Ett tag framöver kommer jag att publicera information om sexberoende – vad det är; vilka som kan drabbas; hur man gör för att tillfriskna, etc.

Här är första delen som handlar om grundläggande information om sexberoende. Nu börjar vi!

När jag först började arbeta med sexberoende 2002 fanns väldigt lite information i Sverige om vad det egentligen är för någonting. Det fanns bara otydliga förklaringsmodeller. När det gäller det lilla som fanns kring behandling byggde det i mycket på olika individers värderingar, eller det man trodde eller tyckte. Det fanns inte mycket vetskap. Det fanns inga terapeutiska strategier som byggde på vetenskap, inga terapeutiska förhållningssätt, inga evidensbaserade behandlingsmetoder eller behandlingsverktyg. Kort sagt – det fanns inget fungerande hjälp att få i Sverige. Allmänt sett var sexberoende som begrepp väldigt luddigt och så klart ifrågasatt av många med tanke på detta. Själva idén om sexberoende kunde få en del människor att se rött och det fanns alltid en möjlighet att de få människor i Sverige som arbetade med sexberoende och de hjälpsökande på den tiden förväxlade just sina egna moraliska värderingar med olika utlopp för beroendesjukdomen. Sexberoende personer var i mångt och mycket värderade utifrån moraliska perspektiv. På den tiden var det också vanligt att man behandlade sexberoende med de metoder som då fanns till hands. Otydligheten i definition av problemet och därigenom avsaknaden av behandlingsmetoder innebar att de flesta av de som sökte hjälp för tvångsmässiga sexuella beteenden behandlades för det underliggande traumat eller problem med intimitet och närhet utan att ta hänsyn till själva beroendet – alltså det primära problemet. I bästa fall ledde detta till inga beteendeförändringar. I värsta fall ledde det till återfall.

Idag förstår många fler människor att det inte räcker med att en person känner ångest eller ogillar sig själv därför att de gått emot sina egna moraliska värderingar för att räknas som sexberoende. De flesta förstår att man behöver uppfylla ett antal kriterier som är desamma som för alla andra utlopp för beroende. De flesta människor idag förstår att precis som andra beteenden som löper amok eller går överstyr kan sexberoende antingen skapa problem i livet eller underblåsa problem som man redan har. Och att sexberoende personer fortsätter med sina beteenden ändå, trots detta.

Under den tid som min verksamhet – DBK Sverige – funnits har vi lärt oss ovärderlig mycket om vad som fungerar i behandling av sexberoende, och om vad som inte fungerar. Syftet med denna serie artiklar är att förmedla den informationen till allmänheten.

Det har under många år pågått olika försök att komma fram till en exakt definition av sexberoende. Det som har funnits med från början är att en sexberoende person kan i stort sett inte kontrollera eller hantera specifika aspekter av sexlivet. Vad detta innebär kommer att beskrivas mer utförligt längre fram.

Det har alltså skett en utveckling sen 2002. Sedan dess har mer och mer forskning kommit kring hjärnan och hjärnans belöningssystem. Jag själv och ett antal andra personer i Sverige har sökt information och kunskap i de länder där forskning och behandling för sexberoende funnits sedan länge. Idag har vi lärt oss mycket mer om alla uttryck för beroendesjukdomen – inklusive sexberoende - tack vare denna forskning. Och tack vare modern teknik har vi kunnat gå in i hjärnan och titta på vad som pågår.

Själva begreppet sexberoende har alltså fått färg och form under de år som gått. Behandling för sexberoende har fått substans och struktur. Vi som arbetar på DBK har kunnat utveckla behandlingsmetoder allt eftersom vi lärt oss mer och mer, vilket innebär att det idag finns väldigt bra metoder, behandlingsstrategier, förklaringsmodeller, samt behandlingsverktyg.

Kan sex verkligen vara beroendeframkallande?

Det enkla svaret på den frågan är Ja, det kan det. Först och främst är det viktigt att förstå vad beroendesjukdomen är. Att ha grundläggande kunskap om det kan hjälpa dig att jämföra sexberoende med andra typer av beroende som du kanske är mer bekanta med, som alkoholism eller annan drogberoende. Nyckeln till förståelse för den kontrollförlust som finns hos en beroendeperson är konceptet om den “kidnappade hjärnan”. Människor som är beroende har på ett avgörande sätt kopplat om sina hjärnor så att de ägnar sig åt beteenden även när de egentligen behöver göra någonting helt annat. Detta gäller såväl människor som är beroende av alkohol, spel, socker, specifika sexuella beteenden och alla de andra utlopp för beroende som finns. De senaste årens vetenskapliga genombrott och modern teknik vid granskning av t ex hjärnfunktioner hjälper oss att förstå biologin bakom beroendesjukdomen. Vi vet idag att det som är gemensamt för alla de olika utlopp för beroende är att när en persons relation till dessa utlopp går överstyr eller löper amok så är hjärnans belöningssystem inblandad, påverkad, och av central betydelse.

Tidigare trodde man att det bara var möjligt att utveckla beroende relaterat till kemiska substanser som man tillförde hjärnan för att få framför allt dopaminutsöndring. Det fanns väldigt tydliga likhetstecken mellan kemiska substanser och beroende. Tyvärr är det fortfarande idag många som arbetar med beroende som håller sig till denna väldigt snäva ståndpunkten. Samtidigt har vi som arbetar med beroende under tidens gång mer och mer förstått att det är möjligt att utveckla beroende relaterad till olika beteenden också. Beroendesjukdomen kan ta olika vägar, uttrycka sig på olika sätt. Ett exempel är spelberoende, som idag behandlas som ett beroende i Sverige men som för bara några år sedan “inte fanns”.

