. Dessa är klassisk och operant betingning – två tydliga exempel på processer som påverkar varje sexberoendes liv.

Del 1: Klassisk betingning                                                                                                               

När det gäller Klassisk betingning så kanske du hört talas om det i skolan (du vet, Pavlov och hundarna?). Enligt den inlärningsprincipen kan en önskan att till exempel använda kokain genereras från antingen en ovillkorlig stimulans (stimulans som för personen inte haft någon samband med kokainanvändande tidigare, såsom ljudet av en ringsignal på telefonen) eller en betingad stimulans (en trigger – eller association - som redan finns). Om jag till exempel hade använt kokain för att motverka min depression, kanske blir jag sugen på att använda det igen nästa gång jag börjar känna mig deprimerad. När det gäller denna typ av klassisk betingning sker det en sammankoppling mellan de känslomässiga, miljömässiga och verbala triggers (de subjektiva signalerna) och de psykologiska och fysiska sinnesförändrande effekter dessa triggers har. Därför är den här typen avsammankopplingar väldigt kraftfulla. Många chemsexberoende personer till exempel, kan vittna om hur känsliga de är för visuella bilder av antingen droger eller drogtillbehör. Porrberoende personer kan triggas av att bara se en dator, etc.  

”Visuell känslighet är vanligtvis förhöjd hos män i allmänhet och verkar vara särskilt förhöjd för metamfetamin-, pornografi-, sex- och chemsex beroende personer”; säger Dr. David Fawcett som bl.a. är författare till boken: Lust, Men, and Meth: A gay man’s guide to sex and recovery.

Om en person som är porrberoende tittar på porrbilder kan det med hög sannolikhet trigga igång en återfallsprocess. Sådana bilder utlöser både en psykologisk och en fysiologisk reaktion. Deras reaktion inför porr är inte lik icke-porrberoende människors reaktioner. 

Själv minns jag många beskrivningar av hur mina klienter har triggats, till exempel en kille som hade 9 månaders frihet från Chemsex – amfetamin och sex i hans fall. Han beskrev sin kroppsliga reaktion på ett oväntat telefonsamtal från en aktiv vän (ordet aktiv i det här sammanhanget innebär att man fortfarande använder chemsex). Så fort han insåg vem det var som ringde kände han en ofrivillig våg svepa genom kroppen som liknade det ögonblicket då han injicerade amfetamin. Han berättade att han t.o.m. kände smaken av drogen i munnen. Lyckligtvis vidtog han omedelbara åtgärder för att återupprätta kontakt med sig själv och återföll inte, men kraften och styrkan i denna ofrivilliga reaktion skakade om honom ordentligt.

Det finns flera metoder att bryta dessa ofrivilliga inlärda svar på stimuli. Att hantera dem effektivt är otroligt viktigt eftersom dessa triggers kan vara inbäddade på specifika gator, i grannskapet, i låtar på radion och även när vi ser en person som man upplever vara sexig slumpmässigt på gatan. Triggers kan till och med uppstå inom den sexberoende pga. en upprörande tanke eller negativ känsla. Tidigt i tillfrisknande är förmågan att motstå alla typer av triggers – externa, interna och fysiska – försämrad. Därför är det bättre under denna period att undvika dem genom att inte köra på den där gatan eller gå till de där riskfyllda platserna. För de triggers som man inte kan undvika behöver den sexberoende utveckla färdigheter att mildra eller neutralisera dem. Detta innebär vanligtvis omedelbara åtgärder – t ex att skapa kontakt med sitt nätverk, en tillfrisknande vän, eller en stödperson. Talesättet ”Ring ut!” är inte bara ord, utan ett budskap om att du behöver handla omedelbart.

Del 2: Operant betingning 

Operant betingning innebär att beteenden kan antingen förstärkas eller ”tonas ner” och att detta sker beroende på konsekvenserna av beteendet. En stimulus och en respons kan kopplas samman genom förstärkning, till exempel när man lär en hund sitta. Man väntar till att hunden sätter sig ner, och då belönas den med en godisbit.

