I den senaste tidens diskussion om sexberoende har fokus hamnat på fel aspekter. Istället för att belysa ett växande samhällsproblem har debatten koncentrerats kring enskilda individer och spekulativa resonemang. Detta bidrar till att tusentals drabbade personer och deras familjer tystnar av skam och därmed avstår från att söka den hjälp de behöver.
När medier väljer att framställa sexberoende som ett spektakel får det allvarliga konsekvenser. Skamkänslorna förstärks, och människor som redan kämpar i hemlighet upplever en ökad isolering. Även deras närstående, såsom partners och barn, drabbas och får svårare att samtala om sin situation.
Vi som arbetar med dessa individer i terapirum möter en verklighet som skiljer sig markant från den bild som ofta framställs i medier. Vi träffar både män och kvinnor som förlorat kontrollen över sitt beteende, vilket leder till negativa konsekvenser för relationer, ekonomi och i vissa fall även arbetsliv. Vi ser partners som brottas med känslor av svek, sorg och otillräcklighet.
Sexberoende är inte ett moraliskt problem. Det är ett beroende – likt alkohol- eller spelberoende. Precis som vid andra beroenden krävs strukturerad behandling, ökad kunskap och samhälleligt stöd. Att bagatellisera eller sensationalisera problematiken riskerar att försvåra situationen ytterligare och gör att fler individer undviker att söka hjälp.
Forskning och klinisk erfarenhet visar att omkring åtta procent av befolkningen har problem som kan klassificeras som sexberoende. Det innebär att hundratusentals människor i Sverige är direkt eller indirekt drabbade.
Detta är inte en fråga om uppmärksamhet. Det är en fråga om folkhälsa. Samhället behöver hantera sexberoende på samma sätt som andra beroenden – med kunskap, empati och utan skam. Det är avgörande att agera nu för att förhindra att ännu fler människor fastnar i tystnad och ensamhet.
Vår uppmaning till medier, beslutsfattare och allmänhet är tydlig: Sluta framställa sexberoende som en skandal. Erkänn det som ett utbrett och behandlingsbart beroende. Först då kan fler våga söka hjälp och få det stöd de behöver.
/Erik Sundby