Sexberoende handlar egentligen inte om sex utan om flykt, precis som vilken drog som helst. De som är sexberoende har lärt sig genom upprepning att förlita sig på sina specifika sexuella beteenden för att få tröst, lindring från smärta och inre oro eller lättnad från ångest och stressreducering. Detta alltså i motsats till att använda sex som en självbekräftande livsbejakande källa till fysiskt nöje - en slags hyllning till livet och till relationer. Sexberoende fungerar på samma sätt som när en alkoholist använder alkohol eller en narkoman använder andra droger (märk väl att detta INTE innebär att bara för att en person mår bra eller känner sig euforisk efter sex så skulle det innebära att hen är sexberoende!).

Under de år som jag arbetat med beroende (sedan 1982) tycker jag att jag märkt att det i själva verket finns 3 områden där beroende kan utvecklas. Dessa är:

1. Substansberoende (alkohol och andra droger)

2. Beteendemässiga -eller processberoende (spel, arbete, träning)

3. Närings -och njutningsberoende (sex, mat)

Ser man beroendesjukdomen utifrån den här aspekten ger det en mycket bredare perspektiv på vad droganvändning egentligen innebär, och vi kan också se tydligt hur olika droger kan interagera med varandra, vilket är viktig information för att kunna tillfriskna. Vi som arbetar med beroende kan också göra en mer relevant behandlingsplan vid bedömning av människors behov av insatser eller lämpliga åtgärder när det gäller behandling med hänsyn tagen till beroendeinteraktion.

Beroendeinteraktion

Det händer ibland att vi får höra talas om sexuella skandaler i olika medier där människors användning av sex gett dem och andra allvarliga negativa konsekvenser. De har riskerat sitt eget välbefinnande, sin integritet, och till och med sina liv. Det finns många exempel på detta, men den jag vill ta upp här är den om Jared Fogle (den sk “Subway Guy” i USA), som dömdes till över 15 års fängelse för sexuella övergrepp mot minderåriga 2015. Anledningen till att jag tar upp just detta ärende i detta sammanhang är därför att han, som ett led i att rätten skulle bestämma relevanta rättsliga följder träffade en rättsmedicinsk psykiatriker. Denna läkare trodde att Jared Fogles matberoende och besatthet av att gå ner i vikt kunde kopplas till det han kallade för hypersexuell störning (en icke längre aktuell förklaringsmodell för sexberoende). Denna nyhet mötes av mycket ilska hos allmänheten, som uppfattade att det som psykiatrikern sa var ett sätt att ursäkta mannens dåliga beteenden.

Man kan fråga sig vad som pågår hos en person som engagerar sig i sådana aktiviteter utan att tänka på eller ta hänsyn till de negativa konsekvenserna av sina sexuella beteenden – negativt inte bara för offren, utan även för honom själv.

I det här fallet handlar det om två uttryck för närings -och njutningsberoende, dvs. matberoende och sexberoende. Det visar att beroende är en hjärnsjukdom som kan utageras på olika sätt hos en individ. Begreppet beroendeinteraktion innebär att olika beroenden inte bara kan finnas samtidigt, utan de kan även interagera med varandra och förstärka varandra. En persons patologiska strävan efter belöning eller lättnad med hjälp av kemiska substanser eller beteenden förändrar nervbanor i hjärnan, och förändrar hjärnans synapsers kopplingar. Även hjärnans plasticitet förändras - hjärnans förmåga att ständigt utvecklas och anpassa sig efter nyheter slåss ur spel och ersätts av slaveri.

Beroeneinteraktion innebär att olika beroenden konkurrerar med varandra i hjärnan. Resultatet kan vara oförutsägbar, riskfyllt, och till och med dödlig.

Hur samverkar olika beroenden?

Olika beroenden samverkar på olika sätt och av olika anledningar:

o En beroende kan tjäna till att mildra, lindra eller hjälpa personen att undvika abstinenssymptom från ett annat beroende. Nikotin, till exempel, används ofta av dem som är alkoholberoende och som inte dricker.

o Olika beroenden kan alternera och växla fram och tillbaka i ett systematisk mönster och kan ersätta varandra. Ett exempel är när den beroende växlar mellan spel, alkohol och sex i en sekvens. Ibland kan shoppingberoende ersätta alla.

o En beroende kan användas för att sänka hämningarna för att kunna engagera sig i ett annat beroendeframkallande beteende, som att använda alkohol som "flytande mod" för att agera ut sexuellt. Det heter ju att - ”Supa skallen av sig.” Det första som rycker är hjärnans förmåga att tänka rationellt.

o En beroende kan användas för att maskera en annan, som när någon bara agerar ut sexuellt när de dricker. Detta kan leda till att individen tror att problemet är alkohol och inte sexlivet.

o Olika beroenden kan också smälta samman för att få en häftigare intensitet. Ibland kombinerar en person olika beroenden för att få en mer potent effekt än vad de skulle få om de använde varje beroende separat. Till exempel, vissa kombinerar sex och kokain och har oförmåga att engagera sig i den ena utan att den andra finns med.

o Ett beroendeframkallande beteende - som att fixa i ordning för att kunna frossa i amfetamin - kan fungera som en ritualistisk introduktion för ett annat beroendeframkallande beteende, som frosseri i porr t. ex.

o Ett beroendeframkallande beteende kan användas för att medicinera mot smärtan eller ångesten orsakad av ett annat beroende.