När det gäller operant betingning påverkar belöningens karaktär beteendets intensitet. Varje sexberoende person skapar - åtminstone i början - en stämningsförändrande upplevelse eller känsla som vanligtvis får dem att vilja upprepa det de gör. Om de resulterande förnimmelserna eller upplevelserna ger belöning eller upplevs som positiva ökas vanligtvis det sexuella beteendets intensitet. Detsamma gäller om resultatet av beteendena hjälper den sexberoende att undvika negativa känslotillstånd eller händelser (som t ex när en person dricker alkohol för att minimera social eller sexuell hämning, eller att använda kokain för att komma loss från negativa stämningar eller tristess).

Enkelt uttryckt lär klassisk betingning oss att när vi känner eller upplever vissa känslor eller tankar kan vi lugna ner eller bedöva oss själva genom att göra en specifik aktivitet - t ex agera ut sexuellt genom att använda porr eller inta en kemisk substans (eller båda).

Operant betingning innebär att ju mer framgångsrika dessa aktiviteter och/eller kemiska substanser är för att få oss att må bättre (inklusive att undvika smärta), desto mer sannolikt är det att vi kommer att upprepa dem. Operant betingning gör att sexberoendet rullar framåt och kan eskalera, speciellt när den beroendes kropp anpassar sig och man utvecklar tolerans.

För en person som utvecklat sexberoende innebär att bekämpa operant betingning att de behöver andra sätt att må bra eller belöna sig på, även om de nya sätten inte är lika effektiva som de beroendeframkallande beteenden är i början.

Inte helt oväntat är ensamhet en trigger för många sexberoende personer. Det heter ju att ”en ensam sexberoende är i dåligt sällskap” av en anledning. På DBK får man som uppgift i fas 1 av behandlingen att skapa ett nätverk av tillfrisknande vänner. Om en person som känner sig ensam tog till sex, porr, eller chemsex tidigare, har den beroende nu en lista över personer hen kan ringa till eller möten att delta i. Många upptäcker snart att den äkthet de upplever vid möten, de gemensamma upplevelserna och känslan av samhörighet går väldigt långt i att skapa hälsosamma sätt att hantera ensamhet. För personer med en historia av återfall har det visat sig att styrkan i hur bra det nya beteendet får dem att må behöver stärkas och dess varaktighet kan behöva ökas. Ett av de många verktyg vi använder på DBK som är baserad på operant betingning heter Tillfrisknandekarta, där "belöningen" som ersätter suget att utagera är i form av det vi kallar för positiva vinster och mål. I kombination med psykoterapi och att hålla den sexberoende engagerad har motkraftshantering (olika sätt att intervenera mot alla typer av triggers) visat sig vara en kraftfull komponent i tillfrisknandet.

Tillfrisknande - särskilt under de första 1,5 till 2 åren - kan verka överväldigande. Men att komma ihåg dessa två nyckel principer kan hålla den sexberoende på rätt spår när hen börjar lämna sina beroendeframkallande beteende bakom sig. Den första är att bryta sambanden mellan olika interna, externa och fysiska triggers och de beroendeframkallande beteenden. Med tiden kommer dessa kopplingar att börja blekna om de inte upprepas och ingen belöning upplevs.

Det andra och lika viktiga principen är baserad på operant betingning. Utifrån denna princip behöver den sexberoende aktivt hitta andra belöningskällor. När de beroendeframkallande beteenden blir mindre lustfyllda och mer destruktiva är det lättare att ge upp dessa – att kasta in handduken. Under den akuta ångest- och skamfasen i den destruktiva spiralen (se utagerandesystemet) är till exempel människor mer villiga att ändra sitt beteende. Bäst av allt, som nämnts ovan, att utveckla en känsla av anknytning, syfte och tillhörighet blir en ny källa till belöning för många när de börjar resan för att återuppbygga sina liv i tillfrisknandet.

Om du eller någon du bryr dig om kämpar med sexberoende finns hjälp att få. DBK Sverige erbjuder behandling för sexberoende och vägledning och stöd för förrådda partners.

Mejla gärna info@dbksverige.se eller ring 070-965 43 48 idag!

Smärtans hus

"Jag vet hur jag ska göra, men det blir alltid fel ändå”, sa Johan. Det är nio månader efter Det Stora Avslöjandet – dvs. nio månader sedan hans fru upptäckte hans porranvändning och att han gjort av med stora summor pengar på sexchatt.

 "Jag försöker att inte bli försvarsinställd eller få ett utbrott när hon sörjer, men jag kan inte hejda mig. Hennes skrik, ilska och gråt skär i mig som en kniv och får mig att vilja fly innan jag exploderar.”

 Johans utmaning återspeglar det som händer hos många sexberoende män som blivit avslöjade och som brottas med efterdyningarna av sina sexuella utagerande. Trots vägledning från terapeuterna på DBK är förmågan att stödja sin partner under hens läkningsprocess fortfarande svårfångad för de flesta. Även om det finns en mängd olika tekniker och strategier för att hjälpa den sexberoende att förbli lugn medan den förrådda partnern tar sig igenom sin sorgeprocess kvarstår oftast den sexberoendes oförmåga att finnas där för sin partner under denna svåra tid. Att hjälpa sexberoende personer att stanna kvar här och nu utan att fly medan deras partners bearbetar sorgen är också en av de svåraste uppgifterna för oss som arbetar med sexberoende.

 Vad är det som gör det så svårt? Jo, för att kunna hjälpa sin partner under sorgbearbetningen behöver den sexberoende först och främst kunna se sin partners smärta. Problemet är bara att läkningsprocessen är på en väldigt djup nivå. När en individ känner sig utsatt för svek är det som att de går till en helt annan plats – jag kallar den platsen för ”smärtans hus”. Rummen i Smärtans hus inkapslar den djupt omskakande känslomässiga smärtan som förrådda partners tvingas uthärda. Rummen är ödsliga och de kännetecknas av förtvivlan och rädsla. Det är en plats där helande verkar vara ouppnåeligt. Mitt i denna ångest söker förrådda partners tröst hos sina män och längtar efter att få förståelse och samtidigt att få klarhet angående de sexuella hemligheterna. Det verkar ofta som att det inte finns någon väg ut från smärtans hus och en del partners kan tillbringa år med att vandra fram och tillbaka, inför vad som verkar vara en hopplös situation utan möjlighet till läkning.

 Och här ligger problemet. Under den sörjande partnerns dialoger flyr den sexberoende smärtans hus och söker tröst genom att använda olika strategier som gaslighting, att ljuga eller att dra sig undan och/eller att bli aggressiv eller genom att försvara sig på andra sätt. När detta händer skräms den förrådda partners inre barn - som blir rädd. De känner sig övergivna - eller ännu värre – de känner sig attackerade. Det inträffar en känslomässig eskalering och situationen riskerar att destabiliseras rejält. Vad den sexberoende gjort är att omedvetet kasta bensin på elden, och en potentiell explosion är nära...

 På DBK har vi sett detta scenario utspela sig med destruktiva och ibland t.o.m.  fruktansvärda konsekvenser som följd. Men vi är också övertygade om att den sexberoende kan lära sig att stanna kvar i smärtans hus tillsammans med sin partner istället för att fly till andra ställen. Om han gör det är risken för känslomässig upptrappning mycket mindre under sorgbearbetningen.

 Här är ett exempel på hur det kan gå till för den sexberoende att lämna smärtans hus:

 Johans fru ringer honom på jobbet och säger att hon har en dålig dag. Johan frågar varför, och hon säger att hon har tänkt på en av hans otrohetsaffärer, en kvinna som en gång i tiden var hennes väninna.