När beroendeinteraktion finns med finns också en ökad risk för återfall. Om alla olika beroenden inte behandlas - med målet att sänka dopaminnivåerna i hjärnan - ökar sannolikheten för återfall exponentiellt. Grundregeln är: det mest primära först. Om till exempel substansberoende finns med behöver den behandlas först - så länge man tar kemiska droger kan man inte tillfriskna från de andra uttrycken för beroende.

Intensitet, spänningssökande, och risktagning finns alla med i beroendesjukdomen. De är en källa till och en konsekvens av beroendeframkallande beteenden (de specifika beteenden som sexberoende personer ägnar sig åt). Oavsett om en person är sexberoende eller spelberoende eller ägnar sig åt andra beroendeframkallande beteenden, är resultatet detsamma: en hjärtklappande ritt längs den skräckblandade förtjusningens väg. En ritt som allt som oftast slutar med att man blir avkastad och hamnar i diket. (spänningens och skräckens väg.)

Oavsett i vilket område beroendesjukdomen finns aktiverar det exakt samma nervceller eller neuroner som har att göra med belöning. Dessutom är det fler och fler forskare som visar att alla beroendeframkallande kemiska substanser, beteenden och aktiviteter eller upplevelser leder till en ackumulering av Delta FosB, ett protein som i sin tur bl.a. kan aktivera gener som har att göra med beroendesjukdomen. Och alla droger eller beteenden som potentiellt kan orsaka beroende delar en viktig mekanism: höjning av dopamin i accumbenskärnan (även kallat belöningscentret. Den del av hjärnan som bl.a. har att göra med utveckling av beroendesjukdomen).

När mängden Delta FosB som samlas kommer till en specifik nivå börjar det reglera de gener som kontrollerar accumbenskärnan. Ackumulering av Delta FosB sker genom en process som heter sensibilisering och genom mekanisk inlärning, alltså inlärning genom upprepning.

Delta FosB är en sk transkriptionsfaktor (1) som reglerar uttrycket av gener som styr båda funktionen och strukturen hos de synapser som överför dopamin. Att utveckla beroende förändrar alltså hjärnans struktur på en grundläggande nivå. Beroende innebär att synapserna i olika hjärnregioner byggs om och Delta FosB anses vara en del av processen genom vilken några av dessa förändringar sker.

Eric Nestler vid University of Texas har visat hur beroende orsakar permanenta förändringar i djurs hjärnor. Han har bevisat att en enda dos av många olika beroendeframkallande kemiska substanser - som kokain - kommer att producera Delta FosB. Varje gång den kemiska substansen används ackumuleras mer Delta FosB tills det slår om en genetisk strömbrytare, vilket påverkar vilka gener som kopplas på eller av. När denna omkoppling sker orsakar det förändringar som kvarstår länge efter att man slutat använda drogen. En irreversibel skada som heter beroende har uppstått i hjärnans dopaminsystem. Alla uttryck för beroende leder till en ackumulering av Delta FosB och samma permanenta förändring i dopaminsystemet.

Vad är sexberoende?

Det enklaste svaret på den frågan är att sexberoende är strävan efter belöning eller lindring genom att använda specifika sexuella beteenden. De sexuella beteenden som en sexberoende person ägnar sig åt uppfyller ett primärt syfte. Precis som alla andra droger handlar sexberoende om flykt från smärta, inre oro och stress. De sexuella beteendena fungerar som medicin. Problemet är att det inte slutar där, utan vi kan börja få negativa konsekvenser av de specifika sexuella beteendena. Precis som med alla beroenden börjar vi betala ett pris för att kunna fortsätta. Det priset betalar vi i form av vår egen självkänsla, vårt eget värde. Själva definitionen av vilka vi är brinner upp i intensiteten och jakten efter ännu häftigare kickar och ur askan kommer en förvrängd självbild som har sina rötter i trauma. Förutom personliga negativa konsekvenser får vi båda direkta och indirekta konsekvenser när det gäller olika områden i livet.

Det finns väl ingen som vaknar en morgon när solen lyser upp tillvaron en varm sommardag och tänker -

“Vilket fint väder det är. Jag vet, jag tror jag ska göra allt jag kan för att sabba mitt liv!”

Ändå är det precis vad som händer för vi som utvecklat sexberoende. Sexberoende innebär att specifika aspekter av en persons sexualitet “löper amok” och går överstyr.

Hur kommer det sig att en del människor går så långt i sina specifika sexuella beteenden att de inte längre styr över dessa beteenden – utan att det är deras sexuella beteenden som styr över dom? Hur kommer det sig att en del människor är villiga att offra allt det de värdesätter för att kunna fortsätta agera ut dessa beteenden? Och hur kommer det sig att de gör det trots att de är medvetna om att de orsakar sig själva och dom de älskar skada och ödelägger sina egna liv? På DBK anser vi att de är sexberoende. Vad tror du?

EN ALLMÄN BILD

Ursprungsfamiljen för de flesta män som utvecklar sexberoende kännetecknas av hemligheter, dysfunktion och olika uttryck för beroendesjukdomen. De sexuella gränserna är antingen extremt rigida eller praktiskt taget obefintliga. Beroendesjukdomen får näring genom ytterligheter.

En sexberoende mans far är oftast avlägsen och ouppnåelig och är ofta själv beroende (i 87% av fallen). Mamman överkompenserar detta genom att vara petig, kontrollerande och alltför beskyddande. Sexberoende mäns barndom präglas av att förtränga känslor. Den sexberoende lär sig att förneka känslorna därför att de har lite eller ingen betydelse för en eller båda föräldrarna (eller för de som är ansvariga för barnet). Den sexberoende lär sig undan för undan att vara eftergiven och att överanpassa sig till föräldrarnas krav och behov, allt eftersom personens känslomässiga ”needyness” stadigt växer. Behoven splittras och ger så småningom upphov till Dr. Jekel och Mr. Hide - dvs. beroendesystemet kontra det sanna Jaget.

Sexberoende män spelade ofta en viss "roll" som barn i sin ursprungsfamilj. Dessa roller handlar om att plikttroget betjäna behoven hos en eller båda föräldrarna. De är ofta ”hjälten”, eller "syndabocken" som barn. Eftersom dessa roller blir nästan en slags arbetsbeskrivning, har vuxna sexberoende män en känsla för plikt i relation till sin familj. Familjen är där du utför dina “arbetsuppgifter”. Som vuxna blir äktenskapet eller partnerskapet glädjelös, opassionerat och allt som oftast sexlös (efter smekmånadsfasen), men med hög pliktkänsla.

Vi som är sexberoende "delar upp" erotiken. Även om det finns undantag har vi en officiell sexualitet och en inofficiell. De specifika sexuella utageranden som finns i det hemliga, inofficiella livet är där vi får utlopp för stress, ilska, ångest.

Att agera ut i våra specifika sexuella beteenden blir en oas bort från plikt och ansvar. Här kan vi utforska, leka, och viktigast av allt fly. Vi som utvecklat sexberoende har lärt oss att det är tryggt att ha hemligheter under vår uppväxt.

Sexuella problem är vanliga i de familjer som gynnar utveckling av sexberoende. Patrick Carnes i USA rapporterar att 40% av fäderna, 18% av mammorna och 50% av syskonen har sexuella problem. Beroende och sex är ämnen som inte diskuteras. Att hemlighålla och förneka ingår i familjereglerna.

Vi som är sexberoende fastnar i specifika mönster som upprepas gång på gång. Nedan är de typer av beteenden som människor söker hjälp för världen över. Som kanske märks innehåller denna förteckning även sexuella beteenden som ingår i många människors uppvaktningsmönster eller sexuella upphetsningsmönster.

Ett exempel: att ha sexuella fantasier är vanligt, normalt och hälsosamt. För människor som inte är sexberoende är de harmlösa och ger inga negativa konsekvenser. För en sexberoende däremot är fantasierna påträngande och tvångsmässiga. De använts som flykt och för en tillfrisknande sexberoende rubbar de sinnesron. Det som är skillnaden mellan en sexberoendes sexuella beteenden och icke-sexberoende människors sexuella beteenden är att vi har utvecklat en tvångsmässig besatthet av våra specifika sexuella beteenden på bekostnad av alla andra aspekter av sexlivet. De specifika sexuella beteendena har tagit över och löper amok. Vi får negativa konsekvenser av våra beteenden men kan ändå inte sluta. De sexuella beteendena skapar antingen problem i livet, eller underblåser problem som vi redan.

Man kan också jämföra med andra uttryck för beroendesjukdomen. Alla som dricker alkohol är inte alkoholister, alla som spelar spel är inte spelberoende, och alla som äter mat är inte matberoende.

De flesta sexberoende personer ägnar sig inte bara åt ett specifikt beteende, utan har oftast minst tre olika typer av beteenden: t ex fantasier med konsekvenser, porranvändning, och raggningsbeteende (i nästa artikel kommer jag att beröra de olika beteenden som människor söker hjälp för).

Hur mycket är för mycket?

Jag som arbetar med sexberoende kvantifierar inte de sexuella beteendena som sexberoendepersoner ägnar sig åt. Jag säger t ex inte att sex 3 gånger om dagen är OK - men inte 6 gånger...

Jag ser sex utifrån välbefinnande eller livskvalitet. Ett exempel: om en tonårskille onanerar flera gånger per dig behöver det inte betyda att han har ett problem med onani. Men om samma tonåring onanerar till porr via nätet flera gånger om dagen därför att han känner sig ensam, så underblåser detta bara känslan av ensamhet. Eftersom porr via nätet är en isolerande sexuell aktivitet så löser den här killen inte problemet, utan ger bara ännu mer näring till ensamheten, isoleringen och utanförskapet. Om personen dessutom missar skola eller arbete därför att han är upptagen med porranvändning - eller upptagen med att återhämta sig från en period av frosseri i porr - då har han fått negativa konsekvenser av sitt sexuella beteende som i sin tur påverkar hans välmående eller livskvalitet.

De olika typerna av sexuella beteenden som är listade här ovan blir alltså ett uttryck för beroende när det sexuella beteendet antingen skapar problem i olika områden i livet, eller underblåser problem som man redan har. I den här killens liv innebär detta att det han gör för att medicinera bort känslan av ensamhet leder bara till att han blir ännu mer ensam och isolerad. Således underblåser det sexuella beteendet ett problem som han redan har.

Även om sexberoende inte är erkänd som en diagnos idag är det tio kriterier som har identifierats. Dessa kriterium liknar de som finns för alla uttryck för beroende. En person kan ha så få som ett eller två av dessa beteenden, eller så många som tio. Det finns inte en allmän tröskel på antalet “Ja” svar. Men om du misstänker och känner dig orolig över dina sexuella beteenden eller aspekter av ditt sexliv rekommenderar jag att du söker hjälp hos en terapeut som har den utbildning som krävs för att göra en grundlig bedömning och hjälpa dig att komma fram till en relevant behandlingsplan.

Förutom nedan kriterier för sexberoende innehåller bilaga 3 ytterligare 20 s.k. indikationsfrågor som du kan reflektera över!

Kontrollförlust - att ägna sig åt specifika sexuella beteenden (eller beteende) i en större omfattning eller under längre tid än vad man avsett från början eller vill.