Senare, när Johan kommer hem, verkar hon okej. När de båda gör sig redo för sängen vill hon prata och han börjar lyssna. Hon uttrycker sorg över att förlora sin tidigare vän, och han gör ett utmärkt jobb med att bekräfta hennes känslor. Alla fall tills hon säger:

 "Jag vet fortfarande inte hur du kunde göra något sådant."

 Johan har hört det uttalandet minst hundra gånger, men det hindrar inte hans inre barn från att hoppa in. Istället för att ge mer bekräftelse och medkänsla svarar han:

 "Älskling, det är ingen idé att fokusera på henne längre. Jag har inte sett eller pratat med henne på flera år och tänker aldrig på henne. Hon är inte viktig för mig!”

 Han har hoppat till en annan spelplan och har egentligen förmedlat henne detta:

 "När ska du släppa det här? Det gör mig galen. Jag kan inte göra något åt ​​det jag gjort tidigare. Jag har sagt att jag är ledsen och bett om förlåtelse tusen gånger. Det var dumt, och jag erkänner det. Kan vi gå vidare nu?!"

 Och eftersom Johan uttrycker det på detta sätt är svaret NEJ, hans partner kan inte gå vidare. Däremot har han kanske gjort det. Han har lämnat smärtans hus och hon är rädd och troligen extremt arg. Hon känner sig ensam och övergiven - och detta med rätta.

 Varför flyr den sexberoende?

Att de flesta sexberoende män flyr omedvetet bort från smärtans hus och springer iväg till en annan plats är en copingstrategi (ett sätt att mentalt hantera en jobbig situation eller en påfrestande upplevelse). De gör detta av en anledning: RÄDSLA. Deras inre barn känner till riktningen för samtalet och att deras partner börjar bli mer och mer upprörda. Deras barn tänker att nu har vi ett problem. Så istället för att ta en paus för att lugna sitt inre barn, gör de vad de alltid gjort när de ställs inför känslomässigt obehag. De flyr tvångsmässigt.

 Tecken på när den sexberoende partnern börjar lämna smärtans hus är när han upplever sig själv som -

 Defensiv

Oeftergivlig

Otålig

Obekväm

Frustrerad

Oärlig

Rädd

Aggressiv

 Den sexberoendes självberättigande inre barn kommer in i bilden och han tror att han har gjort allt han kan för att hjälpa trots att situationen är hopplös. Men har han verkligen gjort allt? Har han verkligen nått en punkt där han inte ”klarar av” det längre? En bra sak att säga till sig själv som tillfrisknande sexberoende är:

 ”Min hink är större än jag trott!”

 Detta betyder att en tillfrisknande sexberoende kan hantera mer känslomässigt obehag än vad man tror. Men istället ger de upp - som de tidigare gjort när de ska hanterar känslomässig lidande. De agerar på det sätt som de gjorde när de var aktiva i sitt beroende. Men det finns en stor skillnad mellan då och nu. Den stora skillnaden är att de inte längre har en massa tid och energi uppbunden i sina utagerandebeteenden eller i återhämtning från dessa. Den tiden och energin är frigjord och de behöver lägga den på saker som gynnar utvecklingen av självkänsla. Till exempel att ta sitt ansvar för att reparera de skador de åsamkat sin partner.    

Hur man stannar kvar i Smärtans hus

Man kan bara stanna kvar i Smärtans hus om man förbinder sig att göra det. Och det beslutet kan man inte ta när man befinner sig där. Man behöver planera innan dialogerna med sin partner sätter igång. Här är fyra saker att fokusera på som gör att man kan stanna kvar med sin partner när hen bearbetar sin sorg:

1. Långsamt kommer man längst

Den sexberoende är ansvarig för att bromsa sig själv. Tillfrisknande handlar ju om att inte längre gå från impuls till handling, utan att gå från impuls till reflektion för att sedan handla. En stor del av tillfrisknande innebär att träna på att sakta ner sin andning, sin puls, sin reaktivitet och sin benägenhet att ha föreställningar om en massa olika företeelser. Att tänka på devisen ”långsamt kommer man längst” är en bra utgångspunkt för att våga stanna kvar i smärtans hus.