Tvångsmässiga beteenden - ett mönster av okontrollerade sexuella beteenden (eller beteende) över en tidsperiod.

Ansträngningar att sluta - upprepade, specifika misslyckade försök att sluta med ett eller flera specifika sexuella beteenden.

Förlust av tid – signifikant tidsåtgång som går förlorat genom att antingen ägna sig åt ett eller flera specifika sexuella beteenden, eller genom att återhämtar sig från dessa.

Tankemässig upptagenhet eller besatthet – att vara besatt av eller tankemässig upptagen på grund av specifika sexuella beteenden (eller beteende).

Oförmåga att uppfylla skyldigheter eller förpliktelser - De specifika sexuella beteendena (eller beteendet) stör dina roller på jobbet, i skolan, tillsammans med familjen och/eller tillsammans med vänner.

Att Fortsätta trots negativa konsekvenser - misslyckande försök att sluta med de sexuella beteendena (eller beteendet) trots att du har problem på grund av det (socialt, juridiskt, ekonomiskt och/eller fysiskt).

Eskalering – Behov att intensifiera, eller ägna sig åt de sexuella beteendena (eller beteendet) under längre tidsperioder, eller att ägna sig åt mer risktagande med tiden.

Förluster - att förlora, begränsa eller offra värdefulla delar av livet på grund av de specifika sexuella beteendena (eller beteendet). T ex när det gäller hobbies, familjen, relationer och/eller arbetet.

Abstinens - Att upphöra med de specifika sexuella beteendena (eller beteendet) orsakar stor nöd, ångest, rastlöshet, irritabilitet och/eller fysiskt obehag.

Mer om symtom

Vi som är sexberoende upplever för eller senare allvarliga negativa konsekvenser på grund av våra specifika sexuella beteenden och en oförmåga att sluta trots dessa. I Patrick Carnes bok, “Don’t Call It Love”, 1991, beskriver han några av dessa konsekvenser:

40% av de som fanns med i hans undersökning hade upplevt förlust av partners, medan 70% hade allvarliga problem i sina äktenskap eller partnerskapsrelationer. 27% hade förlorat karriärmöjligheter pga. sitt sexberoende. 72% hade haft självmordstankar eller fantiserat om självmord, medan 17% hade haft allvarliga självmordsförsök. 68% hade exponerat sig för risken för att få HIV eller andra sexuellt överförbara sjukdomar. 58% ägnade sig åt sexuella beteenden där de riskerade rättsliga följder (allt från t ex blottning till våldtäkt). 40% av de som fanns med i hans undersökning hade varit tvungna att hantera oönskade graviditeter och 36% hade varit med om aborter. Trots konsekvenserna är vi ihärdiga i vår jakt på destruktiva beteenden.

Vi är nitiska i vår jakt på destruktiva beteenden

Även om vi förstår att konsekvenserna av våra handlingar kommer att vara smärtsamma eller ge oss allvarliga problem hindrar inte detta oss från att agera ut. Vår egenvilja tar över och vår attityd är allt som oftast: “Jag kommer att kunna hantera eller ta itu med konsekvenserna när de kommer”

Många av oss har en mer eller mindre ständig önskan om, eller försöker begränsa våra specifika sexuella beteenden

Vi försöker ofta kontrollera våra beteenden genom att skapa yttre hinder så vi inte ska agera ut. Till exempel så kan en del av oss flytta till ett nytt grannskap eller en ny stad i hopp om att en ny miljö som är bortkopplad från gamla sexkontakter hjälper (detta kallas f.ö. för geografisk flykt). Vissa tror att om man gifter sig eller skaffar sig en samborelation så kommer det att hindra dem från att agera ut. En exhibitionist kan köpa en bil som är byggd på ett sätt som gör det svårare att agera ut. Andra som försöker kontrollera sina beteenden kan fördjupa sig i religion, bara för att upptäcka att religiös tvångsmässighet inte fungerar för att man ska sluta agera ut, även om religion kan lugna ner skamkänslor. Många sexberoende personer går igenom perioder av sexuell anorexi då de inte tillåter sig några sexuella uttryck alls. Sådana insatser ger bara mer näring till deras beroende.

Vår sexuella besatthet och de sexuella fantasierna fungerar som en primär copingstrategi (sätt att komma tillrätta med oönskat känslomässigt obehag som stress, inre oro, och ångest)

Trots att våra utagerande i specifika sexuella beteenden ger oss en tillfällig lindring upptäcker vi att vi ändå använder mycket av vår tid genom att vara besatt av sex och sexuella fantasier. Genom att fantisera kan vi bibehålla en nästan konstant nivå av upphetsning. Den tankemässiga upptagenheten och besattheten skapar en slags smärtstillande "fix". På samma sätt som våra kroppar genererar endorfiner som är naturliga anti-depressiva medel under t ex motionsträning, frigör våra kroppar naturliga peptider när vi är sexuellt upphetsade. Den molekylära uppbyggnaden av dessa peptider är det samma som opiater - alltså heroin eller morfin.

Vi eskalerar regelbundet våra sexuella aktiviteter, eftersom den nuvarande aktivitetsnivån inte längre är tillräckligt sexuellt tillfredsställande

Sexberoende är ofta progressiv. Medan vi kanske kan kontrollera eller upphöra med våra specifika sexuella utagerande en tid, kommer de att komma tillbaka antingen till samma nivå, eller eskalera bortom den nivån. En del av oss börjar lägga till ytterligare sexuella beteenden. Dessutom är det 89% av oss som regelbundet "frossar" i sex tills vi kommer till en punkt där vi börjar känna känslomässig utmattning. Man kan dra paralleller med den känslomässiga smärtan vid abstinens som sexberoende personer upplever med den fysiska smärtan som upplevs av de som drar sig ur opiatberoende.

Vi får svåra humörsvängningar relaterade till våra sexuella beteenden

Vi som är sexberoende upplever intensiva skiftningar i vårt humör, ofta på grund av förtvivlan och skam över att ha haft oönskad sex. Vi fångas i en förkrossande cykel av skamdrivet och skamskapande beteenden. Medan skam driver på våra sexuella handlingar blir det också den oönskade konsekvensen för några ögonblick av euforisk flykt.

Vi ägnar orimligt mycket tid åt att få sex, att vara sexuell eller att återhämta oss från våra sexuella beteenden

Två uppsättningar aktiviteter organiserar en sexberoendes dag. En aktivitet handlar om att vara besatt av sex, tid som ägnas åt att initiera sex och att faktiskt vara sexuell. Den andra aktiviteten handlar om att hantera konsekvenserna av våra sexuella beteenden: genom att ljuger, täcka upp, genom att hantera förlust av pengar, problem med våra partners, problem på jobbet, problem som uppstår pga att vi försumma våra barn och så vidare.

Vi ger upp eller begränsar det sociala livet eller fritidsaktiviteter, arbetet eller skola på grund av våra sexuella beteenden

Medan allt mer av vår energi fokuseras på att hitta möjligheter att få agera ut påverkas andra aktiviteter och relationer såsom familjerelationer, vänskapsrelationer, och arbetet/skola. Men också våra relationer till våra egna talanger och värderingar lider och kan t.o.m. gå förlorade pga. försummelse. Långsiktiga relationer är stormiga och ofta misslyckade. På grund av att vår sexualitet löper amok och går överstyr och pga. att vi undviker sann intimitet blir korta sexuella relationer det normala. Ibland kan emellertid önskan om att bevara en viktig relation på sikt tillsammans med en partner eller barn fungera som katalysator som gör att vi kan erkänna vårt problem och söka hjälp.

Vem kan utveckla sexberoende?

Jag har aldrig hört talas om ett barn som svarar på frågan; “Vad tänker du bli när du blir stor?” med att säga - “Jag tänker bli narkoman och kriminell”; eller “Jag tänker lära mig spela poker och bli spelberoende.”; eller “Jag tänker bli sexberoende – den bästa världen skådat!”.

De flesta barn svara att de tänker bli polis, eller brandman, sjuksköterska, läkare, astronaut, etc. För många barn är möjligheterna oändliga och det handlar bara om att välja.

När det gäller människor som utvecklat sexberoende kan man fråga sig – vad var det som hände egentligen?

Föreställ dig att livet för ett barn är ungefär som att gå nedför en korridor. I korridoren finns ett antal dörrar. På en dörr står det BRANDMAN. På en annan står det SJUKSKÖTERSKA. Andra dörrar har andra titlar, Läkare, pilot, statsminister, osv., osv.

Att utveckla sexberoende är som att gå förbi en dörr i livets korridor där det står i pulserande neonljus - ”Kom in här så ska du få uppleva saker du aldrig drömt om var möjligt!” En del människor tittar nyfiken in men stänger dörren och går vidare efter ett tag. De inser rent instinktivt faran i att gå in där. Andra går bara förbi och fortsätter i livets korridor, öppnar andra dörrar och överväger möjligheterna. Medan en annan del av befolkningen (mellan 4 och 8 %) nappar direkt. De har gått in genom dörren och har stannat kvar där. De har hittat sin trygghet där, gjort sig bekväma och de kommer inte ut vad som än händer. Inte ens om det kommer in en person och slår dom i huvudet med ett basebollträ kommer dom ut. De måste riktigt köra näsan i skiten – och helst gnugga runt lite - för att inse att det är dags att vakna upp och dra sig ur. Det som gör att en del stannar är för att de känner sig trygga där. De får inrätta rummet efter sitt eget tycke och ingen kommer in. De har försedd dörren ut till livets korridor med starka sjutillhållarlås. De har full kontroll över vad det är som händer och när det händer. De behöver inte blottlägga sig.

98% av de som utvecklar sexberoende kommer ifrån en uppväxtmiljö som gynnar utveckling av just sexberoende. Så har ser det ut:

I 87% av fallen finns det redan ett beroende i familjen.

Om man tittar på de övergrepp, kränkningar eller tidiga trauman som finns i familjemiljön är det 97% som varit utsatta för känslomässiga övergrepp.

81% av de hjälpsökande har varit utsatta för sexuella övergrepp eller kränkningar

72% för fysiska övergrepp eller kränkningar.

Människor som utvecklar sexberoende kommer alltså från en miljö som gör att skam, ångest, och traumatisk stress kristalliseras inuti och ger näring till utveckling av sexberoendet.

Utveckling av beroende

”Jag vet inte längre vad jag ska göra… Jag kan inte sluta med porren. Och jag kan inte prata med mina föräldrar om det. Jag skulle få stryk. Jag har försökt prata med kuratorn på skolan men det verkar inte som hon fattar. Jag pratade med en psykolog på ungdomsmottagningen men hon sa bara att det gjorde inget – att jag skulle bara fortsätta. Jag vill ju inte längre! Jag mår sämre och sämre…” Joel, 14 år.