Genom att sakta ner blir man bättre förberedd på att hantera svåra samtal och svara an ödmjukt och omtänksamt. Detta innebär att man kommer att kunna motstå lusten att skynda sig igenom obekväma samtal och klara av att sitta kvar med den känslomässiga obehag man upplever.

Vi rekommenderar att man använder daglig meditation för att hjälpa sig själv att tysta ner det negativa bruset i sitt huvud och att inse när man börjar bli känslomässigt oreglerad.

2. Att tysta sitt inre barn

Den sexberoendes inre barn är en källa till kaos och kan få utbrott när som helst, vilket får personen att reagera defensivt eller avvisande. Det är viktigt att tysta sitt inre barn så att man kan behålla lugnet under de utmanande interaktionerna. Den sexberoende behöver vara sin egen älskande förälder. Barnet behöver förstå att den vuxna inte kommer att ta med hans barnliknande känslor i dialogen; istället kommer den sexberoende att pröva att förbli engagerad och svara på alla frågor utan en antydan till försvar.

Den sexberoende behöver tysta sitt inre barn innan man går in i diskussionen. Om partnern tar upp ett ämne som hon vill diskutera omedelbart, behöver den sexberoende informera hen om att de kommer att gå bort i fem minuter för att säkerställa att de har rätt tänkesätt för att hjälpa hen. Om hen klagar över att de gör detta, behöver de förmedla att de snart kommer att vara med hen i hens obehag.

3. Var närvarande och engagerad

Att bara vara i smärtans hus är inte tillräckligt för att den sexberoende ska hjälpa sin partner att känna sig trygg. De behöver även vara beredda på att vara känslomässigt närvarande, involverad och genuint uppmärksam på vad sin partner upplever och hennes känslomässiga behov. De behöver vara ett hjärta med stora öron. Återigen förbereder man sig för detta genom att ta en stund att lugna ner sig själv innan diskussionen börjar (sinnesrobönen har en tydlig funktion i detta). Han kan påminna sig själv om att hon behöver honom. De kan också säga till sig själva att de inte kommer att ge fientlighet uppmärksamhet; istället kommer de att identifiera och hålla fokus på sina partners smärtpunkter. Detta kan kräva att man tar ytterligare korta pauser när de känner att de blir känslomässigt oreglerad och börjar tappa fotfäste. Gå inte ditt! Självreglera istället och gå tillbaka för att fortsätta samtalet. Pauserna behöver inte vara långa (alla par har sina egna överenskommelser om hur långa pauserna ska vara på DBK).

 4. Identifiera smärtpunkten

Den sexberoendes otrohet är orsaken till - men inte kärnan till - sin partners smärta. Vi vägleder par i att engagera sig i lugna, nyfikna och medkännande samtal för att hitta sin partners triggerpunkter. Att den sexberoende identifierar smärtpunkten hos sin partner är viktigt. Denna smärtpunkt går ofta bortom den sexberoendes handlingar och knyter an till djupare rädslor, osäkerheter och frågor om tillit. Ett exempel:

Den sexberoende missar att ringa innan han går hem som han lovat att göra. När han kommer hem är partnern upprörd, och han tror att det beror på att han glömt att ringa. Hans frånvaro är dock inte smärtpunkten - men det är anledningen till att smärtan genererades i ögonblicket. Hens smärtpunkt kan vara flera saker, inklusive att känna sig bortglömd eller bortvald.

Smärtpunkten är inte en handling den sexberoende gjort eller den passivitet han valt att visa - utan hur den handlingen eller passiviteten får sin partner att känna för honom, för sig själv och/eller för deras relation.