Även om det finns undantag utvecklas sexberoende oftast under tonåren. Detta beror till stor del på att våra belöningssystem som tonåringar är extra sårbara, framför allt när det gäller dopaminutsöndring. Tonåringars naturliga dopaminutsöndring kan ge en stark känsla av att vara levande när de engagerar sig i nya spännande upptäckter i livet. Det kan också leda till att tonåringar fokuserar enbart på de positiva belöningarna de är säkra på att få, medan de antingen inte tänker på eller minimerar de potentiella riskerna och de negativa konsekvenserna av ett specifikt beteende.

I sin bok Brainstorm: The Power and Purpose of the Teenage Brain beskriver författaren Daniel J Siegel om sitt möte med en 17-årig tonårstjej – kalla henne Lisa. Hon berättade för honom att hon hade planerat att bli “helt plakat” vid en fest hemma hos en klasskompis. Den tonåriga tjejen genomförde sin plan även om hon var fullt medveten om riskerna – ”Jag antar att jag visste vad som kunde hända. Men spänningen och det häftiga var bara för mycket att säga nej till.”

Daniel Siegel menar att detta visar hur tonåringar oftast inte är helt nollställda eller omedvetna inför de negativa konsekvenserna av specifika handlingar, utan lägger bara större vikt vid de positiva aspekterna av en händelse eller upplevelse: spänningen, den gemensamma erfarenheten tillsammans med kompisarna, det häftiga eller roliga, kicken man får genom att bryta mot reglerna. Idag vet vi att betoningen på det positiva är ett resultat av skiftningar i hjärnans struktur och funktion under just tonårstiden. Lisas fokus på det positiva i det hon tänkte göra var i själva verket en naturlig följd av det ökade drivet för belöning i hennes tonårshjärna.

Under tonåren ökar aktiviteten hos de neurala kretsarna med dopamin i centrum för att skapa vår drivkraft för belöning. Från och med början av tonåren och upp till 15 – 16 års åldern får denna nydanade frisättningen av dopamin alla ungdomar att ägna sig åt att söka stimulerande och spänningsfyllda upplevelser och aktiviteter. Forskning tyder på att dopaminets grundnivå är lägre, men dess frisättning som svar på nya upplevelser är högre, vilket kan förklara varför tonåringar kan uppleva känslan av att vara ”uttråkad” såvida de inte engagerar sig i någonting stimulerande och nytt.

Denna nya naturliga dopaminutsöndring kan ge ungdomar en stark känsla av att vara levande när de är engagerade i olika företeelser i livet. Det kan också leda dem att fokusera enbart på de positiva belöningarna som de är säkra på att få medan de inte ens märker eller nedvärderar de potentiella riskerna och de eventuella negativa konsekvenserna.

Hjärnans ökade drivkraft för belöning och därmed dopaminutsöndring under ungdomsåren manifesterar sig i tonåringars liv på tre viktiga sätt:

Ett sätt på vilket ökad dopaminutsöndring påverkar oss under tonåren är den dokumenterade höjningen av vår känslighet för beroende. Alla beteenden och kemiska substanser som är beroendeframkallande innebär frisättning av dopamin. Som tonåringar är vi inte bara mer benägna att experimentera med nya upplevelser, utan också mer benägna att reagera med en kraftig dopaminutsöndring som för några av oss kan innebära att vi utvecklar beroendesjukdomen. Att t ex använda porr leder till att dopamin frigörs och vi kan känna oss tvungna att återvända till porren för att få mer dopamin. När porrens inverkan upphör klingar också dopaminet av. Vi drivs till att använda mer av den typ av porr som spetsade till vår dopaminutsöndring eller engagera oss i mer extrem porr. Utveckling av porrberoende sker genom ett antal små men viktiga destruktiva val.

Ett annat sätt som den ökade driften för att få belöning visar sig hos tonåringar helt enkelt genom en ökad tendens till impulsivitet, där man engagerar sig i beteenden utan att de är genomtänkta. Med andra ord stimulerar impulsen till en handling utan något mellanrum eller paus – utan reflektion. Att ta en paus mellan impuls och handling gör det möjligt för oss att tänka på andra alternativ utöver den omedelbara dopamindrivna impulsen som invaderar våra sinnen. Att stilla impulsen och slappna av tar tid och är energikrävande. Det är lättare att bara agera på impulsen. Eftersom drivkraften för belöning är starkare, mer invaderande och påfrestande än någon annan gång i livet just under tonåren, blir den tid man tar och som behövs för bearbetning – för reflektion och därigenom utveckling av självmedvetenhet – mycket viktig. Om vad vi än gör är ett uttryck för omedelbar handling utan reflektion lever vi våra liv med foten på gaspedalen, utan bromsar. Vi lär oss inte heller vilka vi egentligen är. Här kommer lite mer information om hjärnbarken:

Impulshandlingar kan stoppas – om vissa fibrer i hjärnbarken arbetar för att skapa ett mentalt utrymme mellan impuls och handling. Just hjärnbarken är viktig för utveckling av bl.a. högre tänkande och andra komplexa funktioner såsom minne och språk. Det är ett område i hjärnan som genererar tankar. Under ungdomsåren börjar dessa reglerande fibrer växa för att motverka den överdrivna dopaminutsöndringen i belöningssystemet. Resultatet är en minskning av impulsivitet. Detta kallas ibland kognitiv kontroll och är en viktig källa till minskad benägenhet att utsätta sig för fara. Det minskar också risktagande under tiden som tonåringar utvecklas. Att ”svälta” hjärnans generator på möjligheter till tänkande – dvs att oavsett anledningen inte lära sig hantera livets problem, att inte delta i sociala sammanhang, att inte tillåta sig att ta emot kunskap i skolan, av viktiga vuxna eller genom vänner, att inte läsa en god bok, etc., gör att man inte heller ger hjärnbarken möjlighet att utvecklas.

Den tredje typen beteende som bildas av den ökande drivkraften för belöning i tonåringars hjärna är något som kallas hyperrationalitet( hyper-rationality på engelska. Ett slags tunnelseende där man bara fokuserar på det positiva). Vi tittar bara på fakta när det gäller en specifik situation och ser inte den stora bilden. Vi saknar sammanhanget, helikoptersyn, eller överblick. Detta kan innebära att vi lägger mer vikt på de beräknade fördelarna med ett specifikt handlande än på de potentiella riskerna med det handlandet. Studier visar att vi som tonåringar ofta är fullt medvetna om risker och till och med förstorar upp möjligheten att något dåligt kommer att hända. Men vi lägger helt enkelt mer vikt vid de spännande potentiella fördelarna av våra handlingar. Det som händer när det gäller hyperrationellt tänkande är inte brist på tanke eller reflektion (som med impulsivitet), och det handlar inte om ett sätt att försvara att man håller på att utveckla ett beroende relaterat till beteenden eller kemiska substanser. Istället kommer denna kognitiva process från beräkningar som görs i hjärnan som lägger störst vikt vid det positiva resultatet och inte mycket vikt alls vid möjliga negativa konsekvenser. De områden i hjärnan som överväger och värderar minskar helt enkelt betydelsen av de negativa konsekvenserna av ett specifikt beteende. De mekanismer som tonåringar använder för att väga alternativ är partiska till fördel för de positiva resultaten. Slutsatser som oftast dras innebär att fördelarna uppväger nackdelarna väldigt mycket, och det verkar helt enkelt värt risken. När vi tänker hyperrationellt så tänker vi för Ett exempel på detta är om jag tänker köra bil 150 kilometer i timmen och fastnar i hur spännande det kommer att bli. De potentiella nackdelarna – att jag till exempel skulle kunna krascha in i ett träd, eller att jag skulle kunna döda någon annan eller mig själv – minimeras. När vi gör beräkningar utifrån hyperrationalitet, säger vi till oss själva att chansen är mycket trolig att allt kommer att bli bra. Det kan finnas en fem procents chans att jag kommer att krascha men 95 procents chans att jag inte kommer att göra det. Tyvärr bedömer det hyperrationella tänkandet noggrant och träffsäkert sannolikheterna, men det undervärderar också svårighetsgraden av de negativa resultaten helt enkelt därför att det bara finns en liten chans att det kommer att hända. Denna positiva partiskhet kan aktiveras speciellt när tonåringar hänger med andra tonåringar eller tror att deras vänner på något sätt kommer att kunna uppmärksamma sina handlingar. Som tonåring är det de sociala och känslomässiga sammanhangen vi befinner oss i som bestämmer hur våra hjärnor ska bearbeta information. Detta är givetvis sant oavsett ålder, men påverkan av kamrater är särskilt starkt under tonårstiden. Lisas beteende var inte impulsivt – hon hade länge planerat sin kväll utifrån hyperrationellt tänkande.

Sammantaget innebär allt detta att det inte är så enkelt som att säga att tonåringar bara är impulsiva, eller att det bara handlar om ”hormoner” eller ”frigörelse”. Forskning tyder på att risktagande beteenden under tonåren har mindre att göra med hormonella obalanser än med förändringar i hjärnans belöningssystem – och framför allt när det gäller dopaminutsöndring. Detta i kombination med den kortikala arkitekturen som stöder hyperrationellt beslutsfattande skapar den positiva partiskheten som dominerar under tonåren.

Sedd från insidan kan förändringarna i hjärnans belöningssystem under tonåren vara överväldigande och från utsidan kan förändringarna verka som att tonåringar har till och med gått förlorade eller är ”out of control”. Men Daniel Siegel menar att det finns inget fel på drivkraften för belöning genom att engagera sig i nya spännande beteenden och aktiviteter – förutsatt att man kan lära sig att hantera detta driv för att minimera skador på sig själv eller andra. Att kunna känna igen, uppskatta och se det naturliga i de viktiga och nödvändiga förändringarna i hjärnan under tonåren är avgörande för båda de personer det gäller och deras föräldrar. Under tiden som förändringarna sker och i en perfekt värld uppmärksammar de vuxna detta och erbjuder tonåringar stöd och den vägledning de behöver för att lära sig hantera detta genom högre tänkande. Detta istället för att bara kasta upp sina händer och tänka att det handlar om en omogen hjärna som helt enkelt behöver växa upp; eller ”rasande hormoner som behöver tämjas”; eller att förväxla belöningssystemets påverkan på tonåringar med frigörelseprocesser från föräldrarna; eller ännu värre – förväxlar de naturliga förändringarna i hjärnans belöningssystem med olika handikapp som ADHD.

I en perfekt värld får tonåringar det korrekta stödet och den vägledning de behöver för att möjliggöra för dem att utveckla vitala nya färdigheter och den kunskap de behöver och kan lära sig använda för att leda lyckliga och hälsosamma liv. Men i en inte alltför perfekt värld, i en värld där det finns väldigt lite eller inget utrymme eller ens kunskap om hur man bär sig åt för att hjälpa ungdomar att hitta beteenden, upplevelser och aktiviteter som ger näring till förmågan att utveckla högre tänkande, kommer ungdomen att motverka detta genom att hitta egna lösningar. Lösningar som oftast handlar om att just gå från impuls till handling, som handlar om hyperrationellt tänkande och beslutsfattande – och därigenom att ägna sig åt beroendeframkallande beteenden som porranvändning eller att använda kemiska substanser för att få dopaminutsöndring.