 Vi råder den sexberoende att söka smärtpunkten hos sin partner. Och om de inte kan identifiera det – att fortsätta pröva sig fram. Det är OK att ha fel. Eller pröva att fråga henne:

 "Kan du förklara vilken känslomässig smärta du upplever just nu?”

Och till partners säger vi:

 Pröva att inte bli upprörda på honom för att han inte kan identifiera din emotionella smärta. Kom ihåg att han med största sannolikhet är känslomässigt outvecklad. Istället hoppas vi att du hittar lite sinnesro genom att inse att han stannar i smärtans hus tillsammans med dig och vill förstå mer.

Slutanteckningar

För den sexberoende är smärtans hus fyllt med landminor, speciellt när smärtpunkten skiftar halvvägs igenom dialogen. Om det händer - och det gör det ofta – rekommenderar vi att den sexberoende inte springer iväg utan fokuserar istället på att lokalisera den nya smärtpunkten.

 Och för de som har blivit förrådda, vänligen förstå att din partner inte kommer att vara perfekt när det gäller att stanna i smärtans hus. Hans inre barn är mycket kraftfull och arbetar bakom kulisserna för att hitta copingstrategier för att kunna fly obehag och hitta bekvämlighet. Om du ser honom förflytta sig från smärtans hus säg det till honom. Låt honom ta en paus och komma tillbaka och försök igen. Jag menar, vad är poängen med detta - att han hittar rätt varje gång, eller att han i slutändan arbetar för att hjälpa dig hantera ditt trauma?

Det finns många par som lider som en konsekvens av sexberoende – och det finns hjälp att få! DBK har bedrivit framgångsrik behandling för sexberoende, anhörigtrauma, och par i över 20 år.

 Ring gärna 070-965 43 48

Eller mejl till:

stockholm@dbksverige.se

Räknas porranvändning som otrohet hemma hos er?

Huruvida porr är acceptabelt inom ramen för en parrelation eller inte är upp till paret. Men samtidigt är det många par som inte ens diskuterar det och inte heller hur det passar in - eller inte passar in - i deras relation.

 Använder din partner porr? Tycker du det är att vara otrogen?

Det finns otaliga åsikter om huruvida porr är bra eller dåligt, rätt eller fel, moraliskt eller omoraliskt. I den här artikeln är det inte min avsikt att ta upp, validera eller avfärda någon av dessa åsikter. Faktum är att jag som sexberoende behandlare inte har några som helst värderingar om användning av pornografi. Det är inte min uppgift att bedöma någon vuxen persons individuella sexuella val, så länge dessa val är lagliga och inte skadar andra.

 Efter över 40 års arbete med beroende och 20 års arbete med sexberoende och med parrelationer där sexberoende avslöjats kan jag berätta att en av de vanligaste källorna till stridigheter i dessa relationer är just porranvändning.

 Ofta uppstår konflikterna för att den partner som använder porr inte tror att deras beteende räknas som otrohet, medan den partner som inte använder porr tycker att det är otrohet att använda porr.

 Ofta kommer den porranvändande partnern att hävda att fysisk, personlig sexuell kontakt måste äga rum innan ett beteende räknas som otrohet. I detta syfte kommer de att säga saker som:

•  ”Det är bara porr. Alla tittar på det. Varför är du så upprörd?”

• ”Det är inte så att jag försöker träffa människorna i porren så att jag kan ha sex med dem.”

• ”Jag älskar dig lika mycket som alltid. Detta påverkar inte vårt förhållande alls.”

Den icke-porr-användande partnern håller naturligtvis inte med om alla punkter och känner sig allt som oftast förrådd. Vid en djupare granskning finner jag nästan alltid att relationsstridigheter kring porranvändning uppstår när den ena partners uppfattning av de gränser som finns i relationen inte stämmer överens med den andra partners uppfattning. Vad jag vanligtvis finner i dessa fall är att båda parterna i parrelationen har föreställt sig den andras sexuella gränser, snarare än att öppet diskuterat och definierat dessa, särskilt när det kommer till ”gråzonsämnen” som porr. Vanligtvis har porranvändning aldrig ens diskuterats i termer av vilken funktion det har i en specifik relationen.

 I ett försök att bättre förstå hur online sexuella beteenden påverkade relationer, genomförde Dr. Robert Weiss en studie tillsammans med Dr. Jennifer Schneider och Dr. Charles Samenow för flera år sedan. I studien pratade de med cirka 200 kvinnor vars män ägnade sig åt ett betydande antal utomäktenskapliga sexuella aktiviteter, antingen online eller i den verkliga världen (och ofta i båda världar), men där det vanligaste beteendet var porranvändning.

 Det viktigaste resultatet av studien var att när det kommer till de negativa konsekvenserna av att en partner är sexuell (oavsett på vilket sätt) utanför en förment monogam relation är effekterna på partners detsamma oavsett om det var fråga om online beteenden som porranvändning eller sexchatt, eller sexuella beteenden i det verkliga livet med fysisk kontakt. Partners känner samma känsla av svek och samma nivå av känslomässig smärta oavsett vilket.

 Studien bekräftade också min långvariga övertygelse om att oavsett vilken typ av sex en person har utanför deras monogama relation, så är det lögnerna och hemligheterna som skadar deras partner mest. Det betyder att när det kommer till otrohet är det inte någon specifik sexuell handling som gör störst skada på relationen – utan det känslomässiga avståndet, känslan av svek och förlusten av förtroende och tillit i relationen som är det skadliga.

 Baserat på denna kunskap använder vi på DBK följande definition av otrohet:

 Otrohet är att svika den förtroende och tillit som finns i en förmodad monogam relation genom att ha intima eller sexuella hemligheter för sin partner.

 Observera att denna definition inte talar om specifika sexuella beteenden som flirt; otrohetsaffärer; strippklubbar; sexchatt eller porranvändning. Istället fokuserar den på det viktigaste i parrelationer: ömsesidigt förtroende och tillit. Observera också att definitionen omfattar sexuella beteenden både online och i det verkliga livet, samt sexuella och romantiska aktiviteter och beteenden som inte nödvändigtvis behöver handla om samlag. Det kan innefatta allt från porranvändning till att kyssas och t.o.m. någonting så enkelt som att flirta. Definitionen är alltså flexibel. Den låter partners i ett förhållande ömsesidigt definiera sin version av sexuell trohet. Det betyder i sin tur att i vissa relationer kan det vara okej för en partner att använda porr så länge den andra partnern känner till beteendet och är själv okej med det. Däremot om en partner använder porr och hemlighåller det, eller om den andra partnern vet om det men inte tycker det är acceptabelt, så är beteendet otrohet.

 På mig verkar det inte som att många par diskuterar porr och hur porr passar in eller inte passar in i deras relation. Istället kan de komma överens om att de har ett monogamt förhållande - men definierar de specifikt vad det innebär? Jag tror de förutsätter att de båda är överens om alla aspekter av relationell trohet utan att egentligen prata om det. Och på grund av detta är det relativt lätt för en partner att tänka på porr som otrohet medan den andra inte gör det. Vad tror du?

 I slutändan är det ju upp till paret om porr är acceptabelt inom ramen för deras relation eller inte. Men porranvändning behöver diskuteras så att gränserna är tydliga. Om det inte diskuteras tydligt och specifikt kan det uppstå problem.

Misstänker du att du har ett tvångsmässigt beteende när det gäller aspekter av ditt sexliv? Ägnar du dig åt sexuella beteenden som du hemlighåller för din partner? Behöver du hjälp med att komma tillrätta med detta? Hör av dig!

stockholm@dbksverige.se

Eller ring: 070-965 43 48